med anledning av prop. 2000/01:135 Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005

Motion 2001/02:L7 av Kia Andreasson m.fl. (mp)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 35

2 Förslag till riksdagsbeslut 36

3 Starka konsumenter i en gränslös värld 36

4 Mål och inriktning för konsumentpolitiken 37

4.1 Delmål för perioden 2001–2005 – kriterieutveckling för miljö- och etisk märkning 37

5 Ideella organisationer eller statligt styrda verk 38

6 Konsumentundervisning i skolan 39

7 Den kommunala konsumentvägledningen 39

8 Allmänna reklamationsnämnden (ARN) 40

9 Sveriges agerande inom Europeiska unionen 41

10 Märkning av produkter 41

10.1 Ursprungsmärkning 41

10.2 GMO-märkning 41

11 Finansiella tjänster 42

11.1 Finansiell rådgivning till konsumenter 42

11.2 Etiska fonder och miljöfonder 43

11.3 Övrigt om finansiella tjänster 43

12 En central boenderådgivning 44

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konsumentpolitiska mål.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om delmål för konsumentpolitiken 2001–2005.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konsumentundervisningen i skolan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till uppsökande verksamhet inom konsumentvägledning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges agerande i det konsumentpolitiska arbetet inom Europeiska unionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om märkning av produkter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ansvar vid finansiell rådgivning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om etiska fonder och miljöfonder.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om övriga finansiella tjänster.

3 Starka konsumenter i en gränslös värld

Den handlingsplan för konsumentpolitiken som föreslås i regeringens proposition 2000/01:135 Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001–2005 är långt ifrån tillräcklig för att uppväga de ökade krav som ställs på konsumenterna idag. På många sätt är konsumenterna mer utsatta än tidigare. Avregleringen av el- och telemarknaden, premiepensionsvalet, ökade möjligheter till Internethandel och alltmer påträngande reklambudskap, i många fall mycket sofistikerade och dolda, är några orsaker till att många känner sig vilsna i sin roll som konsument. Valfriheten ökar, men många konsumenter ställs i sin vilsenhet vid sidan av. Samtidigt kommer larmrapporter om att vissa av våra vanligaste livsmedel kan vara hälsofarliga, vilket ställer ytterligare krav på medvetenhet och aktivt agerande från konsumentens sida. Den ekonomiska situationen är dessutom fortfarande bekymmersam för många människor som lever i Sverige. Företagens makt ökar i takt med att konsumenterna blir osäkra. Det är oacceptabelt.

Utan medvetna, säkra, kritiskt granskande och aktiva konsumenter riskerar marknadsekonomins positiva möjligheter att helt gå förlorade. Vårt mål är att köpare och säljare ska kunna mötas på lika villkor. Alla konsumenter ska omfattas av valfriheten, inte bara i teorin utan även i praktiken. Statliga insatser är nödvändiga för att möta konsumenternas ökade vilsenhet. Det är också nödvändigt att konsumenternas rättigheter stärks, inte minst på den finansiella marknaden. Utvecklingen och spridningen av produkter framställda med särskild hänsyn till människor och miljö behöver gå fortare. Den konsumentpolitiska kommittén lämnade i sitt betänkande Starka konsumenter i en gränslös värld (SOU 2000:29) många förslag till förbättringar. Regeringen har dock valt att i princip föreslå en konsumentpolitik på status quo, vilket vi menar innebär att man accepterar en försämring av läget för konsumenterna. Miljöpartiet de gröna föreslår därför en mängd förstärkningar av regeringens handlingsplan.

4 Mål och inriktning för konsumentpolitiken

Miljöpartiet anser att inflytandemålet bör omformuleras och att miljömålet bör kompletteras med en etisk aspekt och därmed göras om till ett hållbarhetsmål, enligt följande:

• Konsumenterna skall ha inflytande och en stark ställning på marknaden, inflytandemålet.

