Till innehåll på sidan

med anledning av prop. 2003/04:92 Sveriges antagande av rambeslut om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff

Motion 2003/04:Ju18 av Beatrice Ask m.fl. (m)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Följdmotion
Motionsgrund
Proposition 2003/04:92
Tilldelat
Justitieutskottet

Händelser

Inlämning
2004-03-25
Bordläggning
2004-03-26
Registrering
2004-03-29
Hänvisning
2004-03-30

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att propositioner om EU:s rambeslut inom det rättsliga området även bör innehålla förslag om svensk följdlagstiftning.

Inledning

Ett ömsesidigt erkännande av bötesstraff inom EU torde vara ett steg mot effektivisering av brottsbekämpningen i unionen. Med ökad rörlighet bland medborgarna är det också angeläget att minska möjligheterna för mindre samvetsgranna att smita ifrån sitt ansvar. Men just betydelsen av ett sådant steg som rambeslutet innebär gör att beredningen och förankringen i medlemsstaterna måste vara gedigen.

Regeringen har gjort det till en permanent arbetsmetod att presentera antagandepropositioner till europeiska rambeslut utan att samtidigt redovisa förslag till svensk följdlagstiftning. Vi har vid flera tillfällen påpekat att relevanta förslag till svensk lagstiftning bör läggas fram samtidigt som rambesluten presenteras för riksdagen. Riksdagens ansvar för lagstiftningen gör att vi förordar en ordning som innebär att konsekvenserna för svensk lag skall vara klarlagda innan regeringen ges mandat att göra åtaganden som är bindande för Sverige.

Vi konstaterar att det inte finns någon bestämd tidsfrist för genomförande av rambeslutets innehåll. Detta talar starkt för att regeringen borde ha tagit sig tiden att ytterligare analysera vilken följdlagstiftning som kan komma att bli aktuell och presentera sådana lagförslag samtidigt med förevarande proposition.

Rambeslut som metod

Genom Amsterdamfördraget skapades rambeslut som ny form av rättsligt instrument inom tredje pelaren. Rambeslut ersatte institutet gemensam åtgärd. Rådet får, jämlikt avdelning VI, artikel 34.2, i unionsfördraget fatta rambeslut om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och författningar. Detta får ske på initiativ av kommissionen eller en enskild medlemsstat. Ett beslut att anta ett rambeslut förutsätter enhällighet i rådet.

Rambeslut är bindande för medlemsstaterna när det gäller det resultat som skall uppnås, men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt. Rambeslut kan inte skapa rättigheter eller skyldigheter för enskilda personer så länge de inte har införlivats med nationell rätt (de saknar så kallad direkt effekt).

Justitieutskottet har uttalat att det är möjligt för riksdagen att godkänna ett utkast till rambeslut och först därefter fatta beslut om den lagstiftning som nödvändiggörs av beslutet. Att avvakta med följdlagstiftning på detta sätt borde emellertid enligt utskottet endast ske när det är påkallat av de tidsramar som gäller för EU:s antagande av rambeslutet.

Det europeiska konventet om EU:s framtid har presenterat förslag på att tillnärmningen av lagstiftning inom exempelvis materiell straffrätt skall ske genom direktiv (det som i en ny konstitution för unionen kommer att benämnas europeisk ramlag), i stället för, som i dag, genom rambeslut. Vi välkomnar en sådan ordning. Innan detta realiserats är det emellertid viktigt att regeringen anstränger sig mer vid redovisningen av hur man avser att uppfylla lagstiftning påkallad av rambeslut inom det svenska rättssystemet.

Kritik mot regeringens förfarande i rambeslutsprocessen

Bristen på insyn i processen och problemen med att följdlagstiftning inte presenteras samtidigt med antagandepropositionen har framförts ett antal gånger. Lagrådet har vid ett antal tillfällen konstaterat att beredningen av rambesluten skiljer sig från vad som normalt tillämpas i samband med internationella överenskommelser som kräver lagstiftning.

