med anledning av prop. 2000/01:24 Skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation

Motion 2000/01:Sk11 av Carl Erik Hedlund (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar avslå förslag till lag om skattereduktion för utgifter
för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation.
Motivering

Regeringens förslag att med skattebetalarnas pengar gynna vissa
medborgare eller företag är ur flera synvinklar förkastligt. Förvisso är det
många som är irriterade av att det tar lång tid att surfa på nätet med ett
gammalt modem. Det är inte uteslutet att det skulle finnas positiva
samhällsekonomiska effekter av en snabb utbyggnad av
bredbandsanslutningar, men därmed är det långt ifrån säkert att det är
bästa användningen av statliga medel.

Försvarare av högskattesamhället brukar hänvisa till det gemensamma
ansvaret för sådana tjänster som i Sverige är förbehållna de s.k. offentliga
monopolen. "Skola, vård omsorg" är det politiska slagordet. Men innehållet i
denna motion visar hur falskt detta budskap klingar. Förslaget är att påskynda
en utveckling av Internetanvändande med statliga subventioner trots att det
finns företag som på marknadsmässiga grunder arbetar för att tillfredsställa
efterfrågan på snabbare uppkopplingar. Samtidigt anser sig regeringen inte ha
råd med angelägna sociala utgifter som t.ex. stödet till handikappade, som
dras ner och "garanterade" änkepensioner som kan slopas med hänvisning till
det statsfinansiella läget. Eftersom det redan finns avdragsrätt i
näringsverksamhet anser jag inte att en extra skattereduktion är motiverad.
Finns behovet av att nyttja bredbandstjänster torde inte en subvention på max
5000 kr nämnvärt komma att påverka utbredningen av
bredbandsuppkopplingar. Liksom Konkurrensverket anser jag att en
marknadslösning är bästa sättet att tillgodose efterfrågan på förbindelser och
tjänster. Till detta kan läggas att IT-användning i sig konkurrerar med annan
affärsverksamhet, varför det också ur den synvinkeln kan ifrågasättas varför
just denna näringsgren ska ha extra subventioner.

Även när det gäller subventioneringen av enskilda personer avvisar jag
förslaget. En subvention riskerar att upprätthålla en högre prisnivå än vad som
annars hade varit troligt. Med ett bra tjänsteinnehåll kommer etableringen av
bredbandsanslutningar att växa fram i tillräckligt snabb takt. Teknik och
ekonomi utvecklas bäst utan snedvridande subventioner.

Marknaden torde vara tillräckligt stor på naturlig väg för att locka fram
prisvärda tjänster som efterfrågas.

Sverige är ett högskattesamhälle. Det innebär att politiker bestämmer över
hur en mycket stor del av människors resurser skall användas. Utrymmet för
den enskilde medborgarens egna beslut är mindre än i de flesta andra länder.
"Storebror vet bäst vad som är bra för dig!" Jag anser att vi snarast skall
sänka skatterna, vilket bland annat kan ske genom att prioritera bland statens
verksamheter. Varje medborgare vet att grunden till en bra ekonomi innebär
att man måste prioritera sina utgifter. Det skall vi politiker också göra. En
satsning av det slag som föreslås i propositionen kan inte anses höra hemma i
den statliga verksamheten utan bör vara förbehållen den konkurrensutsatta
sektorn. Den här typen av riktade skattesubventioner ökar inte människors
självbestämmande. Skattesänkningen gäller bara den som köper snabbare
anslutningshastighet till sin dator för pengarna. Inte nog alltså med att
statsmakten bestämmer över de pengar den tar ifrån medborgarna. Bara den
som enligt regeringen uppger ett vällovligt syfte får på nåder behålla sina
pengar. En sådan politik går inte att motivera utifrån min ideologi. Det är
ytterligare ett steg mot att förvandla medborgare till klienter.

Nu är detta stöd i sig självt ingen stor ekonomisk fråga. Det är å andra
sidan inte den enda frågan av sitt slag. Genom att konsekvent ta bort och
motsätta sig den här typen av riktade stöd, undantag och bidrag, kan man i
stället sänka skatterna generellt. Då ökar man människors möjligheter att
själva bestämma över sin ekonomi och sina liv.

Stockholm den 31 oktober 2000

Carl Erik Hedlund (m)