• Sådana konsumtions- och produktionsmönster skall utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön, tar större etiska hänsyn och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling såväl nationellt som globalt, hållbarhetsmålet.

Vad gäller inflytandemålet så är regeringens förslag till mål formulerat som en process, (”konsumenternas ... inflytande ... skall stärkas”) snarare än ett önskvärt tillstånd, vilket är olyckligt. Det mål vi föreslår bygger på det mål som föreslogs av konsumentpolitiska kommittén och tidigare mål. Det bör dock i samband med att målet fastställs också göras ett konstaterande att konsumenternas ställning idag inte anses tillfredsställande stark.

Vårt förslag till komplettering av miljömålet har till syfte att ta tillvara och stödja det ökade intresset för etiska aspekter av konsumtion. Konsumentpolitiken bör bidra till att göra människor mer medvetna om att deras handlande har etiska aspekter vad gäller exempelvis produktionsförhållanden för människor och djur, val av material etc. Den globala aspekten bör också tydliggöras genom tillägget ”såväl nationellt som globalt”. Vi vill också att regeringen årligen redovisar till riksdagen hur hållbarhetsmålet efterlevs.

4.1 Delmål för perioden 2001–2005 – kriterieutveckling för miljö- och etisk märkning

Vi föreslår att regeringens delmål kompletteras med följande:

• Kriterierna för den oberoende miljö- och etiska märkningen utvecklas och breddas.

Det är glädjande att regeringen föreslår ett delmål om ökad spridning av miljö- och etisk märkning. Vi anser dock att det behöver kompletteras med ett mål om kriterieutveckling och -breddning, då detta är ett akut problem för flera av de organisationer som ansvarar för märkningen. Märkningssystemen ska både vägleda den medvetne konsumenten och fungera pådrivande på producenterna. För att det ska vara möjligt måste systemen vara trovärdiga och ligga i framkant med utvecklingen inom det aktuella produktområdet. Möjligheten att kontinuerligt utveckla märkningskriterierna är alltså grundläggande för att systemet ska kunna fungera.

När det gäller Bra Miljöval är situationen sådan idag att de licenser som företagen betalar för att få ha märkningen i princip täcker driften av systemet, inte utveckling av kriterierna. Endast om många licensierar sig kan kostnader för kriterieutvecklingen täckas in. Om företagen skulle bekosta hela kriterieutvecklingen, skulle de få orimligt mycket makt, eftersom stora företag då kan stoppa hela systemet genom att vägra köpa licenser. De små har aldrig råd att köpa licenser för det höga pris som då måste tas ut, även om det skulle ge dem en konkurrensfördel. I Danmark bekostar staten hela kriterieutvecklingen.

Regeringen aviserar i propositionen att pengar ska avsättas till kriterieutveckling, men vill begränsa detta till att främst handla om livsmedel. Vi anser att denna begränsning är helt felaktig. Märkning av livsmedel görs av Krav och Demeter, där Krav är i det närmaste totalt dominerande. Att endast dessa märkningssystem skulle gynnas genom statligt stöd till kriterieutveckling är inte rimligt. Miljö- och etiska aspekter på framställning och användning av hushållskemikalier, papper, el, textilier, hemelektronik och transporter är minst lika intressanta som för livsmedelsproduktion. I budgetförhandlingarna inför 2002 överenskoms att 10 miljoner extra per år, utöver tidigare planerat, ska satsas på konsumentområdet 2002–2004. Miljöpartiet har förutsatt att 3 miljoner kr/år härav avsätts för kriterieutveckling inom miljö- och etisk märkning. Medel ska kunna sökas för kriterieutveckling inom alla befintliga märkningssystem som uppfyller krav på oberoende, öppenhet och allmännytta. Berörda organisationer bör finnas med i den grupp som bedömer vilka som ska få medel ur fonden.