Det finns ingen anledning att beredningskraven skall ställas lägre när det gäller rambeslut och därav föranledd lagstiftning än vid andra former av internationella överenskommelser. Lagrådet anser att rambeslut, särskilt i de fall de innebär mer komplicerade rättsliga ställningstaganden, bör göras till föremål för en bred och omfattande debatt före riksdagens godkännande.

Emedan rambeslut binder medlemsstaterna vad avser utförandet är möjligheterna att vid tillfället för behandlingen av genomförandepropositionen framföra synpunkter på lagstiftningen begränsade. Det intressanta är möjligheten att få en analys av ett kommande rambesluts effekter på svensk lagstiftning redan innan godkännandepropositionen. Sedan ett rambeslut väl godkänts finns det ingen anledning att behandla de grundläggande rättspolitiska frågor som rambeslutet kan ge anledning till. Detta skapar ett demokratiskt problem för Sveriges lagstiftande församling. Då genomförandepropositionen presenteras är riksdagens händer bundna.

Regeringen konstaterar i proposition 2003/04:7 Lag om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder att tiden för genomförande av t.ex. rambeslutet om terroristbrott blev knapp. Detta anser man sig ha reparerat dels genom att genomförandetiden numera generellt sätts ut till två år, dels genom att antagandepropositioner remitteras. Regeringen lovar i samma proposition att ”noga följa dessa frågor”. Det är ändå tveksamt huru­vida denna process lämnar utrymme för eftertanke och analys på det sätt som krävs för en gedigen och ändamålsenlig lagstiftningsprocess.

Det är med hänsyn till ovanstående anmärkningsvärt att regeringen presenterar förevarande godkännandeproposition utan förslag till följd­lag­stift­ning, trots att ingen tidsfrist satts för genomförandet och trots att effekterna enligt redovisningen blir så betydande att ny lagstiftning förordas.

Regeringens proposition

Vi instämmer rent allmänt i regeringens bedömning av att verkställigheten av bötesbeslut inom EU utan materiell prövning inte äventyrar den enskildes rättigheter. Principen om ömsesidigt erkännande baseras på förtroende och respekt för övriga medlemsstaters rättssystem.

Förtroende och respekt kräver dock kännedom om hur andra med­lems­staters rättssystem är uppbyggda. Rambeslut om ömsesidigt erkännande stannar inte på ministernivå utan skall implementeras och tillämpas av de yrkesverksamma inom varje nationellt rättsväsende. Vidare skall besluten förstås och accepteras av de människor de riktar sig till. Detta förutsätter en långt större transparens och genomlysning avseende övriga medlemsstaters rättssystem än vad regeringen hittills mäktat med.

Regeringen presenterar argument för varför man inte heller i förevarande fall ämnar presentera följdlagstiftning i samband med antagandeproposition. Här hänvisar man i uttalanden i prop. 2002/03:67 sid. 19–20. I denna propo­si­tion framförs att förfarandet med senarelagd följdlagstiftning endast bör ske när så är påkallat av de tidsramar som gäller för antagande av EU:s rambeslut. Det bör påminnas om att det är ministerrådet självt som har att förfoga över dessa tidsramar. Regeringen har således alla möjligheter att sätta en tidsram som överensstämmer med de behov som finns inom den egna nationalstaten vad avser kvalitet och säkerhet i lagstiftningen.

I förevarande fall krävs en helt ny lag där hänsyn tas till arbetet inom andra rättsområden, däribland förverkandelagstiftningen samt kronofogdemyndigheternas framtida organisation. Enligt regeringen talar detta för att förslag till följdlagstiftning inte kan presenteras nu. Enligt vårt förmenande talar det snarare för att en gedigen genomlysning borde ha gjorts innan riksdagen förväntas ta ställning till rambeslutet, i syfte att klargöra konsekvenserna av dess antagande.

Stockholm den 24 mars 2004

Beatrice Ask (m)

Jeppe Johnsson (m)

Cecilia Magnusson (m)

Hillevi Engström (m)

Bengt-Anders Johansson (m)

Anita Sidén (m)


Yrkanden (1)

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att propositioner om EU:s rambeslut inom det rättsliga området även bör innehålla förslag om svensk följdlagstiftning.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.