med anledning av prop. 1999/2000:111 Indirekt tobaksreklam m.m.

Motion 1999/2000:So47

Tobak är en av de viktigaste orsakerna till hälsoproblem, såväl i Sverige
som i så många andra länder. Vi moderater anser därför att det är av
central betydelse att information och utbildning om tobakens
skadeverkningar når ut till alla människor.

Särskilt viktigt är det att barn och ungdomar inte börjar röka eller använda
andra former av tobak. Det är medicinskt klarlagt att ju tidigare man börjar
röka, desto svårare blir de framtida skadorna och desto svårare blir det också
att sluta.

Mot den bakgrunden är det enligt vår uppfattning naturligt att möjligheter-
na att göra reklam för tobaksprodukter omfattas av begränsningar. Så är det
redan i dag i Sverige.

Det finns sedan länge ett krav på särskild måttfullhet vid marknadsföring
av tobaksvaror. Marknadsföringen får inte vara påträngande, uppsökande
eller uppmana till tobaksbruk. Vi moderater anser att dessa regler i allt
väsentligt är bra och nödvändiga. Vi vänder oss dock mot den överdrivna
tilltro till nya regleringar som på senare tid har blivit alltmer påtaglig.

Studier från SCB som avsåg förändringar i tobakskonsumtionen i Sverige,
Norge, Danmark och Finland under perioden 1970-1992 visade att minsk-
ningen i tobakskonsumtion i Finland och Norge var lägre än i Sverige trots
att Finland och Norge infört såväl reklamförbud som åldersgräns för tobaks-
köp. Detta visar enligt vår uppfattning tydligt att det är information och inte
en striktare lagreglering som är av betydelse för att ändra attityder och
beteenden.

Vi menar att det innan totalförbudet mot tobaksannonsering infördes år
1994, fanns en god balans i tobaksreklamen mellan å ena sidan exponering
av olika varumärken och å andra sidan information om tobakskonsumtionens
risker. Det fanns en uttrycklig bestämmelse om skyldighet för den som
annonserade för tobaksvaror att upplysa om de hälsorisker som är förenade
med tobaksbruk samt återge varans innehållsdeklaration. Det nya annonse-
ringsförbudet påverkar enligt vår bedömning bara marknadsandelarnas för-
delning, inte den totala tobakskonsumtionen.

Gemensamma varumärken eller s.k. "indirekt tobaksreklam"

I motioner till riksdagen har ibland hävdats att befintliga regler mot
tobaksreklam kringgås genom att man lanserar andra varor med
tobaksprodukternas färger och namn. Som exempel nämns
marknadsföring av kläder, skor, klockor och solglasögon under
varumärken för kända tobaksprodukter.

Vi moderater har tidigare påpekat att ett ingripande genom lagstiftnings-
åtgärder mot denna s.k. "indirekta tobaksreklam" är förenat med avsevärda
svårigheter och komplikationer av såväl varumärkesrättslig som tryckfrihets-,
yttrandefrihets- och näringsfrihetsrättslig natur. Noggranna överväganden
måste därför föregå varje ansats att utvidga det reklamförbud som nu gäller
till att även omfatta gemensamma varumärken m.m.

Regeringsförslaget om förbud mot s.k. "indirekt tobaksreklam" är enligt
vår uppfattning inte ett verkningsfullt medel för att minska tobaksbruket.
Gemensamma varumärken är inte ett fenomen begränsat till tobaksbransch-
en. Vi ifrågasätter om någon på fullt allvar tror att det säljs grova arbetsskor
med namnet "Caterpillar" framför allt för att man vill öka försäljningen av
traktorer?

I den mån "indirekt tobaksreklam" över huvud taget förekommer är det i
allt väsentligt det nyligen införda annonseringsförbudet som har skapat
utrymme och grogrund för den. Detta är i alla delar negativt, eftersom den
"indirekta tobaksreklamen" ofta saknar balans mellan exponerings- och in-
formationsbehov - en balans som tidigare funnits vid direkt annonsering.

Konstitutionella invändningar mot propositionen

Det förbud mot indirekt tobaksreklam som regeringen nu föreslår bygger
på ett EG-direktiv. Sådana är Sverige skyldigt att införa. I detta fall
kompliceras situationen av att det kan ifrågasättas huruvida direktivet
står i överensstämmelse med den svenska grundlagen.

