med anledning av prop. 1997/98:47 Ändring i minerallagen (1991:45)

Motion 1997/98:N8 av Tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp)

Den nuvarande minerallagen som trädde i kraft under den borgerliga regeringsperioden syftade bl.a. till att förbättra konkurrensen inom gruvnäringen, öka intresset för prospekteringar och stimulera inte minst utländska investeringar i svensk prospektering och gruvdrift. Under senare år har också antalet aktörer ökat kraftigt, liksom antalet beviljade undersökningstillstånd – och antalet gjorda fynd.

I propositionen föreslår regeringen bland annat en förlängd maximal tid – upp till 15 år – för undersökningstillstånd, karenstid på ett år för nya undersökningstillstånd på tidigare övergivna områden och att en skyddszon på
1 000 meter införs runt bearbetningskoncessioner för att skydda gruvor som är i drift. Syftet är, enligt regeringen, att underlätta och effektivisera verksamheten för företagen.

Folkpartiets uppfattning är att förarbetena till lagförslaget inte i tillräcklig utsträckning omfattat studier av utländska förhållanden. Lagförslaget tar därför inte tillräcklig hänsyn till det faktum att gruv- och prospekteringsbranschen i högsta grad är internationell och att konkurrensen om det internationella prospekteringskapitalet är hård. Jämfört med lagstiftningen i andra länder, som har en utvecklad gruvindustri och lång erfarenhet av konkurrensutsatt prospektering, kan de nu liggande ändringsförslagen riskera att uppfattas som en återgång till gamla tiders protektionism.

Då prospektering är en mycket långsiktig och kapitalkrävande verksamhet är det av största betydelse att de legala förutsättningarna är stabila över tiden och inte ändras för ofta. Vid bedömningen av ett land hos prospekterande företag fästs stort avseende vid stabiliteten i regelverket. Införandet av nya bestämmelser nu riskerar att uppfattas som en osäkerhetsfaktor av utländska prospektörer och därmed att minska deras intresse för Sverige.

Folkpartiet anser att eventuella ändringar i den svenska minerallagen behöver föregås av en mer grundlig analys av motsvarande lagstiftning i andra länder, exempelvis Kanada och Australien, vilka konkurrerar om det internationella prospekteringskapitalet. Efter en sådan analys kan ändringar införas, vilka har förutsättningar att bli bestående på lång sikt och att inte försämra Sveriges konkurrenskraft. Propositionen bör därför avslås, utom i den del som rör avskaffandet av Bergsstatens disktriktsindelning.

Malå har utvecklats till något av ett geologiskt centrum allt sedan SGU startade sin verksamhet i området på 1920-talet. I Malå finns nu bland annat SGU:s Mineralkontor med Sveriges nationella arkiv av prospekteringsrelevant information samt ett antal företag med anknytning till mineralprospektering. I samband med att Bergsstatens distriktsindelning avskaffas, enligt propositionens förslag, anser Folkpartiet det angeläget att frågan om en lokalisering av registrerings- och tillståndsfunktionerna till Malå noga övervägs.

De långa handläggningstiderna, bland annat för ansökningar om undersökningstillstånd, är det akuta problemet för prospekteringsföretagen, vilket måste åtgärdas omgående. Väntetider på upp till två år förekommer, vilket är helt oacceptabelt. Det är angeläget att snabbt se över procedurer och rutiner för den nuvarande handläggningen så att den kan organiseras mer effektivt. Detta kräver inte någon lagändring.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen – med undantag av förslagen till ändring av 8 kap. 1 och 3 §§ samt 9 kap. 4 § minerallagen (1991:45) innebärande att Bergsstatens distriktsindelning avskaffas – avslår regeringens proposition,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering till Malå av Bergsstatens registrerings- och tillståndsfunktioner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kortare handläggningstider för undersökningstillstånd.

Stockholm den 23 januari 1998
Christer Eirefelt (fp)
Eva Flyborg (fp)	Torsten Gavelin (fp)