med anledning av prop. 1999/2000:98 Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och tillväxt

Motion 1999/2000:A16 av Ewa Larsson (mp)

Inledning

Frågan som vi behandlar i denna motion berör framför allt
kulturarbetarnas situation på arbetsmarknaden. Vi vill med detta belysa
och uppmärksamma just det perspektivet och ser det som en
komplettering till propositionen.

Utredningen utgår från tillsvidareanställningen som norm, det är som att gå
baklänges in i framtiden. Miljöpartiet vill avliva myten om lönearbete som
det mest centrala i människors liv.

Det kan ses som ett maximalt resursslöseri att inte fullt utnyttja väl-
utbildade kulturproducenters olika konstnärliga talanger i samhällsbygget. Vi
vill slå hål på en seglivad myt om att den svältande konstnären utgör något
slags idealtillstånd för hur kreativt skapande ska gå till. Att skapande och
ekonomiskt armod skulle vara en bra kombination. Så är det givetvis inte. Vi
behöver alla kultur och vi behöver de kulturbärande individerna, konstnärer
av alla de slag. I ett modernt samhälle skall kulturproducenten inte behöva
leva utan en rimlig lön, ekonomisk trygghet vid sjukdom och arbetslöshet
och riktig pension när de blir gamla. Sådant som är en självklarhet för
medborgaren i allmänhet måste också bli självklart för konstutövaren.

Miljöpartiet anser att det är tid att bryta diskrimineringen av kulturarbetare,
även de har rätt till a-kassa, pensioner och sjukförsäkring anpassad utifrån
deras verklighet.

Miljöpartiet vill här uttrycka vissa farhågor om att förslagen i proposi-
tionen kan leda till ökad urbanisering då regeringen anser att det normala
efter en tids arbetslöshet är att kraven på det nya arbetet måste förändras,
till
exempel längre pendling eller byte av bostadsort. De sk handlingsplanerna,
som ska upprättas, ska också innehålla krav på geografisk och yrkesmässig
rörlighet. Vi ser att detta ytterligare ökar trycket på storstäderna och att
allt
fler riskerar att "tvingas" lämna glesbygden. För att stävja detta problem med
den urbanisering som redan idag finns ser vi att en aktiv glesbygdspolitik bör
prioriteras i det framtida arbetet.

Arbetsmarknaden för kulturarbetare

Konstnärerna och medborgarna är ömsesidigt beroende av varandra.
Utan fritt skapande och självständiga konstnärer förtvinar samhället.
Många konstnärer lever under ytterst knappa ekonomiska villkor. Det
gäller alla kategorier. Att förbättra de yrkesverksamma kulturarbetarnas
ekonomiska villkor är av vital betydelse för att det kulturpolitiska målet
om mångfald skall kunna uppfyllas. Konstnärlig mångfald, förnyelse och
kvalitet förutsätter professionella kulturutövare som kan leva på sitt
arbete och fullt ut ägna sig åt fritt och självständigt skapande. (Ur
propositionen 1996/97:3 Kulturpolitik.)

Konstnärernas ekonomiska villkor är en fråga som kräver en mer om-
fattande och stabil lösning. Dagens system där endast ett fåtal kultur-
producenter kan leva på sin inkomst är djupt otillfredsställande. Det ska inte
behöva vara så att en kulturproducent tjänar mer på att vara arbetslös än på
att arbeta.

De selektiva konstnärsstöd som finns i dag utgör inget hinder för mer
generellt inriktade stöd. Att Teateralliansen och Centrumbildningarna ges
stöd att bygga upp fondsystem är en början till trygghet för specifika yrkes-
grupper. Mer generellt inriktat stöd kan både innebära skattelättnader
och/eller ett tillägg till befintlig inkomst.

Kulturområdet är i allra högsta grad en utsatt bransch på grund av sitt
starka beroende av arbetsmarknadspolitik, dels i form av a-kassa, dels av
arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder. Arbetslöshetsförsäkringen är inte och
ska inte vara någon yrkesförsäkring. Däremot måste den ge utrymme för
välutbildade och kvalificerade konstnärer att långsiktigt arbeta och försörja
sig inom kultursektorn.

Personalresurser och individuella handlingsplaner

Enligt det förslag som regeringen lämnar ska varje arbetssökande till-
sammans med arbetsförmedling och handläggare upprätta en individuell
handlingsplan. Det kan vara positivt men kräver stor insikt och
kompetens om arbetsmarknaden för kulturarbetare för att hänsyn skall
kunna tas till kulturområdets särart.

Omorganiseringar och nedläggningar av kulturarbetsförmedlingar liksom
att verksamheten flyttar in på de "vanliga" förmedlingarna ser vi med oro på.
Vi vet att det många gånger saknas erfarenhet av kulturarbetarnas situation
och arbetsvillkor hos de "vanliga" arbetsförmedlingarna. Såsom vi ser det
måste kulturområdet ges en särställning inom arbetsförmedlingen.