Bakgrunden är denna: Regeringen har med anledning av Europaparla-
mentets och rådets direktiv 98/43/EG föreslagit ändringar i tobakslagen
(1993:581). Detta direktiv antogs av rådet den 6 juli 1998 med mycket liten
marginal. Det trädde i kraft den 30 juli 1998. Tidigare socialministern
Margot Wallström var med och röstade för direktivet. Hon bidrog aktivt till
att skapa majoritet, trots att det från flera håll fördes fram att direktivet
stred
(och fortfarande strider) mot delar av vår grundlag, TF och YGL. Några av
de argument som anfördes var att förbudet mot varje form av reklam som
stadgas i direktivet är mer långtgående än undantagen i TF 1:9 p 1 och 2
samt YGL 1:12 andra stycket, vilka medger förbud mot tobaksreklam i kom-
mersiella annonser (mer om detta undantag nedan).

Anmärkningsvärt är även ett uttalande av socialministern vid EU-nämn-
dens sammanträde den 28 november 1997 ifråga om direktivets överensstäm-
melse med grundlagen (s 33 i den stenografiska uppteckningen från samman-
trädet):

"När det gäller frågan om grundlagsändringen sade Berggren [lagman Nils
Olov Berggren som varit ansvarig för utredningen om förbud mot indirekt
tobaksreklam, vår anm] att det behövs en grundlagsändring om vi gör det
själva, d.v.s. om vi skulle göra det ensidigt. Men här finns en möjlighet att
göra det via EU-direktivet. På så sätt kan man säga att det faktiskt är enklare
ibland om man går via EU än att få till stånd en ändring av grundlagen."

Tryck- och yttrandefriheterna är två av de grundläggande fri- och
rättigheter som tillförsäkras varje medborgare i grundlagen. Huvudregeln för
publiceringar av olika slag som skyddas av TF och YGL är att dessa omfattas
av den grundlagsstadgade tryck- och yttrandefriheten. Denna är i princip
absolut och får endast inskränkas om det finns ett uttryckligt stadgande
härom i grundlagen. Det finns undantag i TF och YGL som medger att man
får göra avsteg från denna princip och i vissa, i lag specificerade, situationer
inskränka tryck- och yttrandefriheten. Bestämmelserna i TF 1:9 p 1 och 2
samt i YGL 1:12 andra stycket är således undantag från principen om tryck-
och yttrandefrihet. De medger undantag från det generella förbudet mot
inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten som annars gäller. Då det är
fråga om undantag skall de tillämpas restriktivt. Undantag från grundlagen
får inte tolkas extensivt.

När det gäller inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten måste man se
till syftet med det skydd som grundlagen ger samt syftet med den
inskränkning som grundlagen medger i fråga om förbud mot vissa typer av
annonsering, t.ex. förbud mot tobaksreklam. Grundlagens primära syfte är att
sätta klara gränser för statens maktutövning, inte att medge förbud mot direkt
eller indirekt tobaksreklam.

I direktivet förbjuds således varje form av reklam för och sponsring till
förmån för tobaksvaror. Regeringen har i sitt förslag använt termen
marknadsföring. I nu gällande lagstiftning där förbud mot tobaksreklam
medges används begreppet kommersiell annons, vilket är ett snävare begrepp
än ordet reklam som finns i direktivet. Regeringen har anfört att begreppet
marknadsföring i den föreslagna lagen skall ha samma innebörd som i
marknadsföringslagstiftningen. Man menar att det lämpar sig väl då det är
fråga om ett så omfattande förbud som det i direktivet.

Hur begreppen marknadsföring och reklam förhåller sig till varandra är
ointressant. Vad som däremot är av intresse är att även begreppet marknads-
föring är ett mer omfattande begrepp än begreppet kommersiell annons.
Således är det uppenbart att både direktivet och den av regeringen föreslagna
nya bestämmelsen i tobakslagen innebär ett mer omfattande förbud mot
reklam respektive marknadsföring av tobaksvaror än vad som medges i 1 kap
9 § p 1 och 2 TF och i 1 kap 12 § 2 stycket YGL. Vi kan därmed inte
genomföra direktivet utan att berörda bestämmelser i grundlagen samtidigt
ändras. Att försöka kringgå en nödvändig grundlagsändring genom att
gömma sig bakom ett EG-direktiv är inte på något sätt acceptabelt i en
rättsstat som Sverige.

Det har funnits en konflikt mellan direktivet och bestämmelser i vår
grundlag ända sedan direktivets tillkomst. Detta saknar emellertid betydelse i
och med att när ett direktiv väl har beslutats i rådet är medlemsstaterna
skyldiga att genomföra detta inom en viss angiven tid. EG-rätten, som bl.a.
består av de grundläggande fördragen, EG-förordningar och EG-direktiv, har
vid kollision mellan en nationell bestämmelse och en EG-regel företräde
framför nationell rätt - även grundlagsregler. Det som regeringen föreslår i
14 § tobakslagen om att de bestämmelser om marknadsföring som föreslås
inte skall tillämpas i den utsträckning det skulle strida mot bestämmelser om
tryck- och yttrandefrihet i TF respektive YGL strider alltså mot EG-rätten.
De regler som införs genom EG-direktivet gäller, trots att dessa står i strid
med vår grundlag. I och med att direktivet är beslutat i rådet är vi skyldiga
att
genomföra detta samt vidta nödvändiga ändringar i grundlagen.

