med anledning av prop. 1999/2000:135 En förnyad lärarutbildning

Motion 1999/2000:Ub35 av Ulf Nilsson (fp)

1 Läraryrke i kris

Lärarna är skolans viktigaste resurs. På lärarna ställs inte bara kravet att
de ska ha goda teoretiska kunskaper, utan de ska också vara goda
pedagoger. Det är den kombinationen som gör lärarrollen unik. Lärarna
har stort ansvar för våra barns utveckling till fria, ansvarsfulla och
kunniga medborgare. Läraryrkets status har sjunkit under ett antal
årtionden. Det är därför nödvändigt att genomföra förändringar som
höjer läraryrkets status.

Problemen i svensk skola är mycket stora. Begrepp som lärarbrist och
skolkris hörs ofta i debatten. Den bild som tecknas är tyvärr långt ifrån
överdriven:

Var tredje yngre och var sjunde blivande lärare är osäker om hon eller han
jobbar kvar i yrket om fem år. Var fjärde lärarstuderande och två tredjedelar
av lärarkåren anser med bestämdhet att läraryrket inte är något attraktivt
framtidsyrke. (SCB 1999)

Allt färre vill bli grundskollärare med inriktning mot matematik och natur-
vetenskap. På Lärarhögskolan i Stockholm står var tredje plats tom. Det
betyder att ännu färre utbildade lärare utexamineras än vad de tidigare
befarade.

Hösten 1998 fanns 748 platser på lärarutbildningen med ma/no-inriktning.
Bara 431 sökte och blev antagna. Till antagningen 1999 hade antalet platser
ökat till 865 men bara 412 studenter, togs in. Svenska Kommunförbundet
spår att om tre år kommer 21 000 behöriga lärare att saknas utöver de som tar
lärarexamen.

Vi har en skola där många elever vantrivs och där allt färre vill vara lärare.
Mot den bakgrunden är det inte förvånande att allmänhetens förtroende för
skolan har sjunkit drastiskt under 90-talet. (Skolverkets rapport 144)

2 Propositionen måste avslås

Regeringen har nu lagt en proposition med förslag till en förnyad lärar-
utbildning. Folkpartiet anse att riksdagen bör säga nej till förslaget. Det
löser inte problemen, utan riskerar att sänka läraryrkets status ytterligare.

Regeringen föreslår att det ska inrättas en samlad lärarexamen med en ny
struktur. Den nya lärarexamen kommer ersätta åtta av de elva lärarexamina
som finns i dag. Följande examina kommer enligt förslaget att avskaffas:
barn- och ungdomspedagogisk examen, bild-, grundskol-, gymnasie-,
hushålls-, idrotts-, musik- och slöjdlärarexamen. Den nya struktur som
skapas föreslås bestå av tre utbildningsområden bestående av ett allmänt
utbildningsområde om 60 poäng, varav minst 10 verksamhetsförlagda, ett
utbildningsområde med inriktningar mot ämne eller ämnesområden om minst
40 poäng varav minst 10 verksamhetsförlagda och till sist ett utbildnings-
område med specialiseringar om minst 20 poäng. Inom de tre utbildnings-
områdenas ram bör studenten redovisa ett examensarbete om 10 poäng.

2.1 Nej till enhetslärare

Folkpartiet är starkt kritiskt till att slå samman åtta olika lärarexamina till
en enhetlig lärarexamen. Förslaget om en enda, "enhetlig" lärarexamen
för alla, från förskollärare till gymnasielärare innebär en oroande
utveckling mot "enhetslärare" och innebär att specialkompetenser
försvagas. Det är troligt att det allmänna utbildningsområdet till stor del
kommer att läggas i början av utbildningen, eftersom studenter kan
påbörja lärarutbildningen utan att bestämma inriktning. Detta ökar risken
för att det allmänna utbildningsområdet riskerar ska bli ett utslätat
utbildningsblock, där gemensamma kurser anordnas för studenter oavsett
deras inriktning. Skillnaderna i utbildningsinnehåll kommer att minska
för de olika lärarkategorierna. Lärarrollen kommer att tunnas ut
ytterligare. Det är inte samma sak att lära en sjuåring att läsa som att lära
gymnasister invecklade matematiska beräkningar. Båda uppgifterna är
lika viktiga, men frågan är varför man ska skicka budskapet att de kräver
samma kompetens?

