med anledning av prop. 1998/99:68 Lag om utlandsstyrkan inom Försvarsmakten

Motion 1998/99:Fö18 av Lars Ångström m.fl. (mp)

Inledning

Varje månad dödas 800 och skadas 1 200 människor av
minor. Minor drabbar även svenskar, antingen de tjänstgör i
utlandsstyrkan eller deltar i annat liknande internationellt
arbete.

Utredningens genomgång av tillgänglig skadestatistik visar att riskerna vid
tjänstgöring i utlandsstyrkan är avsevärt större än vid yrkesverksamhet i
Sverige. Också en jämförelse med de mest skadedrabbade yrkena och med
pliktjänstgöring visare en klart förhöjd skaderisk, trots att just
totalförsvarspliktiga också drabbas av skador i betydligt större utsträckning
än någon yrkesgrupp i Sverige. De anställda i utlandsstyrkan löper vidare
särskild risk att drabbas av allvarliga skador som kan ge bestående men. De
allvarligaste skadorna har i första hand drabbat meniga soldater, dvs. de
skadade har i stor utsträckning varit unga män, ofta utan förankring på
arbetsmarknaden.

Det största hotet är minor och oexploderad ammunition. Av de olyckor
som förekommit i Bosnien har 37 % varit relaterade till minor, däribland
många av de allvarligaste. Skador kan uppkomma både genom olycks-
händelse eller vid aktiv minröjning. Internationell erfarenhet ger vid handen
att en minröjare dödas och två skadas allvarligt per 5 000 röjda minor.

Vid sidan av dessa fysiska faror tillkommer även psykiska skador som
kumulativ stress och posttraumatiskt stressyndrom.

Miljöpartiet de gröna anser att de höga skaderiskerna vid internationell
fredsfrämjande verksamhet motiverar särskilda satsningar för de anställda i
utlandsstyrkan. De anställdas frivilliga åtaganden att utsätta sig för riskerna
att skadas eller invalidiseras utgör en särskild grund för ett högre ekonomiskt
skydd för de anställda än vad annan normal verksamhet inom landet påkallar.
De befintliga socialförsäkringssystemen är inte tillräckliga för att ta hand om
i vart fall svåra skadefall som kan inträffa.

Lagens tillämpningsområde

Det föreslagna tillämpningsområdet styrs av bestämmelsen i
1 §. Vilka som skall anställas i utlandsstyrkan framgår av
andra stycket. Bestämmelsen innebär alltså inte att alla som
tjänstgör inom internationell verksamhet inom
Försvarsmakten skall vara anställda i utlandsstyrkan.

Avgränsningen i lagen innebär att man inte kan anställa personer i
utlandsstyrkan som tjänstgör utomlands med enbart humanitärt arbete utan
någon anknytning till en väpnad konflikt, t.ex. personal som deltar för att
rädda liv eller bygga upp en infrastruktur i ett land som drabbats av en
naturkatastrof. Avgränsningen innebär vidare att lagen inte kan tillämpas på
personal, inom t.ex. Försvarsmakten, som ingår i andra internationella
uppdrag. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas minröjningsverk-
samheten i Baltikum.

Regeringen nämner i och för sig i propositionen att inget hindrar att
regeringen beslutar särskilt för ett visst uppdrag att bl.a. motsvarande
rehabiliteringsbestämmelser som nu föreslås för utlandsstyrkans personal
skall gäller även för grupper som tjänstgör under andra mycket riskfyllda
betingelser. I sammanhanget kan även nämnas all pliktskyldig personal.
Frågan är om denna ordning är tillfredsställande. Miljöpartiet anser att all
personal som tjänstgör under riskfyllda betingelser bör ha samma
socialrättsliga skydd.

Regler vid prövning av
arbetsskada

Regeringen föreslår att den som drabbas av arbetsskada skall
garanteras ett livränteunderlag om fem basbelopp (182 000
kr 1999). Detta motsvarar en månadslön brutto om 15 167 kr
och utgör inte ens det belopp som en menig anställd har lägst
i lön (15 900 kr). Att fem basbelopp valts av regeringen
beror på det som gäller enligt lagen om personskadeskydd
för totalförsvarspliktiga. Enligt Miljöpartiet de grönas
mening är fem basbelopp ett för lågt livränteunderlag i detta
sammanhang. En person som engagerat sig i Sveriges
internationella fredsfrämjande verksamhet, och som fått en
arbetsskada under tjänstgöringen som lett till inkomstförlust
kanske för all framtid, skall inte riskera sina fortsatta
ekonomiska villkor på grund av att de totalförsvarspliktiga
får motsvarande ersättning. En jämförelse kan göras med den
ersättning som norska anställda i FN-kontingenter erhåller.
Denna är av en helt annan storlek än vad svenska anställda
har. Miljöpartiet föreslår därför ett livränteunderlag vid
arbetsskada om minst sju basbelopp (254 000 kr per år eller
21 233 kr per månad dvs. nästan den summa som de högst
betalda meniga får). Det får ankomma på utskottet att
utforma förslag till lagtext.

Rehabiliteringsansvaret

Regeringen föreslår att Försvarsmaktens sociala och
arbetslivsinriktade rehabiliteringsansvar skall bestå under tre
år. Tiden skall dock kunna förlängas med ytterligare två år.
Miljöpartiet instämmer inte i regeringens bedömning och
föreslår i stället att någon tidsbegränsning inte skall föreligga
för Försvarsmaktens ansvar för den enskildes rehabilitering.
Som skäl härför kan bl.a. anges att psykiska skador kan visa
sig långt efter det att tre- respektive femårsgränsen är
passerad. Det finns åtskilliga exempel bland dem som
tjänstgjort i Gaza, Kongo, Cypern och Libanon på att
psykiska åkommor uppkommit åratal efter avslutad mission.

Det får ankomma på utskottet att utforma förslag till lagtext.

Incidenter med
radiologiska, biologiska eller
kemiska ämnen m.m.

Utredningen föreslår att Försvarsmakten särskilt bör
inventera olika riskmoment i utlandstjänstgöringen med syfte
att förebygga eller begränsa riskerna för personskador.
Socialstyrelsen föreslår att särskild uppmärksamhet skall
ägnas åt incidenter med radiologiska, biologiska eller
kemiska ämnen samt olika typer av höggradig smitta. Med
tanke på de omständigheter som råder i ett konfliktdrabbat
område, bör riskerna för denna typ av incidenter samt
infektionssjukdomar inte underskattas. En kunskapsbank
med information om t.ex. olika länders infektionspanorama
är av vikt vid planering och genomförande av fredsfrämjande
missioner. Ett annat viktigt led i det skadeförebyggande
arbetet är att ett återrapporteringssystem, vilket skall
säkerställa att uppgifterna om skador som drabbar personal
utomlands, beaktas i den fortsatta inventeringen av olika
riskmoment.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den föreslagna lagens tillämpningsområde,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 5 § förslag till lag om
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten att livränteunderlaget skall utgöra minst
sju basbelopp,

3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 8 § förslag till lag om
utlandsstyrkan inom Försvarsmakten att Försvarsmaktens
rehabiliteringsansvar inte skall tidsbegränsas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om incidenter med radiologiska, biologiska eller kemiska ämnen.

Stockholm den 22 mars 1999

Lars Ångström (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Kia Andreasson (mp)

Per Lager (mp)