med anledning av prop. 1998/99:94 Vissa forskningsfrågor

Motion 1998/99:Ub9 av Barbro Westerholm (fp)

En liberal vision för
forskningen - självständiga
högskolor och fria studenter

Fri och obunden forskning av hög kvalitet är av central
betydelse för ett lands utveckling, såväl intellektuellt och
kulturellt som ekonomiskt. En offensiv satsning på forskning
bör därför klassas som en prioriterad samhällsutgift.

Kunskap gör att den enskilde individen utvecklas. Därför är det viktigt att
så många som möjligt får chansen att studera och forska på högskolenivå.
Det gäller särskilt i naturvetenskap och teknik, eftersom Sverige interna-
tionellt sett har alltför få med sådan utbildning. Human- och samhällsveten-
skaplig forskning skall dock även i fortsättningen spela en betydande roll i
den offentligt finansierade forskningen. Den är nödvändig för samhällets
utveckling, både ekonomiskt och socialt, samt ger nyttiga kunskaper om
människan, hennes tillvaro och hur vi fungerar tillsammans. Det är i det här
sammanhanget viktigt att betona att mångfald och frihet inom forskningen
har ett egenvärde, eftersom forskningsresultat inte går att förutse. Att utgå
från förväntad nytta av forskning kan vara kontraproduktivt. Forsknings-
resultat behöver inte omedelbart ge avkastning, men kan komma att visa sig
vara en viktig pusselbit senare.

Den enskildes fallenhet och intresse för högre studier - inte den privata
ekonomin - skall vara avgörande för möjligheterna att studera och den
sociala snedrekryteringen måste motverkas. Det skall finnas ett studiestöd
med goda möjligheter till individuell anpassning och stödet bör t ex inte
reduceras på grund av att den enskilde uppbär sidoinkomst. Därför skall
fribeloppet på sikt helt avskaffas. För att göra det mer attraktivt att studera
och forska bör, i ett reformerat studiestödssystem, studieskulder skrivas ner i
takt med avlagda högre akademiska examina. Den högre utbildningens värld
är till stora delar mansdominerad och präglas av traditionellt
könsrollstänkande. Fler kvinnor än män studerar på grundutbildningsnivå
medan andelen kvinnor inom forskarutbildningen är lägre än andelen män.
Få professorer är kvinnor. En anledning till bristen på jämställdhet är den
hierarkiska uppbyggnad som universitet och högskolor har. För att bryta
hierarkin skall en forskare kunna ansöka om att bli professor och det måste
finnas fler kvinnor i de organ som fördelar forskningsanslag och utnämner
högre akademiska tjänster.

Fler forskarstuderande bör erbjudas doktorandtjänster. Sådana kan bland
annat skapas genom extern finansiering.

För att öka mångfalden och oberoendet av den politiska makten bör en del
av den statliga förmögenheten omvandlas till grundplåtar för stiftelsedrivna
universitet och högskolor. Även de offentliga högskolorna och universiteten
skall vara självbestämmande i vetenskapliga och pedagogiska frågor.

Eftersom inte alla har möjlighet att söka sig till de större centralorterna och
universitetsstäderna, har de regionala högskolorna en uppgift att fylla. De är
också en viktig länk mellan näringslivet och den akademiska världen. Den
nya tekniken gör det lättare att studera och forska över hela landet.
Forskningen vid de nyare högskolorna skall givetvis bedrivas med samma
kvalitetskrav som gäller för övriga lärosäten.

Kvalitet och inte kvantitet skall styra vid fördelning av medel och anslag.
Regionala högskolor får inte gynnas på bekostnad av den grundforskning
som äger rum vid större universitet.

Forskning och utbildning är också ett av de viktigaste verktygen för
västvärlden att dela med sig av sin rikedom till mindre bemedlade länder.
Deras utveckling kan få viktig draghjälp av dels internationella forsknings-
projekt och direkt kunskapsöverföring, dels av konkreta forskningsresultat.

