med anledning av prop. 1999/2000:133 Genomförande av Östersjöstrategin

Motion 1999/2000:T32 av Per-Richard Molén (m)

En bättre miljö i Östersjön är självfallet angeläget och viktigt.
Problemet med Helsingforskonventionen och den följande Östersjö-
strategin är att man utgått från de problem som finns i stora hamnar och
kommersiell sjöfart, framförallt tanksjöfart, och skapat lösningar som skall
gälla för alla båtar, även små fiskebåtar och fritidsbåtar, och för alla hamnar,
även mindre marinor och enskilda bryggor. Den goda avsikten att förbättra
miljön i Östersjön kan förvandlas till en omfattande byråkrati och med
åtföljande överambitiös kontrollverksamhet av olika myndigheter.

Att lämna avfall i hamn blir obligatoriskt för alla fartyg. Skriftlig för-
anmälan krävs och avfallsplaner måste upprättas. Sjöfartsverket skall vara
tillsynsmyndighet och Kustbevakningen genomföra inspektioner i hamnarna.
Samtidigt kvarstår länsstyrelsernas och kommunernas ansvar för avfallshan-
teringen. För en mindre hamn, där fartygsavfallet är obetydligt i jämförelse
med kommunens övriga avfallshantering, skapas ett regelverk som involve-
rar kommunen, länsstyrelsen, Naturvårdsverket, hamnförvaltningen, Sjöfarts-
verket och Kustbevakningen. Detta förefaller inte vara den mest ändamåls-
enliga lösningen. Tillsynsansvaret borde kunna förenklas.

Begreppet hamn finns inte definierat i svensk lagstiftning och Sjöfarts-
verket förutsätts avgöra vilka bryggor och marinor som skall omfattas av
reglerna. I propositionen uttalas att skyldigheterna skall läggas på en rimlig
nivå. Även här är risken stor att överambitiösa myndighetskrav skapar nya
problem för fritidsbåtarna utan att miljön därigenom på något sätt förbättras.
Sjöfartsverket bör därför åläggas att i detta fall samråda med aktuella
båtorganisationer.

Frågan om toalettavfall blir också ett problem när stora passagerarbåtar
skall sätta normerna för små fritidsbåtar. Att utsläpp inte skall ske i badvikar
och hamnområden är närmast en självklarhet, det totalförbud som finns i
konventionen är däremot omotiverat. Den gödningseffekt som uppstår
genom utsläpp på öppna vatten torde vara försumbar i jämförelse med den
mängd biologiskt avfall som på naturligt sätt produceras i havet. Några andra
negativa effekter har inte kunnat påvisas. Konventionens tillämpnings-
bestämmelser bör därför anpassas så att kraven blir rimliga.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utfärdande av aktuella förordningar.

Stockholm den 19 juni 2000

Per-Richard Molén (m)

Tom Heyman (m)

Lars Björkman (m)

Birgitta Wistrand (m)

Jan-Evert Rådhström (m)

Lars Elinderson (m)

Jeppe Johnsson (m)

Elizabeth Nyström (m)

Per Westerberg (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Karin Enström (m)