med anledning av prop. 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrätten

Motion 1996/97:Ju24

Sammanfattning

I propositionen föreslås att den nuvarande obligatoriska
rätten att få en tingsrättsdom fullständigt prövad i såväl
tingsrätt som hovrätt ersätts med ett förfarande med krav på
prövningstillstånd med undantag för beslut som överklagas
till hovrätten från andra än tingsrätter. Enligt förslaget skall
inte heller Riksdagens ombudsmän (JO), Riksåklagaren (RÅ)
och Justitiekanslern (JK) omfattas av kravet på
prövningstillstånd. Syftet med förslaget är att mål och
ärenden som har avgjorts på ett riktigt sätt i tingsrätten inte i
onödan skall tas upp till fullständig omprövning i sak i
hovrätten. Reformens övergripande mål är att skapa större
garantier för riktiga domstolsavgöranden och få till stånd ett
förfarande som är snabbare och inte kräver onödiga
resursinsatser.

Frågan om prövningstillstånd skall prövas av hovrätten utifrån fyra
dispensgrunder: Ändringsdispens, som innebär att prövningstillstånd skall
meddelas så snart det finns anledning för hovrätten att betvivla riktigheten av
tingsrättens avgörande. Ändringsdispensen innebär således att alla
avgöranden som bedöms som tveksamma skall tas upp till prövning. Enligt
regeringens bedömning torde det lågt ställda beviskravet - anledning att
betvivla riktigheten - leda till att de mål som i dag är underkastade krav på
prövningstillstånd kommer att tas upp till prövning i större utsträckning än
hittills. Granskningsdispens innebär att prövningstillstånd skall meddelas när
en prövning av målet i sak är nödvändig för att kunna bedöma riktigheten av
det domslut tingsrätten har kommit till, t.ex. i fall då tingsrätten inte har
skrivit domskälen på ett tillräckligt klargörande sätt. Prejudikatdispens, som
innebär att prövningstillstånd skall meddelas när det är av vikt för ledningen
av rättstillämpningen att det överklagade ärendet prövas av högre instans.
Extraordinär dispens innebär att prövningstillstånd skall meddelas när det
annars finns synnerliga skäl att pröva det överklagade ärendet. Denna
dispensgrund, som motiveras av hovrättens uppgift att vaka över att
tingsrätterna handlägger målen på ett formellt riktigt sätt, kommer främst att
få betydelse vid fall av domvilla. Vidare föreslås att tre hovrättsdomare skall
delta vid tillståndsprövningen och att tillstånd skall meddelas om en av dem
röstar för det. För de fall det finns särskilda skäl för att en part skall höras
muntligen av hovrätten innan frågan om prövningstillstånd avgörs införs en
sådan möjlighet. Sammanträde skall t.ex. hållas om parten saknar förmåga att
uttrycka sig skriftligen och inte har juridiskt biträde eller då parten enligt
Europakonventionen har rätt till förhandling i hovrätten. Om hovrätten
beslutar att inte bevilja prövningstillstånd skall beslutet kunna överklagas
till
Högsta domstolen. Regeringens förslag bygger i princip på den av den
borgerliga regeringen initierade Hovrättsprocessutredningens förslag, SOU
1995:124, Ett reformerat hovrättsförfarande. Enligt propositionen kommer
dock JO, JK och RÅ även framdeles att vara befriade från krav på
prövningstillstånd, vilket är ett avsteg från utredningens förslag.

Moderata utgångspunkter

Inledningsvis bör framhållas att vi i likhet med bl.a. Lagrådet
anser att tidpunkten för genomförandet av en i sig
välkommen reform kunde ha varit bättre vald. Även om vi
precis som regeringen anser att reformen bör genomföras så
snart som möjligt så borde regeringen bättre sökt samordna
den nu föreslagna reformen med de omfattande
organisatoriska förändringar av domstolsväsendet som
Domstolskommitténs arbete kan förväntas resultera i. Bristen
på samordning i reformarbetet är otillfredsställande.
Regeringens nyligen avlämnade proposition 1996/97:133 om
domstols sammansättning m.m. utgör ytterligare ett exempel
på brist i samordningen.

De stora fördelar som införandet av prövningstillstånd i hovrätten innebär
för såväl den enskilde som för domstolsprocessen i form av höjd
rättssäkerhet och kvalitetssäkring överväger dock, varför vi trots allt godtar
att en ordning med generellt krav på prövningstillstånd nu införs i hovrätt.

I den allmänna debatten har en del kritik framförts mot reformen.
Kritikerna har hävdat att enskildas rättssäkerhet skulle minska till följd av
att
krav på prövningstillstånd införs i hovrätten. Med hänsyn till att tre
hovrättsdomare skall pröva varje enskild dispensansökan och vid beaktande
av de goda dispensmöjligheter som finns inbyggda i det föreslagna
förfarandet finner vi dock inga skäl till den oro som har framskymtat i
debatten.