Regeringens kursändring

Regeringen beslöt i maj 1997 att tillsätta två parlamentariskt
sammansatta utredningar - Den svenska forskningspolitiken,
i dagligt tal kallad Forskning 2000, samt utredningen
Forskningsetik. Regeringen beslöt i oktober 1997 om
ytterligare en utredning av intresse för svensk forskning,
Biotekniken i samhället - möjligheter och risker. Också den
är parlamentariskt sammansatt. I direktiven till de tre
utredningarna angavs att de skulle samråda med varandra
under arbetets gång.

Forskning 2000 överlämnades till regeringen i november 1998 och
utredningen om forskningsetik, God sed i forskningen (SOU 1999:4), den 1
februari 1999. Utredningen om bioteknik skall vara färdig den 1 juni år 2000.
Forskning 2000 har remissbehandlats medan remissbehandling pågår för
God sed i forskningen.

Forskning 2000 präglades av stor politisk enighet och förslagen kan
betraktas som ett principiellt ställningstagande i de politiska kärnfrågorna:
Varför och i vilken utsträckning skall staten finansiera forskning? Vilken
inriktning skall insatserna ha och hur skall forskningen finansieras och
organiseras? Var skall forskning bedrivas och vem eller vilka skall fatta olika
beslut?

Remissvaren på Forskning 2000 visar att konsekvenserna av förslagen slår
mycket olika inom olika sektorer. På vissa punkter, t ex minskad satsning på
samhällsvetenskap samt strykning av den s k tredje uppgiften ur högskole-
förordningen, har kritiken varit stark. Det är därför klokt av regeringen, inte
minst med tanke på att remissbehandlingen av God sed i forskningen inte är
klar och att bioteknikutredningen inte blir färdig förrän våren 1999, i denna
proposition endast ger en första reaktion på Forskning 2000:s olika förslag.

För ett par år sedan infördes nya regler för forskarutbildningen. Den största
förändringen var kravet att forskarstudierna skall vara finansierade redan före
de påbörjas. Folkpartiet liberalerna anser att doktorander skall kunna arbeta
med sin avhandling även utan att ha en finansiering klar i förväg. Det nya
systemet drabbar humaniora främst, men även samhällsvetenskap. Faktum är
att många institutioner inte längre kan anta nya doktorander, eftersom de inte
kan garantera deras försörjning. Detta innebär ett stort slöseri i form av
människor som nu inte har möjlighet att fortsätta sina studier på forskarnivå.
Förändringarna har också gett förtroendet för högskolan en törn, då den
socialdemokratiska regeringen visat att spelreglerna snabbt kan ändras så att
de som redan är inne i systemet drabbas.

Folkpartiet liberalerna ser därför med tillförsikt att den nuvarande
regeringen nu visar tecken på en ny inställning: propositionen skall ses som
ett steg i en långsiktig process där vissa, men väsentliga, punkter för den
fortsatta forskningspolitiken presenteras. Vi ser detta som ett uttryck för en
kursändring i regeringens politik och att man nu vill ha en bred politisk
förankring för sina förslag. Det mår också forskningen bra av. Den skall inte
bli föremål för tvära kast vid ett eventuellt regeringsskifte. Tvärtom är det av
yttersta vikt att det råder klara spelregler som gäller under lång tid. Vi
välkomnar därför denna signal om färdriktning och regeringens nya vilja att
föra en dialog med framför allt akademien, men också näringslivet och andra
politiska partier.

I denna motion kommenterar vi några av regeringens förslag i föreliggande
proposition samt tar upp förslag som vi anser bör beaktas i den forsknings-
politiska proposition som aviseras våren 2000.