Folkpartiet vill ha en lärarutbildning med olika specialkompetenser. Det
får inte vara ett självändamål att göra de olika lärarutbildningarna mer sam-
ordnade och likformiga. I praktiken blir naturligtvis en enhetslärare betydligt
grundare i sina specialkunskaper än en mera ålders- eller ämnesinriktad
lärare.

2.2 Nedvärdera inte ämneskompetensen

Regeringen skriver i propositionen att lärarnas "grundkompetens" består av
kognitiv, kulturell, kommunikation, kreativ, kritisk, social och didaktisk
kompetens. Det är märkligt och oroande att man inte lyfter fram vikten av att
ha god ämneskompetens.

Om det övertygande kan visas att nya lärare har fått för lite praktik,
pedagogisk utbildning eller didaktiska kunskaper, får lärarutbildningen för-
längas. Ett annat alternativ är att den tid som i regeringsförslaget kallas
"allmänna utbildningsområdet" används annorlunda.

Redan den förra lärarutbildningsreformen för femton år sedan minskade
ämneskunskapernas andel av utbildningstiden. Vi varnade för det steget och
är helt emot att ta ytterligare steg i den riktningen. Varje sådant steg
riskerar
att tunna ut skolans identitet som kunskapsförmedlare.

Vi vill ha en lärarutbildning med gedigna ämneskunskaper. En lärare som
inte behärskar sitt ämne får inget förtroende från eleverna. Därför är det djupt
olyckligt att regeringens proposition nu föreslår att ämneskunskaperna ska
nedvärderas i framtidens lärarutbildning. En lärare utan gedigna ämnes-
kunskaper blir osäker och läroboksbunden. Regeringens förslag kommer inte
att återge läraryrket dess förlorade status. Tvärtom är risken att läraryrkets
attraktionskraft fortsätter att minska.

Verklighetsbilden och problemanalysen är viktig. Som motiv för proposi-
tionen anförs att den nuvarande utbildningen inte förmått placera förskolan
och skolan "i ett större sammanhang". Vidare sägs att studenterna inte fått
möjlighet att utveckla kompetenser för "sociala och elevvårdande uppgifter".
Det första är så oklart att det inte kan tjäna som utgångspunkt för en reform.
Vad gäller det andra argumentet är sociala och elevvårdande uppgifter
naturligtvis viktiga, men enligt vår uppfattning kan en lärare utan ordentliga
ämneskunskaper aldrig fylla sin roll.

De remissinstanser som är kritiska, bl a Lunds och Uppsala universitet,
konstaterar att förslaget innebär en kraftig omfördelning till ämnesstudiernas
nackdel. Införandet av det så kallade allmänna utbildningsområdet om 60
poäng i förening med de verksamhetsförlagda delarna om 10 + 10 poäng
samt inplaceringen av det särskilda examensarbetet om 10 poäng med dess
inriktning mot den kommande yrkesverksamheten kan i en gymnasie-
lärarexamen om 180 poäng innebära att utrymmet för ämnesstudier minskar
med hela 50 poäng jämfört med dagens examensföreskrifter. Det proposi-
tionen menar med poäng i ämnesstudier kan inte jämföras med högskole-
poäng för vanliga ämneskurser, eftersom regeringen räknar in praktik och
examensarbete i poängen. Examensarbetet om 10 poäng förväntas utföras
med lärarverksamheten som utgångspunkt. Enligt Folkpartiet ligger det ett
stort värde i att många lärare har skrivit C- eller D-uppsats inom sitt
akademiska ämne. Därför ska en sådan uppsats kunna ersätta det föreslagna
examensarbetet.