Ett annat problem är det växande antal arbeten som anmäls och inte är av
professionell karaktär eller bygger på avtalsenliga villkor. Detta visar
ytterligare på vikten av kompetens och insikt från handläggarens sida.

Ansträngningar att finna lämpligt arbete

Regeringens förslag innebär att för att få rätt till ersättning vid
arbetslöshet skall den arbetssökande anstränga sig att finna ett lämpligt
arbete men inte kunnat få ett sådant.

Precis som avsnittet ovan talar om kräver detta att den enskilda hand-
läggaren har stor insikt i kulturarbetarnas arbetsförhållanden för att kunna
avgöra vad som är ett lämpligt arbete utifrån kulturarbetarens yrkesutövning.

De som frilansar har vanligtvis ett mycket oregelbundet arbete, kanske
arbete ett par dagar per månad och resterande tid används för övning inför
nästa uppdrag. Fasta tillsvidareanställningar är ovanliga för t ex författare,
dramatiker, konsthantverkare, kompositörer, dansare, filmare, musiker,
teaterskådespelare, konstnärer och sångare. Att då tvingas ta ett arbete som
inte anknyter till yrket, bara för att reglerna för resterande arbetsmarknad
kommer att utformas så, kan göra mer skada än nytta vad det gäller framtida
arbetsmöjligheter. Och igen vill vi påpeka i detta sammanhang att många av
de konstnärliga professionerna kräver mycket träning, övning och
kontinuerlig vidareutveckling som till exempel för musiker, sångare och
dansare för att upprätthålla yrkesskickligheten. Detta gör dem särskilt sår-
bara, om de är tvungna att ta ett sk lämpligt arbete för att behålla sin rätt
till
ersättning.

Med andra ord, den utövande kulturarbetarens arbetssituation ser helt
annorlunda ut än den traditionella lönearbetarens, och detta måste i allra
högsta grad beaktas i behandlingen på arbetsförmedlingarna och vad det
gäller regler på arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden för kulturarbete har
aldrig varit och förväntas inte heller i framtiden bli god. Därför kan inte
detta
sättas i relation till den allmänna tillgången på arbetstillfällen såsom det
skrivs i propositionen. För övrigt vill vi påminna om att det sk traditionella
lönearbetet minskar och är inte speciellt traditionellt i dag.

Till bilden av detta hör också att många kulturarbetare "tvingas" av
uppdragsgivare att uppträda som egenföretagare för att få arbeta och ställs
därigenom bland annat utanför arbetslöshetsförsäkringen. Flexibilitet och
rörlighet är ett ord som brukar användas inom arbetsmarknadspolitiken,
dessa begrepp är också utmärkande för kultursektorn. Det är vanligt att till
exempel sångare, skådespelare och musiker arbetar över hela landet och även
utomlands. Det är dags att skapa förutsättningar för kulturarbetaren att leva
på sina villkor så att pågående diskriminering upphör.

Aktivitetsgaranti

Regeringens förslag innebär att personer som är eller riskerar att bli lång-
tidsarbetslösa kan anvisas aktivitetsgaranti. Inom ramen för detta ska de
arbetslösa erbjudas en heltidsaktivitet till dess att de kan få ett arbete
eller påbörja en utbildning.

Förslaget innebär, såsom vi ser det, att kulturarbetare som inte anses som
tillräckligt aktiva och som har långa perioder av arbetslöshet riskerar att
tvingas till annan heltidsaktivitet eller omskolning.

I propositionen anges att åtgärden bör utformas för att rymma större
flexibilitet för att passa individen etc. Vad vi ser som nödvändigt är att detta
även utformas för att passa kulturarbetarnas arbetssituation och för detta bör
det tas fram tydliga riktlinjer. I propositionen skrivs även: Särskild hänsyn
skall tas till olika yrkesgruppers särskilda förutsättningar, detta gäller
särskilt kulturarbetare. Denna text anser vi vara av avgörande betydelse och
bör därför bli riksdagens beslut.

Arbetsmarknadspolitiska program

Kulturarbetarnas arbetssituation kräver speciallösningar och är svår att
integrera i den allmänna arbetsmarknadspolitiken. I regeringens förslag
på arbetsmarknadspolitiska program ser vi inget förslag som särskilt upp-
märksammar kulturarbetarnas situation. Miljöpartiet anser att regeringen
bör få i uppdrag att ta fram ett program för kulturarbetarnas särskilda
arbetssituation som ska underlätta för dem att utöva och försörja sig på
sitt yrke.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av särskild kännedom om kulturarbetarnas
villkor så att deras särställning inom arbetsförmedlingarna kan be-
aktas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att skapa förutsättningar för kulturarbetare att
leva utifrån sina specifika arbetsvillkor,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att särskild hänsyn tas till olika yrkesgruppers
särskilda förutsättningar, speciellt kulturarbetares,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsmarknadspolitiska program för kultur-
arbetare.

Stockholm den 13 april 2000

Ewa Larsson (mp)