Särskilda
forskarkonferenser

I propositionen anges inledningsvis att man avser ordna
särskilda forskarkonferenser, som skall ge möjligheter för en
bred krets av forskare, forskningsfinansiärer och praktiker att
framföra synpunkter på dagens och morgondagens svenska
forskning. Vi anser att man till sådana konferenser också
skall kalla företrädare för de politiska partierna.

I det sammanhanget är det en rad frågor som måste belysas.

Tillgången på såväl högskolelärare som forskare i näringslivet måste
tryggas på såväl kort som lång sikt. Forskning 2000 kom fram till att
forskarutbildningen i stort sett ligger på lagom nivå. Detta har kritiserats av
flera remissinstanser, bl.a. Högskoleverket. Den expansion av högskolan som
genomförts under senare år måste följas av en satsning på forskning inom
högskolan.

Också forskningens infrastruktur måste bli föremål för analys. Bas-
resurserna, i form av fakultetsanslag och fasta resurser, för forskning vid
universitet och högskolor måste öka. Detta är en förutsättning för den fria
forskningen.

I propositionen finns inte några resonemang kring hur grundutbildningen
skall kunna knytas närmare forskningen och forskningsprocessen. Denna
fråga måste behandlas i den forskningspolitiska proposition som regeringen
anger skall komma våren 2000.

Finansieringen av tvärvetenskaplig forskning måste också tryggas. I
remissvaren till Forskning 2000 finns förslag på hur detta skulle kunna åstad-
kommas. Högskoleverket föreslår t ex att Forskningsrådens samverkans-
nämnd skall ges resurser för att finansiera tvärvetenskapliga projekt.

Sektorsmyndigheternas finansiella möjligheter att beställa forskning från
universitet och högskolor måste säkras. Att tro att de skall kunna göra det
inom ramen för sina nuvarande resurser kan betraktas som önsketänkande.

Samverkan mellan
universitet och högskolor
och samhället i övrigt

Regeringen tar också upp vikten av goda kontakter mellan
forskarvärld och det omgivande samhället och utvecklade
former för forskningsinformation. Regeringen föreslår att
forskningsstiftelsernas styrelser bör vara allsidigt
sammansatta och alltid inrymma forskare samt vara
anpassade efter varje stiftelses verksamhetsinriktning.
Därmed tydliggör regeringen att man vill utveckla
forskarvärldens tredje uppgift - samhällsinformationen och
dialogen med det omgivande samhället. Folkpartiet
liberalerna välkomnar detta tydliggörande. Det måste skapas
öppenhet och dialog mellan forskare och det omgivande
samhället på så många mötesplatser som möjligt.

Det är i linje med detta synsätt som utredningen God sed i forskningen
föreslår att andelen lekmän i de forskningsetiska kommittéerna skall öka till
hälften och att det s k peer review-systemet i svensk forskningsgranskning
skall bli öppnare för dialog och insyn. För att möjliggöra öppenhet och
dialog föreslår utredningen att professionaliseringen av journalistiken bör
öka, med fler kritiskt skolade och kunniga vetenskapsjournalister. Ökad
satsning på populärvetenskap är ett annat viktigt instrument för att förbättra
förtroendet mellan forskare och allmänhet och populärvetenskapliga fram-
ställningar bör tillmätas meritvärde för forskarna. Öppna hus och lekmanna-
konferenser är andra viktiga instrument. I utredningen föreslås vidare
bildandet av en ny intresseorganisation, Forskningen och Folket, med uppgift
att stimulera kontakten mellan forskarvärlden och samhället utanför denna.
Uppgiften skulle vara att ordna konferenser, kurser, studieresor och
"lekfolkskonferenser". Folkpartiet liberalerna anser att dessa förslag bör
förverkligas. I vårt alternativ till regeringens ekonomiska vårproposition
1999 anslås två miljoner kronor för detta ändamål.