Folkpartiet föreslår att 40 poäng överförs från det allmänna utbildnings-
området till ämnesstudier. Folkpartiet menar att för lärare i grundskolans
senare år ska miniminivån för ämnesstudier vara 40 poäng, samt att för
flertalet lärare i gymnasieskolans teoretiska ämnen ska miniminivån vara
ämnesstudier omfattande 60 poäng.

En av de viktigaste och svåraste läraruppgifterna är att ge de små barnen
en bra skolstart. Lärarna för de minsta barnen behöver därför omfattande
kunskaper om barns läs- och skrivinlärning. Därför borde utbildningen för
dessa lärare förlängas.

Folkpartiet föreslår att utbildningen av grundskollärare för grundskolans
tidigare år förlängs till 160 poäng. Det kravet har stöd av flera remiss-
instanser.

3 Rekrytering och lärarbrist

Regeringen tar i propositionen upp frågan om rekrytering av lärare, och
menar bland annat att "det bör vidtas åtgärder för att få en bred
rekrytering av lärare inom alla undervisningsområden". Det är bra att
regeringen har vaknat och instämmer i den problembeskrivning
Folkpartiet fört fram under lång tid. Lärarbristen är inte längre ett hot
utan ett faktum. En stor del lärartjänster i Sverige upprätthålls i dag av ej
utbildade lärare. Medelåldern bland lärarna är hög och vi står inför ett
generationsskifte i svensk lärarkår. Inget annat europeiskt land har en så
hög medelålder på sina lärare som Sverige. Siffror från juni 1999 visar
att antalet utannonserade, ej tillsatta, lärartjänster var så många som
3000. (Arbetsmarknadsstyrelsen 1999)

För att klara behovet av lärare skulle det behövas 90 000 nya lärare i
Sverige inom en tioårsperiod. Eftersom endast 4000 nya lärare utbildas
årligen är det lätt att inse problemets vidd. (Svenska Kommunförbundet
1996)

Lärarutbildningarna har svårt att rekrytera studenter. Många studieplatser
står tomma och särskilt inriktningen mot matematik/naturvetenskap lider stor
brist på studenter. Många studenter på lärarutbildningen väljer den ut-
bildningen i andra eller tredje hand och hoppar därför ofta av studierna.
Tyvärr innehåller inte propositionen tillräckligt med åtgärder för att lösa
ovannämnda problem.

Orsakerna till lärarbristen är många. Skolan och lärarna har i många år
drabbats av politiska beslut som försvårar arbetet i skolan. Det likformiga
svenska skolsystemet, där alla elever ska lära samma sak på lika lång tid
ställer orimliga krav på lärarna. Betygssystemets oklarhet och skolverkets
oförmåga att stödja skolorna i arbetet med utvärdering och betygssättning
skapar frustration och uppgivenhet bland elever och lärare.

För att klara lärarförsörjningen i vårt land behövs särskilda rekryterings-
insatser. Anpassad lärarutbildning för andra akademikergrupper (yrkes-
officerare, ingenjörer, journalister etc.) kan tillföra skolan behöriga lärare
med bred pedagogisk erfarenhet och kunnande. Folkpartiet anser att det är
viktigt att påpeka att många blivande lärare idag faktiskt inte väljer att läsa
hela sin utbildning på lärarhögskolorna utan först läser ämneskurser vid
universitetet för att efter akademisk examen komplettera för lärarbehörighet.
Vid t ex lärarhögskolan i Malmö går 2/3 av blivande gymnasielärare på
dagens förkortade lärarutbildning. Dessa lärare med tidigare akademisk
examen utgör en viktig resurs. Den lärarbrist som Sverige står inför kommer
inte enbart att kunna mötas med nyutbildade lärare från lärarhögskolan.
Yrkesgrupper i samhällslivet med akademisk utbildning och med uppgifter
som tangerar lärarens bör aktivt rekryteras in till läraryrket.

