med anledning av prop. 1996/97:99 Uppdragsarkeologi m.m.

Motion 1996/97:Kr33 av Nils Fredrik Aurelius (m)

Regeringens förslag till ändring i lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m. 2 kap. 11 och 13 §§ innehåller efter
Lagrådets ingripande meningen "Därvid gäller inte lagen
(1992:1528) om offentlig upphandling". Lagrådet konstaterar
dock i sitt yttrande: "Även med en uttrycklig reglering gäller
självfallet att frågan i sista hand kan komma att bli föremål
för prövning av EG-domstolen".

Det är inte utan skäl som det finns EG-direktiv för offentlig upphandling.
LOU bygger på dessa direktiv beträffande upphandlingar över vissa belopp,
de s.k. tröskelvärdena. Det finns därför, i den uppkomna oklara situationen,
alla skäl att låta EG-domstolen få ta ställning till vilka regler som skall
gälla
för arkeologiska undersökningar.

Propositionen anför att länsstyrelsens beslut om vem som skall utföra en
särskild utredning, särskild undersökning eller arkeologisk förundersökning
enligt 2 kap. 11 och 13 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. utgör
myndighetsutövning. Därför skulle inte heller lagen om offentlig upphandling
vara tillämplig på länsstyrelsens beslut. Slutsatsen strider helt mot vad
Nämnden för offentlig upphandling, tillsynsmyndigheten för LOU, framför i
sitt remissvar på departementspromemorian (Ds 1996:48) Uppdragsarkeologi,
som legat till grund för förslagen i propositionen. Där säger man att
länsstyrelsens beslut om särskild utredning, särskild undersökning och
arkeologisk förundersökning innebär myndighetsutövning. Länsstyrelsens
angivande av vem som skall utföra utredningen eller undersökningen kan
dock enligt NOU:s mening inte anses utgöra myndighetsutövning. Denna
uppfattning borde enligt min uppfattning tillmätas stor betydelse. Därför bör
arkeologiska undersökningar tillföras som en ny punkt i den till LOU hörande
bilagan som förtecknar de tjänster för vilka lagen är tillämplig.

Konkurrensverket har lämnat ett utförligt remissvar på den ovan nämnda
departementspromemorian. Det är förvånande att Konkurrensverkets
synpunkter i så ringa grad har beaktats i propositionen och att regeringen i
stor utsträckning avstått från att kommentera dem. Regeringen skriver bl.a.
att ett syfte med LOU är att skapa förutsättningar för lika konkurrensvillkor
mellan företag som lämnar anbud på beställningar från offentliga myndig-
heter och företag. Lagen syftar därmed ytterst till en effektiv användning av
offentliga resurser till nytta för skattebetalarna - konsumenterna.

I promemorian påpekas att det är viktigt att länsstyrelsen har integritet och
flexibilitet samt kan agera självständigt i förhållande till såväl
arbetsföretagare som arkeologiska institutioner. Att det i så fall, som det
föreslås i promemorian, "kan vara lämpligare att länsstyrelsen direkt
kontaktar en institution, varvid länsstyrelsen bör beakta att uppdragen ändå
fördelas någorlunda rättvist mellan institutionerna" är enligt min uppfattning
helt felaktigt. Det förda resonemanget lämnar utrymme för godtyckligt val av
utförare på ett sätt som är helt främmande för svensk myndighetstradition.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ), liksom övriga berörda offentliga aktörer,
bedriver såväl skattefinansierade myndighetsuppgifter som uppdragsverk-
samhet mot betalning. Inom samma organisation bedrivs konkurrensutsatt
verksamhet tillsammans med ej konkurrensutsatt verksamhet. I sådant fall
finns enligt mångas, bl.a. Konkurrensverkets, erfarenheter en påtaglig risk för
att skattemedel som anslagits för sistnämnda verksamhet används för att
subventionera priserna för uppdragsverksamhet vid konkurrens med andra
aktörer, s.k. korssubventionering. Denna slutsats redovisas bland annat i
betänkandet (SOU 1995:105) Konkurrens i balans. Av detta kan när det gäller
uppdragsarkeologin en slutsats dras. RAÄ:s uppdragsverksamhet måste
avskiljas från myndighetens anslagsfinansierade uppgifter. Det bör övervägas
att låta uppdragsverksamheten drivas i en särskild juridisk person, t.ex. i ett
bolag.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lagen om offentlig upphandling skall gälla vid länsstyrelsens
beslut om vem som skall utföra något slag av arkeologisk undersökning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Riksantikvarieämbetets uppdragsverksamhet skall avskiljas i
en särskild juridisk person.

Stockholm den 24 mars 1997

Nils Fredrik Aurelius (m)