Forskarutbildningen

Forskningen skall vara fri och obunden från den politiska
makten. Den nödvändiga expansionen av antalet platser
inom den högre utbildningen hade, om Folkpartiet
liberalerna suttit vid makten, genomförts med kvaliteten i
fokus. En förutsättning för utvecklingen av svenskt
näringsliv är att dess behov av forskarutbildad personal kan
tillgodoses. Skall kvaliteten inom den högre utbildningen
kunna bibehållas måste det finnas tillräckligt med
disputerade lärare. I dag råder brist på detta. Det system som
regeringen införde rörande doktorandstudierna under förra
mandatperioden har förvärrat situationen avsevärt.
Tillgänglig statistik visar att färre doktorander nu antas.
Svårigheterna att finansiera doktorander syns också genom
att institutionerna börjat ansöka hos olika
forskningsfinansiärer för doktorandprojekt utan att det finns
en namngiven doktorand. Avsikten är uppenbarligen att, om
anslag beviljas, "tillsätta" en doktorand vid ett senare
tillfälle. Därmed går ett viktigt led i forskarutbildningen
förlorat, nämligen att doktoranden efter formulering av
problemställning själv går igenom tillgänglig litteratur på
området för att därefter välja metodik för projektets
genomförande. Fler doktorandtjänster behöver således
inrättas, vilket Folkpartiet liberalerna fört fram i sin motion
med anledning av 1999 års ekonomiska vårproposition.

Det ska löna sig att studera
och arbeta

Dagens studiestödssystem behöver reformeras - systemet
innebär en ekonomisk förlust både för den enskilde
låntagaren och staten. Varje år skriver staten av studielån
som uppgår till miljardbelopp.

Folkpartiet liberalernas vision om studiestödssystemet är 50 procent i
bidrag och 50 procent i lån vid eftergymnasiala studier. Vi anser också att en
del i ett sådant system är att del av studieskulden skrivs ned i takt med att
studenten avlägger högre akademiska examina. Det skulle skapa ytterligare
incitament för studenter att inte bara slutföra sin examen utan att även
studera för ytterligare examensgrader.

Arbete ska alltid uppmuntras och belönas. Studenter som vill och kan
dryga ut sina studiemedel genom arbete skall inte straffas genom en lägre
bidragsdel. Tvärtom skall alla beroende av tid och förutsättningar upp-
muntras till att arbeta. För många studenter är detta också en förutsättning för
att klara av sin försörjning under studietiden. Arbete måste alltid löna sig -
även för studenter. Fribeloppet vid heltidsstudier är för närvarande 150
procent av basbeloppet per år. Folkpartiets principiella uppfattning är att
fribeloppsgränserna på sikt ska försvinna. Till att börja med bör gränsen för
vad en student får tjäna innan bidragsdelen skärs ned höjas.

Det är viktigt att varje student vid ansökningstillfället erhåller grundlig
information från CSN om villkoren för återbetalning av erhållna studielån.
Det ska klart framgå att studielån skall återbetalas. Det är också viktigt att
studenten själv ges möjlighet att ange önskat lånebelopp upp till maximal
nivå.

I den ekonomiska vårpropositionen annonserar regeringen att den har för
avsikt att reformera studiestödet med början 2001 och avsätter därför 800
miljoner kronor respektive 1 600 miljoner kronor för år 2001 och 2002. Vi
ser med spänning fram emot vad reformen skall innehålla rent konkret vad
gäller låne- och bidragsdel, fribelopp och återbetalningsvillkor. Folkpartiet
liberalerna har angett var partiet står i dessa frågor.

Kunskapsstrategier

Regeringen anser att såväl myndigheter som andra organ
som t ex Kungl. Vetenskapsakademien och
Ingenjörsvetenskapsakademien skall ta fram
strategidokument som underlag för statsmakternas beslut
men också för egen planering och verksamhet. Det gäller
såväl kunskaps- som forskningsstrategier. Folkpartiet
liberalerna stöder detta förslag och vill i det sammanhanget
föra fram att man i ökad utsträckning bör satsa på
gemensamma "strimmor" i utbildningen för yrken där
yrkesutövarna framdeles skall samarbeta. Som exempel kan
nämnas yrken inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården.