I och med regeringens förslag tvingas nu dessa grupper läsa hela det all-
männa utbildningsområdet på tre kompletterande terminer istället för som
idag två, innan de kan börja undervisa. Det är, anser vi, ett märkligt sätt att
avhjälpa den lärarbrist som är ett obestridligt faktum.

3.1 Höj läraryrkets status

Läraryrket har tillåtits sjunka alldeles för lågt i status under de senaste
decennierna. Folkskolläraren hade förr en hög status och var en självklar
auktoritet i de flesta sammanhang. I dag är det stora svårigheter att locka
ungdomar till de matematiska/naturvetenskapliga och tekniska lärar-
utbildningarna. Problemen med avhopp från lärarutbildningarna är också
oroande. Under ett antal år framåt behöver vi rekrytera fler lärare än
någonsin. Läraryrkets låga popularitet är alltså särskilt allvarlig just nu.
Vi står inför ett generationsskifte i svensk lärarkår. Det beror på att de
många lärare som anställdes i samband med 1962 års grundskolereform
snart börjar gå i pension. Inget annat europeiskt land har en så hög
medelålder på sina lärare. Hälften av grundskollärarna och nästan 60
procent av gymnasielärarna är över 50 år.

Folkpartiet anser att åtgärder måste vidtas i syfte att kraftigt höja lärar-
yrkets attraktionskraft och status.

3.2 Var tionde gymnasielärare ska vara lektor 2010

Det är glädjande att regeringen äntligen tycks ha ändrat uppfattning om
lektorernas viktiga roll i skolan. Det är nödvändigt att skapa fler
utvecklingsmöjligheter i läraryrket. Utveckling är någonting självklart i
de flesta akademiska yrken. Utvecklingsmöjligheter stimulerar och
belönar goda arbetsinsatser och höjer attraktionskraften i yrket.

Det är i dag svårt att utvecklas inom läraryrket - att göra karriär. Det är
inte konstigt att en mycket stor andel lärare är missnöjda med karriär-
möjligheterna i skolan. (Skolverket 1997) Bättre möjligheter att utvecklas, att
"göra karriär", skulle höja läraryrkets attraktionskraft. En sådan möjlighet
kan vara att bedriva forskning vid ett universitet parallellt med undervisning i
skolan och att inneha ett lektorat. Lektoraten stärker skolans forsknings-
anknytning och tillför därmed skolan en viktig kvalitetsdimension.

Lektorer var förr ett vanligt inslag i svenskt skolväsende. I dag har
lektoraten i stort sett försvunnit. Av Sveriges ca 114 000 lärare är endast 600
lektorer. Det innebär att endast 0,5 procent av landets lärare är lektorer. Av
landets 30 000 gymnasielärare är andelen endast 2 procent. Det är nöd-
vändigt att bryta den utvecklingen. Därför måste lektorstjänster för lärare
med minst licentiatexamen återinrättas.

Folkpartiet anser att en plan bör upprättas där målet ska vara att var tionde
gymnasielärare är lektor inom en tioårsperiod. Skolväsendet behöver då
rekrytera 1 200 lektorer inom en femårsperiod, d v s ca 500 lektorer om året.
Lärare måste få möjlighet att utan att riskera sin tjänst göra uppehåll för
forskningsarbete och studier.

Det är i sammanhanget viktigt att peka på ämneslärares möjligheter att
forska i sitt ämne. Det är viktigt att den grundläggande lärarutbildningen,
särskilt då för gymnasieskolan, ges en sådan utformning att den medger
studier av det djup och den bredd som fordras för tillträde till forskar-
utbildning inom ämnet. I detta sammanhang är det också väsentligt att
framhålla vikten av att ämnesstudiernas innehåll i lärarutbildningen bestäms i
nära kontakt med ansvarig högskola, detta för en fullgod ämnesrelevans och
anknytning till forskningens utveckling.