Utöver detta har Miljöpartiet i vårbudgeten 2001 fått igenom att Konsumentverket ska tillföras 5 miljoner för arbete med att främja konsumtionen av ekologiska livsmedel.

5 Ideella organisationer eller statligt styrda verk

Miljöpartiet anser generellt sett att frivilligorganisationerna bör stärkas resursmässigt. I första hand är det en principiell fråga. Ska det vara det civila samhället, det demokratiska deltagandet som diskuterar och engagerar sig i konsumentpolitiken eller ska det vara statliga verk som ”fixar det” för medborgarna? Naturligtvis behövs båda parter, men den svenska konsumentpolitiken har i dagsläget för mycket betoning på statliga verk och myndigheter. Exempelvis sitter Konsumentverket i EU och representerar den svenska konsumentrörelsen i en arbetsgrupp i EU där det från andra länder sitter folkrörelser.

Vi riskerar att aldrig få en ordentlig debatt och utveckling av konsumentpolitiken om det inte finns starka konsumentorganisationer som driver debatten framåt. De behövs som en nödvändig, statligt oberoende, motvikt till marknaden. Konsumentorganisationerna har den fördelen i vissa sammanhang att de är snabbare och mer resurseffektiva än statliga myndigheter på grund av mindre byråkrati. Samtidigt finns en bredd av kompetens inom exempelvis Konsumentverket, på grund av dess storlek, som det inte är möjligt för ideella organisationer att uppbåda. Vi vill att de båda parterna ska fungera som ett komplement till varandra. Idag saknas ekonomiska resurser för konsumentorganisationerna att utföra nödvändigt arbete. I budgetförhandlingarna inför 2002 överenskoms att 10 miljoner extra per år, utöver tidigare planerat, ska satsas på konsumentområdet 2002–2004. Miljöpartiet har förutsatt att 3 miljoner kr/år härav avsätts för ett permanent ökat anslag till de ideella konsumentorganisationerna. Avsikten är att dessa medel ska fördelas lika mellan Sveriges Konsumenter i Samverkan (SKiS) och Sveriges Konsumentråd (SKR).

6 Konsumentundervisning i skolan

Vi anser inte att konsumentfrågor bör bli ett obligatoriskt skolämne. Det är dock av största vikt att undervisningen i konsumentfrågor radikalt förbättras i dagens skola. Vi förutsätter att regeringens bedömning innebär att ett tilläggsdirektiv kommer att ges till gymnasiekommittén med den inriktningen. För att konsumentundervisningen ska fungera måste det sannolikt finnas tydliga riktlinjer i kursplanen för lämpligt ämne, och krav på att kunskap i viktiga konsumentfrågor ska ha inhämtats för godkänt betyg. Ungdomar är en utsatt konsumentgrupp. Samtidigt som kunskaperna i grundläggande konsumenträtt är låga, så utsätts de ofta för grupptryck med krav på att följa trender. Trender som ofta ”skapats” av företag och reklammakare. Reklamen, särskilt den riktad till ungdomar, blir dessutom alltmer sofistikerad och dold genom exempelvis produktplacering i filmer och rockvideor. Frågor av särskild vikt att lyfta fram i skolan anser vi därför vara grundläggande konsumenträtt, privatekonomi och kritiskt granskande av såväl öppna som dolda reklambudskap. Vi förutsätter att regeringens bedömning innebär att ett tilläggsdirektiv kommer att ges till gymnasiekommittén. Miljöpartiet de gröna anser att direktivet ska ta upp de aspekter som nämns ovan.

7 Den kommunala konsumentvägledningen

Miljöpartiet har i många kommuner aktivt drivit på för att bevara och starta upp kommunal konsumentvägledning. Den närhet till konsumenter och näringsidkare som finns i kommunerna är en bra grund för en fungerande verksamhet. Genom information och vägledning kan konsumenterna stärkas så att de kan verka på marknaden utifrån egna ställningstaganden, inte enbart som köpkraftiga reklamslukande slavar i företagens ledband. Vägledningen är dessutom lönsam såväl för kommunens invånare som för staten, genom att tvister ofta kan lösas på ett effektivt och samhällsekonomiskt lönsamt sätt. Där finns oslagbara möjligheter till uppsökande verksamhet och förebyggande arbete.

