med anledning av prop. 1998/99:84 Lag om skatt på avfall

Motion 1998/99:Sk26 av Raimo Pärssinen m.fl. (s)

Enligt propositionen skall skatt tas ut på biobränsleaska.
Statens strålskyddsinstitut kommer att besluta om en policy
avseende cesiumhaltiga askor. I denna kommer
förutsättningarna för återföring av cesiumhaltiga askor till
skogen att anges.

Avsikten med avfallsskatt är att den skall öka de ekonomiska incitamenten
för att behandla avfall på ett från miljö- och resurssynpunkt bättre sätt.
Skattefrihet medges i förslaget för vissa avfallsslag för vilka det under
överskådlig tid inte finns några miljömässigt acceptabla alternativ till depo-
nering och möjligheterna att minska avfallsmängderna genom process-
förändringar, val av råvaror etc. är avsevärt begränsade.

Enligt 3 § punkt 2 i lagförslaget gäller inte bestämmelsen om avfallsskatt
där deponering eller förvaring av uteslutande radioaktivt avfall sker. Till
följd av radioaktivt nedfall kan växtmaterial som används som biobränsle vid
energiutvinning innehålla ökade koncentrationer av radioaktivt cesium. I
Sverige gäller det särskilt de delar av landet som fick mest nedfall efter
Tjernobylolyckan men även till en följd av kärnvapenprover på 50- och 60-
talen. I Statens strålskyddsinstituts policy (SSI) (1999-0-22 Dnr 822/504/99)
sägs i punkt 3: "Aska som innehåller 5 kBq/kg 137Cs eller mer skall deponeras
på deponier som är särskilt iordningsställda för detta ändamål". SSI har ännu
inte preciserat kraven på sådana deponier. Frågan är om de kommer att
rymmas under 3 § punkt 2 i förslaget till lag om avfallsskatt?

Ett viktigt argument som bör beaktas är att biobränsleeldning kan
användas till att rensa skogen från 137Cs snabbare än vad som skulle ske vid
naturlig avklingning. På så sätt skulle den högst belastade skogen kunna
avlastas. Om denna möjlighet erkänns bör askan få deponeras utan såväl
deponiskatt som annan kostnad för särskilt omhändertagande. I detta fall
finns med hänvisning till SSI:s policy inget alternativ förutom deponering.
Genom ett förfarande enligt ovan skapas ett incitament till att generera
koncentrerade askor och skogen rensas från 137Cesium snabbare än den
naturliga avklingningen.

På sikt kommer det även de "drabbade" skogsägarna till godo genom att
kontaminerad skog inte väljs bort som biobränslekälla. Med en skatt på
askan finns en risk att skog som påverkats av cesiumnedfall aldrig tas ut. I
förarbetena till skatteförslaget punkt 12.7.1 behandlas biobränsleaska. När
det gäller undantag för avfallsskatt på cesiumförorenade askor avfärdas detta
i förarbetena med argumenten att det kommer att medföra betydande
kontrollproblem samt att det enligt SSI rör sig om mycket små volymer,
750-3 000 ton per år, i förhållande till den totala mängden biobränsleaskor.

Vad gäller kontrollen borde den inte medföra några problem eftersom den
ändå måste ske. Givna tillstånd och kontrollprogram kommer att reglera
kontrollen av askorna så att SSI:s policy kan innehållas.

Vad gäller de små volymerna är det ointressant eftersom det kan handla
om stora mängder för dem som drabbas. Detta kan innebära stora kostnader.
Dessutom finns det i lagförslagets 10 § flera exempel där avdrag medges där
det också rör sig om relativt små volymer.

Systemet kan skapa incitament att undvika cesiumaska genom att späda ut
bränslen och/eller askan för att slippa deponering.

Ytterligare ett argument för skattebefrielse vad gäller cesiumhaltiga askor
är det faktum att människor och verksamheterna i de av nedfall drabbade
områdena redan har drabbats ekonomiskt. Det kan inte vara rimligt att ta en
"straffskatt" då möjligheterna att påverka situationen inte finns.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att cesiumhaltiga
askor undantas från kravet att betala deponiskatt.

Stockholm den 28 april 1999

Raimo Pärssinen (s)

Agneta Brendt (s)

Kenth Högström (s)