Utbildning i forskningsetik

Regeringen anger att målen för forskningspolitiken är att
Sverige skall vara en framstående forskningsnation, där all
forskning håller hög kvalitet och där forskningsinsatserna
ger utrymme för både bredd och specialisering. Regeringen
understryker forskningens frihet, men att med frihet följer
också ansvar och att staten skall ha det primära ansvaret för
grundforskning och forskarutbildning.

Vi vill i det sammanhanget föra fram det förslag som återfinns i utred-
ningen God sed i forskningen om utbildning och forskning i forskningsetik.
Etiska frågor aktualiseras i hela forskningsverksamheten, från forskarens val
av vetenskaplig problemställning till samhällets tillämpning av forskningens
resultat. Det etiska medvetandet, den etiska reflektionen och ansvaret för
etisk prövning av den verksamhet som forskaren är inbegripen i måste vara
en självklar del av forskarens vardag. Utbildningen i forskningsetik visar
emellertid stora variationer både mellan lärosäten och mellan och inom olika
discipliner. Forskningsetik bör därför bli ett obligatoriskt inslag i forskarut-
bildningen och få en ämnesanknuten utformning. Detta ser vi som en nöd-
vändighet för att allmänhetens förtroende för forskarna och forskningen skall
kunna bibehållas.

Ökad jämställdhet

Det råder i dag en bred politisk enighet om det övergripande
målet om jämställdhet mellan kvinnor och män i samhället.
De formella rättigheterna finns, däremot inte de reella. Detta
gäller inte minst i den akademiska världen. Av tillgänglig
statistik framgår att andelen kvinnor på grundutbildningsnivå
är ungefär 50 procent eller något högre. Därefter sjunker
antalet kvinnor ju högre upp i hierarkierna man kommer.
Andelen kvinnliga professorer i Sverige 1998 var 10 procent,
en siffra som är långt ifrån samhällets officiella
jämställdhetsmål.

Kvinnors möjligheter att göra karriär efter disputation och nå professur är
betydligt sämre än männens. I flera fall har det i efterhand visat sig
oförklarligt varför en manlig sökande satts före en kvinnlig. Mycket talar för
att det finns osynliga strukturer i det akademiska systemet som lägger hinder
i vägen för kvinnorna. En genomgång för ett par år sedan av hur Medicinska
forskningsrådet behandlade ansökningar från kvinnor respektive män ger
stöd för detta antagande. Vi anser därför att en genomgång med genus-
perspektiv bör göras av de senaste årens professorstillsättningar där såväl
kvinnor som män varit placerade bland de tre främsta kandidaterna. Hur har
t ex sakkunniga valts? Finns skillnader i bedömning av forskningens
originalitet, pedagogisk skicklighet etc., som kan hänföras till om personen
är man eller kvinna? Modell för en sådan genomgång kan vara analysen av
medicinska forskningsrådet. En sådan genomgång kan sedan läggas till
grund för en åtgärdsplan för att säkerställa jämställdhet inom forskningen.

Genusforskning

Forskning 2000 saknar ett genomgående genus- och
jämställdhetsperspektiv. Visserligen markerar utredningen
att särskilda resurser bör avsättas till finansiering av
genusforskning men någon analys av vilka konsekvenser
utredningens förslag får för genusforskning och jämställdhet
finns inte. Inför den kommande forskningspolitiska
propositionen år 2000 finns det därför anledning att
framhålla följande:

