med anledning av prop. 1999/2000:42 Utlänningar i en massflyktsituation, sociala förmåner m.m.

Motion 1999/2000:Sf9 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1 Inledning

Regeringen föreslår i propositionen att den som beviljats tidsbegränsat
uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL i en massflyktsituation
inte skall folkbokföras om han eller hon kan antas komma att vistas i
landet med stöd av tillståndet i högst tre år. För närvarande är denna
tidsgräns ett år.

Regeringen föreslår också att prövningen av en ansökan om
flyktingförklaring eller resedokument för en utlänning som beviljats
tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 a § UtlL skall kunna
skjutas upp under två år. Han eller hon skall inte heller omfattas av de
bosättningsbaserade förmåner som följer av den nya lagstiftning på
socialförsäkringsområdet som träder i kraft år 2001 utan endast vara
berättigad till bistånd enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl.

2 Vänsterpartiets principiella syn på tidsbegränsade
uppehållstillstånd

Vänsterpartiet anser att det bör finnas möjlighet att bevilja
tidsbegränsade uppehållstillstånd vid massflyktsituationer. I likhet med
FN:s flyktingkommissariat anser vi att tidsbegränsade uppehållstillstånd
bör användas enbart vid massflykt när det skulle vara praktiskt omöjligt
att i rimlig tid göra individuella asylbedömningar. Vänsterpartiet håller
fast vid den uppfattning som framfördes i motion 1996/97:Sf13 nämligen
att den sammanlagda tiden för tidsbegränsade uppehållstillstånd inte får
överskrida tre år.

3 Vänsterpartiets syn på förslagen i propositionen

Vänsterpartiet avvisar de förslag regeringen framför i propositionen. Det
kan inte accepteras att den som har tidsbegränsat uppehållstillstånd skall
förlora rätten att folkbokföras i ytterligare två år. Eftersom det bland dem
som kommer att beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd vid massflykt
tveklöst kommer att finnas flyktingar enligt 1951 års konvention skulle
ett genomförande av propositionen innebära ett brott bl.a. mot åtagandet i
konventionens artikel 24 om flyktingars rätt vad gäller arbetslagstiftning
och socialförsäkring.

Europeiska kommissionen har lagt fram ett förslag till "Joint Action on
Temporary Protection of Displaced Persons" ( COM (1998) 372). I artikel 8
slår kommissionen fast att likabehandling skall gälla mellan innehavare av
tidsbegränsade uppehållstillstånd och erkända konventionsflyktingar
beträffande lön, socialförsäkringsförmåner och andra anställningsvillkor. I
artikel 9 anges att innehavare av tidsbegränsade uppehållstillstånd skall få all
nödvändig hjälp när det gäller sjukvård och samma rätt till utbildning som
flyktingar. Det är därför synnerligen anmärkningsvärt att regeringen nu
lägger fram förslag som inte alls tillförsäkrar utlänningar med tidsbegränsade
uppehållstillstånd sociala och ekonomiska villkor på den nivå kommissionen
föreslår.

Kommissionen planerar också att någon gång i mars eller april lägga fram
ett förslag till direktiv om tidsbegränsade uppehållstillstånd. Den svenska
regeringen kunde därför knappast ha valt en mer olycklig tidpunkt att lägga
fram sitt förslag som inte alls tillförsäkrar dem med tidsbegränsat
uppehållstillstånd rättigheter i paritet med dem i det tidigare nämnda
kommissionsförslaget. Den svenska regeringen kommer härigenom att utöva
ett negativt inflytande på EU-nivå och agera stick i stäv med riksdagens
beslut i samband med att den godkände det svenska EU-medlemskapet,
nämligen att "Sverige inom EU kraftfullt skall verka för en human och
solidarisk flyktingpolitik".

FN:s flyktingkommissariat har i en skrivelse den 30 december 1998 med
anledning av kommissionsförslaget uttalat att man starkt stödjer de krav på
behandlingen av personer med tidsbegränsat uppehållstillstånd som anges i
bl.a. de angivna artiklarna 8 och 9. Flyktingkommissariatet slår fast att
behandlingen av personer med tidsbegränsat tillstånd måste vara mycket
likartad med den som erkända konventionsflyktingar erhåller.

