med anledning av prop. 2000/01:89 Beskattningen av anställda ombord på färjor mellan Sverige och Danmark

Motion 2000/01:Sk30 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige på EU-nivå måste vara pådrivande för
gemensamma regler på sjöfartens område.

2. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag om hur
åtgärder för att stärka svensk färje- och handelssjöfart under år 2001 skall
utformas.

Sänkt skatt på arbete i sjöfarten

Svensk sjöfart, som är en vital del av vårt transportsystem och näringsliv,
behöver likvärdiga villkor som sina konkurrenter för att kunna hävda sig.
Under det senaste året har det skett förändringar i vår omvärld som
påtagligt försämrat konkurrensvillkoren för svenska rederier som bedriver
färjetrafik mellan Sverige och Danmark.

Sedan 1988 finns i Danmark ett internationellt skeppsregister, Danskt
Internationalt Skibsregister (DIS). För de fartyg som registereras i DIS gäller
bland annat ett så kallat nettolönesystem där dansk sjömansskatt inte utgår på
inkomst som intjänats av anställda ombord. Tidigare har inte fartyg som går i
färjetrafik mellan Sverige och Danmark varit möjliga att registrera i DIS,
vilket inneburit att sjömännen på dessa fartyg erhållit en vanlig bruttolön som
beskattats i Danmark. Efter beslut i det danska folketinget den 26 maj 2000 är
dock kretsen av fartyg som kan registreras i DIS utvidgad. Från den 23
augusti 2000 kan exempelvis färjor och flygbåtar som går mellan Sverige och
Danmark registeras i DIS. Detta beslut innebär konsekvenser för såväl svensk
sjöfart som svenska sjömän som arbetar ombord på danska färjor. Regeringen
uppmärksammar i propositionen de konsekvenser utvidgningen av DIS får för
svenska sjömän, men blundar för konsekvenserna för svensk sjöfart.

För de sjömän som arbetar på danska färjor med anställning hos dansk
arbetsgivare innebär en registering i DIS att dansk sjömansskatt inte utgår på
inkomsten, och de får en nettolön som är ca 30 procent lägre än den bruttolön
de erhöll tidigare. För sjömän som har sin hemvist i Danmark innebär detta i
praktiken ingen större förändring, eftersom nettolönen inte beskattas i
Danmark. De danska sjömännen får ungefär samma disponibla lön som
tidigare. För en svensk sjöman blir dock skillnaden markant. En svensk
sjömans inkomst från anställningen ombord på en dansk färja är precis som
före utvidgningen skattepliktig i Sverige. För de berörda färjeanställda
innebär detta att deras disponibla löner i ett slag sänkts med 30 procent. Detta
är inte rimligt. Dessa anställda har hamnat i en svår situation helt utan egen
förskyllan. Centerpartiet biträder därför regeringens förslag att danska så
kallade nettolöner som betalas till ombordanställda på danska färjor undantas
från svensk skatt. Detta bör ges regeringen till känna.

I propositionen berör regeringen inte med en stavelse den påtagliga
försämring av konkurrensvillkoren för svensk sjöfart, främst färjenäringen,
som det danska folketingets beslut att utvidga DIS inneburit. Det finns fog för
att tala om att svensk sjöfart är hotad, men regeringen gör ingenting.
Centerpartiet anser att denna negligering av problemet från regeringens sida
är oförsvarlig. Sjöfarten har en viktig roll att fylla i transportsystemet.
Detta
understryks av det faktum att cirka 90 procent av den svenska exporten går
sjövägen. För Sverige är det därför viktigt med en väl fungerande
infrastruktur som kan säkerställa näringslivets och privatpersoners behov av
transporter.

I den tid vi lever, med ökad internationalisering och globalisering, är
behovet av gemensamma regler på vissa områden särskilt stort. Sjöfarten är
ett sådant område. Gemensamma regler på sjöfartens område skulle
omöjliggöra att vissa länders sjöfart genom statssubventionerad "dumpning"
slår ut sjöfarten i de länder som inte ägnar sig åt dumpning. Gemensamma
regler skulle också förhindra att enskilda människor kommer i kläm mellan
olika system. Sverige måste därför vara pådrivande för att gemensamma
regler för sjöfarten införs på EU-nivå. Vad som ovan anförts om att Sverige
på EU-nivå måste vara pådrivande för gemensamma regler på sjöfartens
område bör ges regeringen till känna.

I verkligheten är vi tyvärr långt ifrån ett system med gemensamma regler
inom EU på sjöfartens område. Därför måste regering och riksdag, parallellt
med att driva kraven på gemensamma regler, värna den svenska
sjöfartsnäringen genom att parera förändringar i vår omgivning. Det är
närmast en självklarhet att svensk sjöfart, som är en vital del av vårt
transportsystem och näringsliv, behöver samma villkor som sina konkurrenter
för att kunna hävda sig. Detta kan åstadkommas antingen genom att Sverige
vidtar motsvarande åtgärder som andra länder eller att gemensamma regler
inrättas. Eftersom det är en lång process som återstår för att få fram
gemensamma regler måste svenska staten under tiden ta sitt ansvar för att
stärka svensk sjöfart.

Centerpartiet har i riksdagsmotioner och i utskottsinitiativ i riksdagens
trafikutskott lagt förslag som påtagligt skulle förbättra konkurrenskraften för
svensk färje- och handelssjöfart redan från den 1/1 2001. Centerpartiets arbete
resulterade i att trafikutskottet (2000/01:TU1) gav regeringen till känna att
åtgärder för färjesjöfarten behöver genomföras redan under år 2001. Ännu har
inte regeringen presenterat dessa åtgärder.

Risken för en massiv utflaggning är påtaglig om inget görs. Ju längre det
dröjer innan förslag läggs för att stärka svensk sjöfart, desto större är risken
för att en förändring kommer för sent. Svensk sjöfart behöver långsiktiga och
stabila spelregler. Ett sätt att garantera sjöfartens fortlevnad är att likt
danskarna införa ett nettostöd. Den danska processen från beslut om att införa
ett nettostöd till ikraftträdande var mycket snabb, vilket visar att detta går
att
genomföra på kort tid. Centerpartiet anser därför att ett system med
nedsättning av sociala avgifter och löneskatter för svensk färje- och
handelssjöfart kan och bör införas med retroaktiv verkan från den 1 januari
2001. Riksdagen bör begära att regeringen snarast återkommer med förslag
om hur åtgärder för att stärka svensk färje- och handelssjöfart under år 2001
skall utformas.

Stockholm den 29 mars 2001

Rolf Kenneryd (c)

Rigmor Stenmark (c)

Lena Ek (c)

Eskil Erlandsson (c)

Agne Hansson (c)