Vi vill att alla kommuner ska kunna erbjuda sina medborgare vägledning i konsumentfrågor, antingen via samarbete med andra kommuner, samarbete med ideella organisationer eller genom egen verksamhet. Vi stödjer dock regeringens uppfattning att detta inte ska ske genom införandet av ett kommunalt obligatorium. Istället bör pengar avsättas i statens budget för att stödja i första hand den uppsökande verksamheten inom konsumentrådgivning. Dessa medel ska kunna användas till projekt också i kommuner som i dagsläget inte har kommunal konsumentvägledning. Därmed kan de bidra till att permanent verksamhet kommer igång. Miljöpartiet har i budgetförhandlingarna för 2002 bidragit till att 20 miljoner avsätts till kommunal konsumentvägledning. Vi förutsätter att även organisationer och nätverk kommer att kunna söka medel för projekt inom konsumentvägledning på lokal nivå.

Vi anser dessutom att Konsumentverkets stöd till den lokala verksamheten och de ideella konsumentorganisationerna bör utökas och förstärkas. Material och kurser bör i större utsträckning kunna erbjudas gratis. I den mån detta inte kan rymmas inom nuvarande budget bör i framtiden övervägas att tillskjuta ytterligare medel. Det skulle bidra till att förenkla särskilt för mindre konsumentkontor. Fortsatta satsningar på information via Internet utgör också ett väsentligt stöd för de lokala konsumentkontoren och ska kontinuerligt utvecklas och uppdateras.

8 Allmänna reklamationsnämnden (ARN)

Antalet inkomna ärenden hos ARN ökade med 15 % från 1999 till år 2000, med en acceleration under hösten. Handläggningstiderna för konsumenterna har ökat. Tyvärr finns inte mycket som tyder på att antalet ärenden kommer att minska den närmaste framtiden.

I vårpropositionen 2001 fick ARN 1,5 miljoner i tilläggsbudget, sammanlagt drygt 18 miljoner under 2001. I budgetpropositionen för 2002 kom s, v och mp överens om en permanent förstärkning av ARN:s budget med början 2002, till knappt 20 miljoner. Genom denna förstärkning ges bättre möjlighet till framförhållning, kontinuitet och planering av den ordinarie verksamheten. Handläggningstiderna bör kunna kortas och övervägande göras om att återuppta behandling av ärenden som idag inte behandlas.

9 Sveriges agerande inom Europeiska unionen

Regeringen avser återkomma med förslag angående Sveriges agerande inom konsumentpolitiken i EU. Vi anser att Sverige inför detta arbete ska slå fast att alla EU-bestämmelser om konsumentskydd bör vara utformade som minimiregler. Konsumentskyddet ska gå före hänsyn till den inre marknadens funktioner. Det svenska konsumentskyddet är i de flesta fall bättre och bredare än de regler som idag finns inom EU. Det är viktigt att Sverige ges möjlighet att behålla och vidareutveckla sina strängare krav och sin jämförelsevis höga skyddsnivå. Genom minimiregler blir samtidigt utvecklingen inom det förhållandevis nya politikområdet mer flexibel. På grund av svårigheter att få information om pågående arbete rörande konsumentpolitiken inom EU anser Miljöpartiet dessutom att departementet bör ge ut en nyhetstidning om konsumentpolitiken i EU och om svenska initiativ och insatser.

