med anledning av prop. 2000/01:130 Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategi

Motion 2000/01:MJ37 av Staffan Werme (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inarbetande av bl.a. skogsvårdslagen i miljöbalken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett tydliggörande av de enskilda jord- och
skogsbruksföretagens ansvar för de miljöstörningar de orsakar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om specialåtgärder för de mest hotade djur- och växtarterna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skydd av sumpskogar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om säkerställande av skogsmark.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om säkerställande av ängsmark, hagmark och extensivt använd
betesmark.

Motivering

Regeringen skriver i propositionen 2000/01:130 att man avser att
återkomma till riksdagen med förslag om ett sextonde miljömål om
biologisk mångfald år 2005. Detta är vällovligt.

Men utvecklingen inom den biologiska mångfalden i Sverige är i så många
fall av akut karaktär att det är omöjligt att vänta i ytterligare fyra, fem år
innan ett nytt miljömål antagits, delmål upprättats och strategier föreslagits.
Redan idag måste ännu mer av skyddsåtgärder sättas in för att bevara den
biologiska mångfalden.

Skyddet av den biologiska mångfalden, bevarandet av rikedomen av
levande djur, växter, lavar och svampar är vår tids mest akuta utmaning inom
miljöområdet. Vi som är vuxna och äldre idag har ansvaret för att den värld vi
lämnar efter till våra barn är fattigare än den vi ärvde av våra föräldrar. Det
finns forskare som menar att det försvinner flera arter i timmen från jorden.
Andra forskare har lägre siffror, men deras budskap är entydigt: Vi människor
utrotar andra levande organismer. Vi släcker liv för alltid.

Naturligtvis sker den snabbaste utarmningen i länder där det finns störst
antal arter. Ju närmare regnskogarna och korallreven i söder vi kommer, desto
fler arter finns det och desto fler riskerar att utrotas. Sverige är ett
förhållandevis fattigt land, inte sett till pengar, men till antalet arter som
naturligt finns i vår natur. Men vårt ansvar för dessa arter är inte mindre för
det.

På Artdatabankens rödlista, det vill säga listan över de arter som på kortare
eller längre sikt är utrotade eller kan komma att utrotas, finns det i dag 4 120
arter. De flesta av dessa arter är knutna till miljöer som brukats av människan
i hundratals år, men som under det senaste hundratalet år genomgått kraftiga
förändringar. Jordbruket har mekaniserats, kemikaliserats, avvattnats,
monokulturiserats och industrialiserats. Jordbruket har mekaniserats, blivit
storskaligt och monokulturiserats. Samtidigt har naturen utsatts för en ökad
stress på grund av mer eller mindre diffusa föroreningar, svavel, kväve,
koldioxid och så vidare som ibland haft sitt ursprung från länder långt från
Sveriges gränser.

Samtidigt så ökar trycket på den biologiska mångfalden direkt från oss
människor. Vi bygger våra bostäder, kontor och vägar på platser som ofta har
haft ett rikt djur- och växtliv. Vi vill använda den tätortsnära naturen till
rekreation och friluftsliv. Vi söker upplevelser i de områden som fortfarande
kan anses vara vildmark. En del friluftsliv blir allt mer likt en turistindustri
med stora förslitningsskador på naturen som följd.

Om man försöker ta ett helhetsgrepp på hur den biologiska mångfalden i
Sverige ska kunna säkras, visar det sig att åtgärder krävs på en mängd
områden. I princip alla de nuvarande 15 miljömålen har betydelse för
bevarandet av ett rikt djur- och växtliv. Uppfylls målet om minskad
övergödning medför det att arter knutna till vatten får en bättre
överlevnadsmöjlighet. Uppfylls målet med frisk luft, gynnar det i princip alla
arter. Uppfylls målet giftfri miljö skapas förutsättningar för en naturlig
reproduktion som inte störs av mänskligt betingade kemiska faktorer.

Men det finns tre områden som mer än de andra påverkar den biologiska
mångfalden. Eftersom flertalet hotade arter är knutna antingen till jordbruks-
landskapet eller till skogslandskapet, är målen Myllrande våtmarker, Levande
skogar och Ett rikt odlingslandskap mer avgörande för ett bevarande av den
biologiska mångfalden än andra. För att överhuvudtaget kunna vända den
negativa utvecklingen för många av de hotade arterna krävs redan idag
kraftfulla åtgärder.

Regeringen har i sin proposition 2000/2001 visat på en stor förståelse för
att åtgärder krävs inom jord- och skogsbruk för att om möjligt trygga den
biologiska mångfalden. Men ytterligare åtgärder måste till. I avvaktan på att
det nya, sextonde miljömålet om biologisk mångfald antas, bör följande mål
och strategier inarbetas i propositionen.