3.3 Inför lärarlegitimation

Folkpartiet anser att inrättandet av en särskild lärarlegitimation skulle
vara en tydlig markering i samhället att läraryrket kräver någonting
alldeles speciellt. En lärarlegitimation skulle innebära en kvalitetssäkring
av lärarutbildningen och därmed höja kvaliteten i skolan. Legitimationen
ska utfärdas efter godkänd utbildning och genomgången praktik. Den
kan, precis som för läkare, dras in vid tydliga fall av misskötsel. En
motsvarighet till hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, vars beslut kan
överklagas, tror vi skulle vara bra för kvaliteten. Med en
lärarlegitimation blir det också svårare för kommuner att spara pengar
genom att sänka kompetenskraven på sina lärare.

3.4 Förskollärare

När förskolan nu har ett större pedagogiskt ansvar än tidigare är det
oerhört viktigt att det är utbildad personal som har huvudansvaret för
verksamheten. Förskollärare har efter tre års högskolestudier en
pedagogisk kompetens att lära och utveckla barn. Deras kompetens som
yrkeskår är värdefull och ska tas på allvar. För Folkpartiet är det lika
viktigt att behörig personal ska ha pedagogiskt ansvar inom förskolan
som det är att behöriga grundskollärare ska undervisa inom grundskolan.
Med den nuvarande politiken ges inte förskollärarna med treårig
högskoleutbildning ett större ansvar än personal som saknar denna
utbildning. Vi anser att detta är kunskapsföraktande och ett misstroende
mot Sveriges lärarkår. Folkpartiets mål är att all personal med
pedagogiskt ansvar inom förskolan ska vara högskoleutbildad. Det ska
därför uttryckligen skrivas in i läroplanen för förskolan att pedagogiskt
utbildad personal ska ha ansvar för verksamheten. Det är också viktigt
att barnskötarna som i dag arbetar inom förskolan ges möjlighet till
vidareutbildning till förskollärare.

3.5 Återinför speciallärarutbildningen

Sedan 1985 har antalet utbildade speciallärare nästan halverats i den
svenska grundskolan, från 9 000 till 5 000. Ett mycket stort problem är
att speciallärarutbildningen har avskaffats till förmån för en ny special-
pedagogutbildning. De nya specialpedagogernas uppgift är inte i första
hand att hjälpa elever, enskilt eller i mindre grupp, utan att vara ett stöd
för de andra lärarna på skolan. I regeringens proposition är det något
oklart vilken roll specialpedagogerna ska ha. Vi menar att det måste klart
skrivas ut att utbildningen syftar till att speciallärarna ska hjälpa elever
med särskilt behov av stöd, enskilt eller i mindre grupp. Genom att införa
en ordentlig speciallärarutbildning uppmuntras skolorna att återinrätta
speciallärartjänster.

3.6 Mer fort- och vidareutbildning

Många lärare vittnar om frustrationen vid tanken att ha ställts i ett
klassrum vid unga år för att sedan gå i pension utan att ha givits
ordentliga möjligheter att utvecklas i yrket under tiden. Det måste vara
möjligt för lärare att utvecklas genom att bedriva universitetsstudier eller
genomgå kvalificerad fortbildning. Skolans skyldighet att erbjuda
fortbildning och vidareutbildning måste slås fast. Läraryrket är ett yrke
som aldrig får vara statiskt. En medveten plan för varje lärares
ämnesfördjupning och pedagogiska fortbildning måste göras upp ute på
skolorna. Resurser måste avsättas för att alla lärare ska ha möjlighet att
följa nyheter och debatt inom sitt undervisningsfält.

3.7 Värna läraryrkets professionalism

Alltför många skolreformer har de senaste trettio åren genomförts i strid
med lärarkåren. Det är inte underligt att så många som var tredje lärare
allvarligt funderar på att byta yrke. 95 procent av de äldre lärarna och 87
procent av lärarna i gymnasiet redovisar en kraftig ökning av
arbetsbelastningen. (Skolverket 1997) I stället för att gång på gång köra
över lärarkåren och ge dem ytterligare administrativa uppgifter är det nu
dags att lyssna till lärarna.