Regeringen hävdar i propositionen att dess förslag är förenligt med TF och
YGL. Argumentet är att man i 14 § tobakslagen angivit att "bestämmelserna
om marknadsföring i denna lag tillämpas inte i den utsträckning det skulle
strida mot bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i tryckfrihetsförord-
ningen eller yttrandefrihetsgrundlagen". Förbudet mot indirekt tobaksreklam
som skall införas genom direktivet kommer därmed inte att kunna
upprätthållas om marknadsföring sker via media som omfattas av skyddet i
TF och YGL. Sakläget är emellertid att regeringen med en sådan paragraf
dels medger att direktivet strider mot grundlagen, dels föreslår riksdagen att
motsätta sig direktivet i delar trots att detta inte är förenligt med EG-rätten.
Till yttermera visso aviserar regeringen att den avser att återkomma till riks-
dagen med förslag till grundlagsändring.

Tyskland har väckt ogiltighetstalan mot Europaparlamentet och rådet med
anledning av ifrågavarande direktiv. Generaladvokatens yttrande skall
offentliggöras den 5 juni 2000. Dock är ännu ej klart när dom i målet
kommer att meddelas. Tyskarna yrkar att direktivet skall ogiltigförklaras. Till
stöd för sitt yrkande har de bl.a. anfört att direktivet är antaget på felaktig
legal grund, att det innebär ett brott mot proportionalitetsprincipen samt att
det är en överträdelse av grundläggande rättigheter.

Det tyska överklagandet understryker iakttagelsen att direktivet är kontro-
versiellt. Dels anförs att direktivet skulle innebära en överträdelse av
grundläggande rättigheter, bl.a. yttrandefrihet, pressfrihet, äganderätt och
näringsfrihet, dels anförs att direktivet saknar legal grund. För det fall att
riksdagen skulle fatta beslut om att genomföra direktivet och domstolen
därefter meddelar att detsamma är ogiltigt uppstår ett oklart rättsläge:
nämligen att Sverige har lagstiftat om förbud mot indirekt tobaksreklam till
följd av ett EG-direktiv som sedan ogiltigförklarats av EG-domstolen. Detta
är en icke önskvärd situation varför det vore lämpligare att avvakta med att
genomföra direktivet till dess att EG-domstolen meddelat dom i målet.

Mot bakgrund av vad som nu anförts anser vi att regeringens proposition
måste avslås. Med tanke på de allvarliga tryck- och yttrandefrihetsrättsliga
invändningar som kan resas mot direktivet bör regeringen verka för en
omarbetning av direktivet. Det finns gott om tid till detta då direktivet inte
skall vara genomfört förrän den 30 juli 2001. Utgången av EG-domstolens
prövning kan ge viktig vägledning om hur en omarbetning av direktivet bör
ske. För regeringens hållning vid omarbetning måste gälla att den inte kan
företräda ståndpunkter som strider mot vårt lands grundlag. Lagrådet har i
sitt yttrande avstyrkt att man genomför direktivet utan att samtidigt ändra i
grundlagen.

Dramatiska konsekvenser för etablerade varumärken

Redan EG-direktivet som det är utformat innebär enligt vår uppfattning
en både olämplig och onödig konfiskation av befintliga varumärkes-
/äganderätter. Regeringen har dessutom i sin proposition valt att gå ännu
längre än vad direktivet kräver, genom att inte implementera det
undantag för god tro som återfinns i direktivets artikel 3.2. Detta är
anmärkningsvärt.

Undantaget för god tro hade något förenklat inneburit att gemensamma
varumärken som använts före ett visst datum hade kunnat fortsätta användas
i större utsträckning än vad som nu föreslås. Det är enligt vår uppfattning av
central betydelse att näringsverksamheter omges av stabila spelregler och att
således inte förutsättningarna för att driva olika verksamheter förändras på
ett oförutsebart sätt.

Genom att inte inarbeta undantaget skapar regeringen ett lagstiftnings-
förslag med mycket långtgående retroaktiva konsekvenser, något som borde
väcka starka betänkligheter inte minst av rättssäkerhetsskäl. Många företag
utan någon annan koppling till tobaksbranschen skulle drabbas särdeles hårt
av den långtgående retroaktiviteten; värdet på deras varumärken skulle
omintetgöras och redan nedlagda marknadsinvesteringar bli meningslösa.