1. Alla lagar, inklusive skogsvårdslagen, som har direkt bäring på konflikter
mellan bevarande och exploatering av naturresurser ska inarbetas i
miljöbalken. Bevarandemål och exploateringsmål ska jämställas. Vid en
konflikt är det exploatörens skyldighet att visa att värdet av en
exploatering överstiger värdet av de övriga samlade naturtillgångarna.
Därmed införlivas också de sanktionsmöjligheter som idag finns samlade i
miljöbalken med jord- och skogsbrukslagstiftningen.

2. Ett tydliggörande av de enskilda jord- och skogsbruksföretagens ansvar för
de miljöstörningar de orsakar bör snarast införas bland de mål och
strategier som redovisats för att nå en hållbar utveckling för den biologiska
mångfalden i odlingslandskap och skog. Ett tydliggörande måste innefatta
vilka krav det offentliga kan ställa på det enskilda jordbruksföretaget när
det gäller återställande av exempelvis våtmarker som näringsfällor, eller
sprutfria zoner kring vattendrag och våtmarker.

3. Flera av de mest akut hotade arterna kräver troligtvis direkta åtgärder.
Läget för till exempel den vitryggiga hackspetten är så bekymmersamt att
den knappast kommer att överleva som svensk art. Om expertisen menar
att det finns möjlighet att genom direkta åtgärder rädda denna art kan det
komma att krävas speciella åtgärder både på nationell och lokal nivå. En
stopplagstiftning, liknande den som USA har, där akut hotade arter
möjliggör för regeringen att lägga moratorium på exploatering inom större
områden kan diskuteras. Andra akut hotade arter kan kräva liknande
åtgärder. Många av de arter som varit knutna till en tusenårig, extensiv
hävd av odlingslandskapet kan för sin fortsatta existens behöva snabbt
förändrade brukningsformer. Hit hör flera kräl- och groddjur. Inom
skogslandskapet hotas till exempel flera humlearter av brist på
vårblommande sälgarter. Det kan i sin tur komma att kräva förändringar av
skogsvårdslagstiftningen.

4. En av de rikaste, mest hotade och minst kända ekosystemen i Sverige är de
sumpskogar som genom avvattningsföretag blivit allt sällsyntare. Utan
vidare jämförelse kan man kalla sumplövskogarna för Sveriges
regnskogar. I delmålet om myllrande våtmarker borde en punkt ta upp de
krav på säkerställande av resterande sumpskogar, och ett återställande av
lämpliga områden till lövrika, våta sumpskogar.

5. Regeringen föreslår att ytterligare 900 000 ha skogsmark ska undantas från
skogsproduktion. Detta mål är en förutsättning för att skogens biologiska
mångfald överhuvudtaget ska kunna säkras. Men strategierna för att säkra
dessa arealer är oklara. Samtidigt är målet oklart i den meningen att det
inte visar i vilka delar av landet den skyddsvärda skogen ska tas ur
produktion? Är det i jämförbara delar i Götaland, Svealand och Norrland?
Finns andra prioriteringar? Målet bör klargöras. Samtidigt visar dagens
uppföljningar att länsstyrelsernas arbete inte hinner med i den takt som
redan nu finns. Regeringen föreslår en höjning av bidraget till
länsstyrelserna för att göra det möjligt att avsätta mer skog. Denna höjning
är troligtvis otillräcklig. Mer resurser bör tillföras länsstyrelserna för att
möjliggöra en kraftfull satsning på biologisk mångfald i skogsmarken.
Folkpartiet har i sina motioner om budget 2001 och vårbudgeten 2001
redovisat möjligheter för en finansiering av ett sådant anslag.

6. Ängs- och hagmarker, inklusive extensivt använda betesmarker hör till de
marktyper som är mest hotade. De representerar i lika hög grad ett kultur-
som ett naturvärde. Det var ängarna, hagarna, och betesmarkerna som
gjorde det möjligt för människor att leva och bo i Sverige under tusentals
år. Samspelet mellan människa och miljö, mellan natur och kultur, bidrog
till att öka den biologiska mångfalden. Djur och växter blev beroende av
den natur som människan påverkade för att själv överleva. Regeringen vill
nu först stoppa minskningen av dessa marktyper, för att sedan öka dem. I
och med att många av dessa marker är så akut hotade borde
skyddshorisonten vara betydligt kortare än den regeringen satt upp. Senast
år 2005 borde minskningen av dessa marktyper ha upphört. Detta kräver
förändrade, miljö- och naturinriktade bidragssystem inom jordbruket.
Förslag på sådana förändringar borde finnas med i strategierna för att nå
det uppsatta delmålet.

Stockholm den 16 maj 2001

Staffan Werme (fp)