med anledning av prop. 1996/97:91 Internationella adoptionsfrågor

Motion 1996/97:So29 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

I propositionen föreslår regeringen att Sverige ratificerar
1993 års konvention om skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner och att konventionen blir en del av
svensk lagstiftning genom särskild lag. Konventionen
föranleder vissa ändringar i socialtjänstlagen, sekretesslagen
och lagen om svenskt medborgarskap. Bland annat föreslås
det att socialtjänsten ska få ett utökat ansvar i processen och
att det ska kontrolleras om blivande adoptivföräldrar har
tillfredsställande kunskaper om barn och deras behov.

När riksdagen nu ska ta ställning till förändring av de internationella
adoptionsreglerna menar vi kristdemokrater att arbetet ska vara inriktat på att
underlätta adoption, inte försvåra. Det finns få par som är så motiverade och
inriktade på föräldraskap som just blivande adoptivföräldrar. Ett adoptivbarn
söker man först efter moget övervägande.

Den amerikanske psykiatern och forskaren Erik Homburger Eriksson har
skrivit mycket om människans identitet och om delar av den mänskliga
identiteten som är tydligt synbara under livscykeln. Mest kända är hans
teorier om olika faser i barns identitetsutveckling.

För den vuxna människan anger Erik Homburger Eriksson en period i
identitetens utveckling som han kallar generativitetskrisen. Han menar att
alla vuxna i ett visst skede har en stark längtan efter att få föra vidare de
normer och värderingar de anser viktigast i livet till nästa generation. De
flesta vuxna upplever en längtan efter att ha barn att vårda sig om och vara
förebild för. Längtan att få ge det värdefullaste i livet till nästa generation
är
enligt honom så stark att den blir en del av den egna identiteten. Det är
därför naturligt att barnlöshet för många par kan bli en outhärdlig känsla av
att något av det viktigaste i livet saknas. Att underlätta möjligheten för fler
att få bli föräldrar är därför en viktig uppgift.

Adoption är ett av de alternativ som finns för barnlösa par. Tyvärr är dock
adoptionsförfarandet mycket kostsamt och krångligt. Omfattande utredningar
görs, vilka är enormt påfrestande för paret. En adoption kan kosta 100 000 kr
eller mer. När adoptionen är klar får paret en ersättning på 24 000 kr resten
måste bekostas av föräldraparet. Denna höga kostnad kan resultera i att
många inte har råd med adoption utan tvingas till någon annan metod som
för den enskilde är betydligt billigare. Det är väsentligt att inte adoption
blir
en möjlighet endast för dem med stora ekonomiska resurser.

Vi anser att det inte ska vara ekonomin som styr hur ett barnlöst par ska bli
föräldrar. Därför anser vi att regeringen bör göra en översyn för att få mer
rättvisa förhållanden när det gäller kostnader för barnlösa som vill bli
föräldrar. Vi anser att adoptioner på olika sätt ska underlättas av staten som
ett alternativ till olika metoder för assisterad befruktning.

Regeringens förslag att ratificera den så kallade Haagkonventionen är i
grunden klokt. Det ger positiva effekter i form av tydligare överblick och mer
enhetliga regler, vilket gynnar adoptivbarnen och deras rättssäkerhet.

Däremot missar regeringen att uppfylla dessa positiva intentioner när man
väljer att föreslå att socialtjänsten ska ha ansvaret för den andra prövningen
innan ett beslut kan fattas om att barnet kan överlämnas till de nya
föräldrarna.

Det finns flera skäl till varför detta förslag är olyckligt. Verkligheten är för
närvarande att socialnämnderna på grund av sina huvuduppgifter inte har tid
och möjlighet att engagera sig på nödvändigt sätt i adoptionsärenden. Redan
det ansvar som de har i dag ställer ofta större krav än det finns möjlighet att
infria på ett fullgott sätt. Ofta är väntetiderna för en utredning mycket långa.
Vi ifrågasätter varför regeringen inte väljer att lägga ansvaret där den bästa
kompetensen finns nämligen hos de godkända adoptionsorganisationerna.
Det naturliga är att låta de auktoriserade adoptionsförmedlingarna ansvara
för den andra prövningen på samma sätt som kommer att ske i Finland och
Norge.

Den försening av adoptioner som skulle bli fallet om regeringens förslag
accepteras riskerar att drabba barnen hårt. Föräldralösa barn tvingas till en
onödigt lång barnhemsvistelse, vilket kan få allvarliga följder. Det kan inte
nog understrykas att alla fördröjningar innebär risker och försvårade
anpassningsmöjligheter för barnet. De första åren i ett barns liv är de
viktigaste därför är det viktigt att vi inser betydelsen av snabb handläggning.

Regeringens förslag att komplettera socialtjänstlagens 25 § vad gäller
adoptivföräldrarnas kunskap om barn och behov av reglerad utbildning anser
vi onödig även om det finns speciella problem relaterade till adoptivbarn och
deras rätt till sitt ursprung. Föräldrautbildning är generellt sett viktig. Vi
anser att denna bör byggas ut och innehållsmässigt breddas, inte minst vad
gäller insatser för att förebygga separation. Detta gäller dock alla föräldrar
och under olika tider i föräldraskapet. Vi motsätter oss att enbart lyfta ut en
grupp föräldrar som varande i särskilt behov av denna utbildning. Det ger lätt
intrycket att regeringen anser att adoptivföräldrar är mindre förberedda och
lämpade för föräldraskap än de som får biologiska barn.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att låta de auktoriserade adoptionsförmedlingarna vara ansvariga
för den andra prövningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av den enskildes kostnader vid adoption och andra
åtgärder för att lösa problem vid barnlöshet,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag till tillägg i socialtjänstlagens 25
§ vad gäller föräldrakunskap.

Stockholm den 11 mars 1997

Chatrine Pålsson (kd)

Rolf Åbjörnsson (kd)

Åke Carnerö (kd)

Inger Davidson (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Ingrid Näslund (kd)

Fanny Rizell (kd)

Tuve Skånberg (kd)