På 1980-talet kom den första satsningen på kvinno- och jäm-
ställdhetsforskning genom att regeringen tillskapade delegationen för
jämställdhet (JÄMFO) i Regeringskansliet. Dess uppgift var inte primärt att
arbeta med forskningsfrågor även om ett och annat projekt letade sig fram
dit. I stället var JÄMFO att betrakta som en informations-, samordnings- och
jämställdhetsenhet. I forskningspropositionen 1989/90 ansåg dåvarande
regeringen att nu var kvinno- och jämställdhetsforskningen att se som en
integrerad del i övrig forskningsverksamhet och att några ytterligare
satsningar inte behövdes. Reaktionen från riksdagens kvinnor blev stark och
riksdagen beslöt sedan om en satsning vilken innebar att en genusforsknings-
kommitté inrättades vid Forskningsrådsnämnden (FRN) och att tre miljoner
kronor avdelades för forskning och en miljon kronor för information. Antalet
ansökningar till kommittén växte snabbt från drygt 100 år 1991 till nära 300
år 1997. Samtidigt ökade de öronmärkta medlen inom FRN till cirka 10
miljoner kronor.

Verksamheten har nu utvärderats av tre externa utvärderare. Utvärderingen
kan kort sammanfattas som följer:

? Genusforskningsprogrammet kom i rätt tid och har haft stor betydelse.
?
? Både doktorander och nydoktorerade forskare har blivit stöttade av
FRN:s genusforskningsprogram.
?
? Den vetenskapliga kvaliteten på den forskning som stöttats har varit hög.
?
? Det har varit ett klokt val att gå ut med breda och öppna utlysningar och
använda ett kritiskt begrepp, genusperspektivet.
?
? Genuskommittén har gjort ett gott arbete när det gäller att sprida
kunskapen om genusforskingens resultat.
?
? Vissa teman och områden är föga representerade, vilket delvis beror på
avsaknaden av tillräckligt bra ansökningar.
?
Utvärderarna föreslår att:

? Regeringen bör bevilja pengar till ett genusforskningsprogram i FRN:s
regi.
?
? Man bör inte helt överge policyn med breda utlysningar.
?
? För delar av programmet bör utlysningar som siktar in sig på "svaga
områden" införas.
?
? Man bör tillföra sekretariatet både administrativ och vetenskaplig kom-
petens samt överväga formerna för utseende av ledamöter i kommittén.
?
Mot bakgrund av den analys som gjorts av genuskommitténs
arbete inom FRN anser Folkpartiet liberalerna att det också i
fortsättningen bör avsättas särskilda medel för
genusforskning. Samtidigt bör genusperspektivet integreras i
övriga forskningsråds verksamhet.

Genusforskningsområdet skulle därmed vara en parallell till hur man
betraktar jämställdhetssträvandena inom biståndet. Där är jämställdhet dels
ett eget biståndsmål, dels integrerat i övriga biståndsmål (mainstreaming).

Patentfrågan

I propositionen frångår regeringen Forskning 2000:s förslag
om avtal, där universitets- och högskolelärarnas rätt till
patent och andra immateriella rättigheter överlåts till
universiteten och högskolorna och där regler för ekonomisk
ersättning till lärarna för denna överlåtelse anges.
Regeringen föreslår i stället att högskolelärarna skall få
behålla rätten till sina uppfinningar och att detta skall
åstadkommas genom förhandlingar om kollektivavtal mellan
parterna på arbetsmarknaden.

Folkpartiet liberalerna anser att högskolelärarna skall ha rätt till sina
uppfinningar, men att regeringen här borde följa Danmarks exempel och
lägga fram en lag som reglerar rätten till forskarnas uppfinningar vid
universiteten och andra offentliga forskningsinstitutioner. Det danska för-
slaget innebär att rätten till uppfinningarna tillkommer forskaren. Forskaren
är dock skyldig att informera universitetet om uppfinningen och universiteten
har skyldighet att bedöma uppfinningens tekniska och potentiella potential.
Sedan följer gemensamma förhandlingar som antingen kan leda till att
universitetet väljer att ta över rätten till uppfinningen mot ersättning till
forskaren eller till att forskaren själv får exploatera uppfinningen mot avtalad
ersättning till universitetet.