Lagrådet konstaterar i sitt yttrande över lagrådsremissen att Sverige med
de föreslagna bestämmelserna inte lever upp till sina förpliktelser enligt
flyktingkonventionens ordalydelse. Lagrådet anser dock att den föreslagna
regleringen vad avser "vägran att bevilja flyktingförklaring och
resedokument" innebär så stora fördelar för den berörda folkgruppen att den
kan anses motiverad. Förslaget om de sociala förmånerna anser Lagrådet
mera betänkliga men ändå godtagbara med hänsyn till de nära sambanden
mellan de två förslagen. Lagrådet tror att förslaget har ekonomiska motiv.
Som ytterligare skäl för att godta att Sverige bryter mot Genèvekonventionen
anför Lagrådet att man inte kommer att ha möjlighet att konstatera exakt
vilka flyktingars rättigheter som blivit åsidosatta.

Mot bakgrund av att Lagrådet konstaterat att Sverige kommer att bryta mot
några av landets grundläggande internationella åtaganden beträffande
mänskliga rättigheter får Lagrådets godtagande av förslaget betraktas som
tämligen sensationellt.

Regeringens förslag innebär att vuxna med tidsbegränsade
uppehållstillstånd endast kommer att få tillgång till akut sjukvård. Detta kan
möjligen vara godtagbart under en kortare tid, men är katastrofalt om det kan
gälla så lång tid som tre år. Många sjukdomstillstånd är inte akuta i den
meningen att omedelbar vård är nödvändig, men om vård inte kan erhållas
under flera år innebär detta stora risker och ett svårt lidande. Det är också på
det sättet att människor som lider av svåra psykiska skador på grund av
trauman, t.ex. kvinnor som våldtagits, inte räknas som akut vårdbehövande i
rättslig mening. Det är fullständigt uteslutet att godta att människor i en
sådan situation inte skulle ha rätt till all den sjukvård och omsorg som
samhället kan erbjuda.

När det gäller barnens rätt till skolgång kommer den för barn med
tidsbegränsade uppehållstillstånd att begränsas till samma rudimentära form
som erbjuds asylsökande barn. Detta trots att regeringen själv i
budgetpropositionen för år 2000 uttryckt tvekan om dess förenlighet med
barnkonventionen och förutskickat att en översyn av reglerna skall företas.
Rätt till barnomsorg, särskola och gymnasieundervisning kommer att saknas.

Vänsterpartiet kan inte heller godta att flyktingskapsprövningen läggs på is
i två år. En sådan bestämmelse står i uppenbar strid med 1951 års
Genèvekonvention, vilket också Lagrådet konstaterar. Detta faktum rubbas
inte av att FN:s flyktingkommissariat förklarat sig kunna acceptera ett sådant
uppskjutande av flyktingskapsprövningen. Förutsättningarna för att UNHCR
skall kunna acceptera att flyktingskapsprövningen skjuts upp är dock att
mottagningsvillkoren måste vara mycket likartade med dem som erkända
konventionsflyktingar erhåller, något som regeringen väljer att blunda för.

4 Sammanfattning

Den föreslagna regleringen av mottagningsvillkoren för dem med
tidsbegränsat tillstånd kommer att på ett avgörande sätt försämra
möjligheterna till integration i det svenska samhället. En framgångsrik
integration är mycket viktig både i det fall att ett återvändande till
hemlandet blir aktuellt och i det fall att permanent tillstånd beviljas efter
att det tidsbegränsade tillståndet löpt ut. I propositionen anges hur staten
i ett tänkt exempel skulle spara ca 300 miljoner kronor genom de
föreslagna lagändringarna. En sådan besparing måste ställas i relation till
de negativa konsekvenser som är förbundna med propositionens förslag,
bland annat konflikten med 1951 års Genèvekonvention och
barnkonventionen. Propositionens förslag riskerar vidare att uppmuntra
främlingsfientliga och rasistiska krafter genom nedvärderingen av
människor på flykt och att få ett negativt inflytande på den kommande
gemensamma regleringen på EU-nivå blir konsekvensen av regeringens
förslag.

5 Hemställan

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1999/2000:42,

2. att riksdagen - om yrkandet under 1 avslås - som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de utlänningar
som beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd vid massflykt skall ges
likvärdiga mottagningsvillkor med dem som skall gälla för dem som
beviljats flyktingstatus enligt 1951 års Genèvekonvention.

Stockholm den 9 februari 2000

Gudrun Schyman (v)

Berit Jóhannesson (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Stig Eriksson (v)

Owe Hellberg (v)

Tanja Linderborg (v)

Kalle Larsson (v)

Ulla Hoffmann (v)