med anledning av prop. 1998/99:126 Utländska förvärv av fritidsfastigheter i Sverige

Motion 1999/2000:L1 av Rosita Runegrund och Åke Carnerö (kd)

1992 års lag (1992:1368) om
förvärvstillstånd av fast
egendom

Lagen 1992:1368 om tillstånd till förvärv av fast egendom
kom till som en följd av Sveriges närmande till EG. Genom
EES-avtalet åtog sig Sverige att anpassa svensk rätt till de
grundläggande friheterna i EG-rätten. En grundläggande
målsättning med EG-fördraget är att uppnå en gemensam
marknad, som ska kännetecknas av att hindren för fri
rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital avskaffas
mellan medlemsländerna.

I samband med Sveriges förhandlingar om medlemskap i EU bedömdes att
1992 års lag inte stod i överensstämmelse med EG-rättens regler om fri
rörlighet för kapital. Resultatet blev en särskild övergångsbestämmelse i
anslutningsakten (se nedan).

Tillämpningsområde

Enligt lagen ska tillstånd sökas för förvärv av fast egendom
som är taxerad som småhusenhet eller lantbruksenhet.
Tillståndsplikten gäller som huvudregel om den som ska
förvärva fastighet är bosatt utomlands eller är utländsk
juridisk person.

Förutsättningar för förvärvstillstånd

I 3 § regleras förutsättningarna för förvärvstillstånd. I andra
stycket anges att om egendomen förvärvas för fritidsändamål
skall förvärvstillstånd meddelas, om förvärvet inte strider
mot något väsentligt allmänt intresse. Bestämmelsen i tredje
stycket innebär att förvärvstillstånd i princip inte får ges
inom områden där efterfrågan på fritidsfastigheter är så stor
att det finns en risk för en stegring av fastighetsvärdena.

Syftet med lagen från 1992 är främst att motverka prisstegringar på
fritidsfastigheter inom attraktiva områden.

Regeringens proposition

I proposition 1998/99:126 föreslås att lagen (1992:1368) om
tillstånd till vissa förvärv av fast egendom upphävs. Skälet
anges vara att Sverige, efter utgången av år 1999, inte längre
får hindra medborgare i EU-stater eller andra stater inom
EES att förvärva fast egendom. Regeringen går därefter ännu
längre. Enligt förslag i propositionen bör inte heller
medborgare i tredje land hindras från förvärv.

Vi är kritiska till regeringens förslag.

En levande skärgård

Det måste vara ett riksintresse att Sveriges skärgårdar kan
hållas levande. För flera tusen människor är skärgården en
hembygd, där man bor och arbetar och där man vill fortsätta
att leva sina liv. Skärgården är också ett intresseområde för
väldigt många fler människor - för de deltids- och
fritidsboende, för turisterna och för alla övriga som ser en
självklar del i upplevelsen av svensk natur och kultur,
särskilt sommartid.

Gemensamt för alla finns en önskan om en levande och fungerande
skärgård. För att skärgården ska leva och fungera med bland annat service
sommartid samt kunna behålla sin karaktär och kultur måste den leva året
om. Kustsamhällen och kustområden måste ges goda förutsättningar att
behålla den åretruntboende befolkningen.

Tidigare ställningstaganden

Regeringens bedömning i propositionen, att det inte bör
införas några nya regler för att kompensera upphävandet
av1992 års lag, är något märklig.

I propositionen (1994/95:19) Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
sägs att förhandlingsresultatet innebär att Sverige får ett tillräckligt rådrum
på fem år för att överväga och vidta behövliga åtgärder i områden som
riskerar att utsättas för överexploatering och i områden där i första hand den
bofasta befolkningens intressen bör tillgodoses. Det framgår också att
Sverige i framtiden får begagna sig av erforderliga medel för att komma till
rätta med de problem som en stor efterfrågan på fritidsfastigheter kan föra
med sig i bl.a. de kustnära områdena.

Trots att regeringen haft fem år på sig att lindra effekterna av lagens
upphävande har inga "behövliga åtgärder" vidtagits på nationell nivå. Till
följd av regeringens overksamhet ser vi inga möjligheter att, utan att begå ett
fördragsbrott, avvisa propositionen i dess huvuddelar.

Konsekvenserna

Effekterna av att lagen upphävs leder sannolikt till en
prisstegring och en ökad efterfrågan på fritidsfastigheter med
särskilt attraktiva lägen. På grund av
strandskyddsbestämmelser och värnandet om den obrutna
kusten är det knappast troligt att nya fritidsfastigheter
kommer att uppföras i kustnära läge. När så fastigheter för
åretruntboende omvandlas till fritidsfastigheter är risken
därför överhängande att det därmed läggs "en död hand"
över ett antal nu levande öar och kustnära
skärgårdssamhällen.

Boendeplikt

Enligt vår uppfattning måste inriktningen även i framtiden
vara att utländska förvärv av fritidsfastigheter begränsas i
särskilt utsatta områden. De levande skärgårdssamhällena
måste tryggas.

I Danmark har man vid förhandlingarna om EU-fördraget lyckats erhålla
ett permanent undantag avseende förvärv av fritidsbostäder. Medborgare från
EES-stat får förvärva fast egendom som ska användas som nödvändig
helårsbostad åt förvärvaren eller om förvärvet är en förutsättning för att
utöva viss näringsverksamhet. Däremot är utländska förvärv av
fritidsfastigheter för privat bruk fortfarande tillståndspliktigt.

I Sverige kunde en modell för att underlätta för åretruntboende i våra
kustsamhällen vara att införa en boendeplikt som innebär att kommunerna i
sin revidering av befintliga planer och vid ny detaljplanering ges möjlighet
att avgränsa områden för åretruntboende.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör uppta förhandlingar med EU
i syfte att uppnå ett permanent undantag avseende förvärv av
fritidsfastigheter liknande Danmarks.

Stockholm den 9 september 1999

Rosita Runegrund (kd)

Åke Carnerö (kd)