med anledning av prop. 2000/01:71 Nytt huvudmannaskap för vårdhögskoleutbildningar

Motion 2000/01:Ub42 av Maud Ekendahl och Margareta Cederfelt (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de enskilda vårdhögskolorna ges samma ekonomiska
resurser som de statliga för att likvärdig utbildning skall kunna ges.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att behovet av resurser till specialistutbildningar inom t.ex.
smärtlindring och vård av äldre samt akutsjukvård beaktas vid det statliga
övertagandet.

Motivering

Det är positivt att regeringen efter flera års utredningar
föreslår ett statligt huvudmannaskap för vårdutbildningarna
och att staten föreslås erbjuda de tre enskilda
utbildningsanordnarna i Stockholm - Ersta Diakonisällskap,
Stiftelsen Rödakorshemmet och Stiftelsen Sophiahemmet -
ett utbildningsuppdrag.

Med det förändrade huvudmannaskapet avser staten att ta över det
övergripande ansvaret för att organisera, genomföra och finansiera
utbildningarna. Detta är bra och utgör en naturlig integrering av
vårdutbildningarna med den övriga högskolan.

För de enskilda vårdhögskolornas del är det positivt att de får en tilldelning
av nya platser i sjuksköterskeprogrammet redan i höst, vilket tidigare inte
sagts vara möjligt. Mest positivt är det för vården och de vårdbehövande
eftersom bristen på sjuksköterskor i landet är stor. De enskilda högskolornas
kvalitet på utbildningen är omvittnat god, vilket också visat sig vid
Högskoleverkets utvärderingar. Regeringens satsning på de enskilda
högskolorna är glädjande.

Några problem gör sig emellertid gällande för de enskilda högskolorna,
vilket regeringen bör göras uppmärksam på.

De enskilda högskolorna har inte tillgång till de resurser för forskning som
övriga vårdhögskolor har. Ändå förväntas och vill dessa högskolor bedriva
forskning och erbjuda studenterna en forskningsnära studiemiljö. En aktiv
forskning inom omvårdnadsområdet är också en förutsättning för att de
fristående högskolorna ska kunna utveckla sin högskolemässighet och även
framgent bedriva utbildning av hög kvalitet.

Ett annat problem är att högskolorna har mycket få platser för fristående
kurser, d.v.s. för att fort- och vidareutbilda legitimerade sjuksköterskor.
Efterfrågan är stor, särskilt inom specialområdena "smärta" och vård av äldre.
Efterfrågan på specialistsjuksköterskeutbildning inom akutsjukvård är också
omvittnat stor. Hitintills har de enskilda skolorna inte beviljats resurser
härför.

Det är överhuvudtaget viktigt att beakta att de enskilda vårdhögskolorna
ges samma och tillräckliga resurser som de statliga högskolorna för att de
skall kunna bedriva en likvärdig utbildning.

Stockholm den 4 april 2001

Maud Ekendahl (m)

Margareta Cederfelt (m)