10 Märkning av produkter

Det finns flera angelägna frågor som rör märkningen av produkter. Utan ursprungsmärkning, fullständig innehållsdeklaration, märkning av genmanipulerade varor och jämställdhets-, rättvise- och miljömärkning kan konsumenterna inte göra medvetna val, utan tvingas förlita sig på producenterna. Vi har här valt att särskilt kommentera ursprungsmärkning och märkning av produkter med innehåll av genetiskt modifierade organismer, GMO.

10.1 Ursprungsmärkning

Ursprungsmärkning lyfts av många konsumenter fram som synnerligen viktigt, både för att bedöma utifrån vilka kvalitetskriterier produkten är framställd och för att kunna ta miljöhänsyn utifrån det transportarbete som krävts för att få produkten till kunden. Trots detta finns inte tillfredsställande regelverk på området. Vi anser att regeringen bör arbeta inom EU för att ursprungsmärkning ska finnas på alla livsmedel inom en snar framtid. Om konsumenterna skall kunna göra medvetna ställningstaganden behöver de full information om de varor och tjänster som finns på marknaden.

10.2 GMO-märkning

I den mån genmanipulerade livsmedel överhuvudtaget tillåts anser vi att det är av största vikt att ett fungerande märkningssystem snarast införs. Med hänvisning till bristande kunskaper om effekter på hälsa och biologisk mångfald vill vi dock i första hand ha ett moratorium gällande denna typ av produkter. Detta bör vara den ståndpunkt som Sverige driver i EU, vilket bör ges regeringen tillkänna.

11 Finansiella tjänster

Begreppet finansiella tjänster innefattar främst sådana som tillhandahålls av banker, försäkringsbolag, kreditmarknadsföretag och värdepappersföretag samt andra finansiella institut. Den konsumentpolitiska kommittén hade i uppdrag att se över konsumentskyddet rörande finansiella tjänster och har gjort så på ett förtjänstfullt sätt. Tyvärr har regeringen valt att trots detta tillsätta ytterligare utredningar inom flera områden där vi anser att man istället skulle ha kunnat lägga fram konkreta förslag. Vissa av kommitténs förslag återfinns varken i förslag eller nya utredningar, vilket är beklagligt.

11.1 Finansiell rådgivning till konsumenter

I Sverige finns särskild lagstiftning om försäkringsmäklarverksamhet. Det finns dock ingen sådan om finansiell rådgivning i övrigt, utan konsumenten är hänvisad till allmänna regler, vilka Miljöpartiet i likhet med Konsumentpolitiska kommittén inte anser är tillräckliga. För försäkringsmäklare finns således krav på tillfredsställande utbildning och på hur rådgivningen utförs. Om rådgivaren uppsåtligen eller av oaktsamhet inte utför sitt uppdrag enligt lagen, skall mäklaren ersätta den skada som till följd av detta drabbat kunden. Övriga finansiella rådgivare har i praktiken ett mycket begränsat ansvar för de råd som ges. Konsumentpolitiska kommittén föreslog att konsumentskyddet vid finansiell rådgivning till konsumenter skall stärkas genom civilrättslig lagstiftning som är tvingande till konsumentens förmån. Kommittén menade att viktiga inslag i en sådan lagstiftning bör vara:

• en lättnad i konsumentens bevisbörda

• skyldighet för rådgivaren att dokumentera uppdraget

• skyldighet för rådgivaren att med omsorg tillvarata konsumentens intressen.

Detta är en fråga där konsumentens intressen ställs emot näringens. Medan konsumentföreträdare som Sveriges konsumentråd, Aktiespararnas riksförbund och Konsumentverket ställer sig mycket positiva till förslaget, så är Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen negativa till att rådgivaransvaret regleras. Det är tydligt att regeringen här inte vågat ta konsumenternas parti fullt ut, vilket är beklagligt.