Doktorandernas speciella situation när det gäller patent är oklar. Det
behöver enligt vår åsikt utredas närmare om deras förhållande till
immateriella rättigheter.

Myndighetsstrukturen för
finansiering av forskning

Regeringen föreslår att det bör tillsättas en arbetsgrupp med
uppdrag att föreslå myndighetsorganisation för
forskningfinasiering. Det är bra att regeringen vill utreda
denna fråga ytterligare. Reaktionerna på Forskning 2000:s
förslag om fyra forskningsråd och en forskningsrådens
samverkansnämnd har mött både stöd och kraftig kritik. Från
Folkpartiet liberalernas sida anser vi denna utredning så
viktig att den bör bli föremål för parlamentarisk medverkan.
I avvaktan på resultaten av denna utredning anslår
Folkpartiet liberalerna i sitt alternativ till regeringens
ekonomiska vårproposition mer resurser till forskningsråden.
Vi anser nämligen att neddragningen under förra
mandatperioden som en följd av att regeringen inte kunde
omdisponera resurserna vid forskningsstiftelserna är
oacceptabel.

Nya vägar för
forskningsfinansiering

Kanada har haft problem med forskarrekrytering och
utvandring av forskare framför allt till USA där såväl
lönesättning som förutsättningar för forskning är bättre. Det
är problem som mycket påminner om den situation som
finns i Sverige i dag. I Kanada har man därför arbetat hårt på
att stimulera den innovativa verksamheten i ekonomin.

Det nationella forskningsrådet (National Research Council, NRC) som
består av 16 olika forskningsinstitut med en sammanlagd forskarkår på 3 000
personer och 700 gästforskare fokuserar nu på att brygga över det gap som
finns mellan statlig grundforskning och industrins tillämpade forskning.
NRC strävar efter partnership med näringsliv och universitet. NRC har
speciella program för att stödja företag att komma igång. Man fungerar dels
som rådgivare, dels som finansiär men det ekonomiska stödet skall
återbetalas. De områden som prioriteras är bl a bioteknik, IT, industriteknik,
rymd, byggforskning, astronomi, marinteknik och standardisering.

Kanadas motsvarighet till Medicinska forskningrådet (Medical research
Center, MRC) har startat Canadian Medical Discoveries Fund (CMDF), en
venture capital fond som sponsras av facket och därmed får tillgång till
förmånliga skatteregler. Fonden utnyttjas för investeringar som behövs för
att kommersialisera och testa nya medicinska idéer. Detta har lett till
ekonomisk tillväxt, synliggörande av forskningen, minskat main drain och att
forskarna vågar utveckla och forska även inom större områden eftersom de
vet att finansiering finns.

Vi anser att regeringen inför den kommande forskningspolitiska
propositionen bör ta vara på erfarenheter från andra länder som Kanada för
att Sverige skall kunna utveckla sin ställning som kunskapsnation.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om effekterna av införandet av nya regler för forskarutbildningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om parlamentarikers närvaro vid forskarkonferenser inför nästa
forskningspolitiska proposition,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att forskningens infrastruktur måste bli föremål för analys,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att frågan om hur grundutbildningen måste knytas närmare
forskningen och forskningsprocessen måste behandlas i regeringens
kommande forskningspolitiska proposition,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att finansieringen av den tvärvetenskapliga forskningen måste
tryggas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan mellan universitet och högskolor och samhället i
övrigt,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskarutbildningen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kunskapsstrategier,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning i forskningsetik,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad jämställdhet,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genusforskning,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om patentfrågan,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om parlamentarisk medverkan vid utredning om
myndighetsstrukturen för finansiering av forskning,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillvaratagande av internationella erfarenheter i syfte att utveckla
Sverige som kunskapsnation.

Stockholm den 4 maj 1999

Barbro Westerholm (fp)

Ulf Nilsson (fp)

Yvonne Ångström (fp)