Det är således ett mycket långtgående ingrepp i varumärkesrätten som
föreslås i propositionen. Mot ovanstående bakgrund står det enligt vår
uppfattning klart att man vid en eventuell implementering av direktivet måste
utnyttja den möjlighet att göra undantag för god tro som återfinns i direkti-
vets artikel 3.2. Därigenom ger man åtminstone de svenska företagen samma
villkor som företag i de andra EG-länder som utnyttjat undantaget.

Forcerat beslut om sponsringsförbud hotar angelägna kultur-
och idrottsverksamheter

Enligt propositionens förslag förbjuds olika former av sponsring som
syftar till eller har som effekt att öka avsättningen av tobaksvaror. Det är
svårt att på förhand veta exakt hur detta kommer att tolkas i praktiken,
men sannolikt skulle t.ex. Swedish Match tämligen välkända sponsring
av segling tvingas upphöra, om propositionens förslag genomförs. Andra
exempel på av Swedish Match sponsrade verksamheter är Tobaksmuseet
på Skansen, bärgningen av regalskeppet Kronan, de återkommande
tennistävlingarna i Båstad samt seglaren Claes Hultlings satsning på
handikapp-OS.

Sponsring är en företeelse som fyller en allt viktigare roll i vårt samhälle,
inte minst för kultur- och idrottsverksamheter. Alla borde kunna erkänna den
stora vikt som sponsring har fått, även alla de som av olika skäl är skeptiska
till sponsring. Sport och idrott har en stor betydelse i Sverige, såväl för de
utövande som för de många intresserade åskådarna på arenor och vid TV-
apparaterna i hemmen. Idrotten skapar dessutom medvetande om demokra-
tiska styrelseformer och bidrar till kamratskap och hälsa för många.

Det krävs stora frivilliga insatser för att få en så väl fungerande idrotts-
rörelse som Sverige idag har. Alla de som arbetar ideellt som funktionärer
eller på annat sätt förtjänar en eloge. Det finns dock även delar av verksam-
heten som inte helt klaras med frivilliga insatser. Kultursponsring ger på
motsvarande sätt de ekonomiska förutsättningarna för många angelägna
kulturverksamheter.

Lika lite som allt annat i samhället befinner sig kultur och idrott i ett
vakuum. De är beroende av de villkor politiker ställer upp. En hel del beslut
fattas numera på Europanivå, som t.ex. direktivet om indirekt tobaksreklam.
På Europanivån förefaller man emellertid vara medveten om den stora
betydelse som inte minst tobaksföretagens sponsring har för angelägna verk-
samheter.

Man har därför varit beredd att öppna upp för vissa övergångsbestämmel-
ser gällande sponsring; EG-direktivet medger således t.ex. att de nationella
lagarna förses med undantag för sponsring i två år, i vissa fall längre.
Regeringen har att döma av sin proposition inte ansett möjligheten till sär-
skilda övergångsregler för sponsring vara av något intresse för svenskt
vidkommande.

Regeringens ståndpunkt innebär i praktiken att svenska arrangörer i minst
två års tid måste klara sig utan sponsring från tobaksföretag, trots att det
inte
finns något krav på detta från EU:s håll. Regeringen tvingar på detta sätt
sponsorer att satsa på utländska tävlingar och evenemang i stället för att
stödja svenska initiativ. Många internationella stortävlingar kommer t.ex. att
kunna fortsätta som tidigare, med det undantaget att inga av svenska företag
sponsrade lag eller deltävlingar kan förekomma.

Vi moderater är av uppfattningen att t.ex. svensk idrottsrörelse måste få
samma möjligheter till finansiering som sina utländska motsvarigheter. För
många idrottsverksamheter skulle förutsättningarna för finansiering och rent
av överlevnad äventyras om regeringens förslag blir verklighet. Om och när
direktivet implementeras måste man därför utnyttja de befintliga möjligheter-
na till särskilda övergångsregler för sponsring.

Stora delar av den sponsring från tobaksföretag som idag förekommer
kombineras heller inte med någon tobaksreklam. Betecknande är särskilt att
man ofta låter exponera sitt företagsnamn snarare än sina produktnamn.
Regeringens förslag kommer i praktiken mest att hindra tobaksföretag från
att stödja för samhället angelägna verksamheter.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen i enlighet med vad som
anförts i motionen,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om det s.k. undantaget för
god tro,

3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda övergångs-
regler för sponsring,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en omarbetning av direktiv 98/43/EG
om reklam och sponsring till förmån för tobaksvaror.
5.

Stockholm den 18 maj 2000

Chris Heister (m)

Leif Carlson (m)

Maud Ekendahl (m)

Lars Elinderson (m)

Hans Hjortzberg-Nordlund (m)

Cristina Husmark Pehrsson (m)

Göran Lindblad (m)

Bertil Persson (m)

Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

Henrik Westman (m)