Läraryrkets professionalism måste hävdas. Politiker har till uppgift att sätta
upp målen för skolans verksamhet och med uppföljning och utvärderingar
tillse att målen nås. Det är skolans pedagoger, lärare och skolledare, som
bestämmer hur målen ska nås. Politiker ska inte lägga sig i det pedagogiska
arbetet i skolan. Vid beslut som gäller skolan måste lärarnas professionella
synpunkter komma till tals. Olika typer av styrelser med lekmän och elever i
skolorna kan aldrig få fatta beslut om pedagogiska och ämnesteoretiska
frågor i skolan.

4 Musikhögskolorna

En av de examina som ska avskaffas enligt regeringens förslag är musik-
lärarexamen. Enligt Folkpartiet är det viktigt att utbildningen av
musiklärare även i framtiden kan genomföras i anslutning till högre
musikutbildningar på musikhögskolorna. Det är också viktigt att
utbildningen får vara en utbildning med konstnärlig inriktning.
Musiklärarutbildningen ska förbereda för en mångsidig pedagogisk
yrkesverksamhet inom olika skolformer. Inte minst den för Sverige unika
kommunala musikskolan behöver en mångfald av välutbildade lärare
med olika inriktningar. Folkpartiet anser att musikhögskolorna även i
framtiden ska ha examinationsrätt för musiklärarna.

5 Fristående lärarutbildning

Enligt Folkpartiet ska fristående högskolor med godkända utbildningar
erhålla samma statliga stöd som statliga högskolor. Detta gäller även
lärarutbildningar. Exempelvis Rudolf Steinerskolan anordnar
lärarutbildningar med alternativ pedagogik som tillämpas i av skolverket
godkända fristående Waldorfskolor. Anordnaren av en sådan
lärarutbildning ska kunna ansöka om och efter godkännande erhålla
examensrätt. Den lärarlegitimation Folkpartiet vill införa ska kunna
erbjudas lärare som genomgått fristående lärarutbildning. I
lärarlegitimationen ska allmänna kompetens- och behörighetskrav
preciseras.

6 Slutord

Regeringen tillsatte en lärarutbildningskommitté 1997 för att den skulle
lämna förslag till en förnyad lärarutbildning. Kommittén överlämnade
sitt betänkande förra året. Skolminister Ingegerd Wärnersson har hävdat
att många av skolans problem, bl a lärarbristen, ska lösas med förslagen
från den nya lärarutbildningskommittén, och föreliggande proposition
bygger till stor del på kommitténs förslag.

Tyvärr är verkligheten den motsatta: Kvalitetssänkningen fortsätter om
regeringens förslag blir verklighet. Om propositionen klubbas igenom av
riksdagen kommer läraryrkets status att fortsätta sjunka. De nya lärarna blir
okunnigare än de gamla.

7 Hemställan

7 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1999/2000:135 En
förnyad lärarutbildning,

2. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om att inriktningen
mot enhetslärare hotar ämneskunskaperna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om att föra över 40 poäng från det allmänna
utbildningsområdet till ämnesstudier,

4. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om att
ämnesutbildning för lärare i grundskolans senare år skall omfatta
minst 40 poäng, samt att för flertalet teoretiska ämnen i gymnasie-
skolan miniminivån bör vara ämnesstudier omfattande 60 poäng,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om att var tionde gymnasielärare skall vara lektor
år 2010,

6. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om att ämnes-
studierna skall utformas så att det blir goda möjligheter för en lärare
att forska inom sitt ämnesområde,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om att en lärarlegitimation bör införas,

8. att riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts i motionen om att avhjälpa lärarbristen,

9. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om att förkortad
lärarutbildning normalt skall omfatta 40 poäng för personer med
akademisk ämnesbehörighet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om mer läs- och skrivinlärning för lärare i grund-
skolans tidigare år,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om tydligt definierad speciallärarutbildning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om musiklärarutbildningen vid musikhögskolorna,

13. att riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som
anförts om rätten att bedriva fristående lärarutbildningar.

Stockholm den 9 juni 2000

Ulf Nilsson (fp)

Yvonne Ångström (fp)

Ana Maria Narti (fp)