Regeringen har istället valt att tillsätta ytterligare en utredare för att undersöka om det verkligen finns behov av att införa några särskilda bestämmelser för att stärka konsumentskyddet vid finansiell rådgivning. Trots att det är just vad Konsumentpolitiska kommittén har gjort! En särskild utredare borde istället ha fått i uppdrag att snarast möjligt ta fram förslag på hur en civilrättslig lagstiftning kan utformas så att konsumentskyddet förstärks vid finansiell rådgivning. I direktivet borde framgå att inriktningen på lagstiftningen ska vara i enlighet med kommitténs förslag. Vi föreslår att uppdraget till regeringens utredare istället specificeras enligt ovan.

11.2 Etiska fonder och miljöfonder

Intresset för etiskt sparande och sparande i miljöfonder ökar. Många vill vara garanterade att deras pengar inte används inom vapenindustri, tobaksindustri, i barnarbete eller i miljöförstörande verksamhet. Konsumenterna måste kunna lita på de fonder som säger sig placera sina tillgångar etiskt eller miljöriktigt. Miljöpartiet anser därför att det behövs ett certifieringssystem där det specificeras vad som krävs för att få kallas ”etisk fond” respektive ”miljöfond”. Regeringen bör ta initiativ till en diskussion med berörda parter inom branschen och med konsumentorganisationerna om hur ett sådant system ska se ut. Vi tar i detta läge inte ställning till om systemet ska utformas av staten eller genom en branschöverenskommelse. Tills ett sådant system finns att tillgå anser vi att det ska ställas krav på den som erbjuder en etisk fond eller miljöfond att tydligt redovisa hur den etiska respektive miljöaspekten tillgodoses vid placering av fondens medel. Detta bör ges regeringen tillkänna.

11.3 Övrigt om finansiella tjänster

Vi stödjer kommitténs förslag att införa ett generellt krav på att kreditkostnaden skall anges i kronor, och anser att regeringen utan att vänta på vad som händer inom EU bör ta ställning till att en sådan regel ska införas. Vi stödjer också förslaget från kommittén om att ett uttryckligt krav på kreditprövning bör införas i konsumentkreditlagen, samt att lagens regler för kontantinsats ses över.

Vad gäller betalningsansvar vid förlust av kontokort har regeringen inlett en översyn. Vi vill med anledning av detta tydliggöra vår ståndpunkt. Nuvarande regelverk, särskilt gällande vad som är att betrakta som grov oaktsamhet, har varit omtvistat. Allmänna reklamationsnämnden har nyligen slagit fast att det inte är att betrakta som grov oaktsamhet att förvara kortet i väska eller i bakfickan, vilket är glädjande. Vi anser att konsumentens ställning måste stärkas och stödjer inte Konsumentpolitiska kommitténs förslag. Så länge bankerna inte kan erbjuda fullgod säkerhet vid kortuttag är det inte rimligt att införa betalningsskyldighet för kortinnehavaren då personlig kod använts, vilket föreslås av kommittén.

Vad gäller skuldfällor och skuldsanering ställer vi oss positiva till det arbete som inletts. Det finns idag lockelser i form av snabba lån med höga räntor som inte är lätta att motstå i en ekonomiskt pressad situation. En genomgripande analys och forskning om orsakerna till skuldfällor kan förhoppningsvis ligga till grund för förändrad lagstiftning eller andra åtgärder, så att problemen till största delen kan förebyggas.

12 En central boenderådgivning

Vi stödjer regeringens åsikt att behovet är stort av en samlad, opartisk vägledning om boendefrågor. Konsumentverket har fört en diskussion med branschen och konstaterar att det av olika skäl i dagsläget inte är möjligt att skapa en branschgemensam boenderådgivningsbyrå. I budgetpropositionen för 2002 föreslås att Konsumentverket tillförs medel för en satsning på att utöka information i boendefrågor till konsumentvägledare. Vi ser det som en början på en lösning på detta problem.

Stockholm den 21 september 2001
Kia Andreasson (mp)
Matz Hammarström (mp)	Ewa Larsson (mp)
Gudrun Lindvall (mp)