Även om vi moderater således godtar regeringens förslag kan vi emellertid
inte godta förslaget helt utan invändningar. Vårt ställningstagande bygger
helt och hållet på att samtliga resurser som frigörs genom reformen
verkligen stannar inom domstolsväsendet och då framför allt tillförs
tingsrätterna. Härutöver anser vi att även JO, JK och RÅ skall omfattas av
krav på prövningstillstånd.

Frigjorda resurser skall
behållas inom
domstolsväsendet - en
förutsättning för reformen

Domstolsväsendet befinner sig sedan några år tillbaka i en
intensiv utvecklingsprocess och står nu inför omfattande
organisatoriska och processuella förändringar. Ledstjärnan i
det pågående reformarbetet, som initierades av den
borgerliga regeringen, har för oss moderater varit att få till
stånd en tyngdpunktsförskjutning i rättskipningen. Tonvikten
i rättskipningen bör enligt vår uppfattning ligga i första
instans, och överprövning - inte omprövning - bör vara
andra instansens uppgift, medan de högsta domstolarna skall
ha mera prejudikatbildande uppgifter.

Från moderat håll eftersträvas inte bara en renodling av domstolsprocessen
utan reformen skall också innebära en kvalitetssäkring av domstolsprocessen.
Avgörande för hur rättssäkerheten kommer att tillgodoses blir därför hur
hovrätterna väljer att tillämpa reformen. Vi ser inga skäl att tro annat än att
hovrätterna kommer att göra det med omsorg. För att möjliggöra en
omsorgsfull prövning är det emellertid nödvändigt att de resurser som frigörs
genom reformen också behålls inom domstolsväsendet. Det bör därför
understrykas att vår avsikt med att införa prövningstillstånd till hovrätten
aldrig har varit att skapa utrymme för ytterligare besparingar på
rättsväsendet. Vår ambition har i stället varit att öka rättssäkerheten i såväl
tingsrätt som hovrätt. Den ökade arbetsbelastning som reformen kommer att
innebära för framför allt underrätterna måste därför kompenseras med de
resurser som frigörs i och med att hovrätterna avlastas. Sker inte denna
resursöverföring till underrätterna riskerar medborgarnas berättigade krav på
ett rättssäkert domstolsväsende att åsidosättas och förtroendet för
rättssystemet i stort att undergrävas. En absolut förutsättning för att vi
moderater skall kunna ställa oss bakom regeringens förslag om att införa
prövningstillstånd i hovrätten är således att de ekonomiska resurser som
frigörs genom reformen - utöver effektivitets- och rättssäkerhetsvinster - i
sin helhet återförs till tingsrätterna och hovrätterna. Det är nödvändigt att
också se över rättskipningens strukturer för att så långt möjligt tillgodose
behovet av ett rättssäkert och effektivt domstolsväsende. En obegränsad
omprövningsrätt, som den nuvarande, kan snarare leda till att rättssäkerheten
sätts i fara då de personella resurserna är begränsade och tidsaspekten för ett
måls avgörande också är en rättssäkerhetsfråga. En följd av att
Europakonventionen sedan den 1 januari 1995 gäller som svensk rätt är bl.a.
att tidsaspekten numera måste tillmätas större vikt än tidigare.

Det har vidare från en del håll påståtts att den enskildes rättssäkerhet
minskar med förslaget och att Sverige blir unikt om krav på
prövningstillstånd införs. Sanningen är att Sverige i princip är ensamt om att
ha så gott som fullständig prövning i två instanser i såväl sakfrågan som
rättsfrågan. En internationell jämförelse ger vid handen att andra
instansprövningen oftast är förbehållen rättsfrågan, dvs. sakfrågan ligger fast
sådan första instansen har funnit den, eller så låter man vissa kvalificerade
saker, i såväl civil- som brottmål, börja först i andra instans. Den nu
föreslagna reformen för således vårt rättssystem närmare vad som gäller
internationellt sett, något som enligt vår uppfattning inte är till någon
nackdel.

Ett generellt krav på
prövningstillstånd i hovrätt
skall omfatta även JO, JK
och RÅ

Enligt Hovrättsprocessutredningens bedömning bör ett
system med ett generellt krav på prövningstillstånd i hovrätt
av rättviseskäl inte bara rikta sig mot enskilda utan även
gälla för JO, JK och RÅ. Utredningen framhåller bl.a. att:
"Det är väsentligt att rättsystemet för den enskilde ter sig
rättvist särskilt i de fall den enskilde står mot en part som ter
sig starkare.", se SOU 1995:124, s.193.

Vi delar utredningens uppfattning, som också stöds av flera
remissinstanser, och anser att det är beklagligt att regeringen i denna del inte
tagit intryck av utredningens bedömning och förslag. Vi tror också att
tendenser till negativ kritik av den nu föreslagna reformen, som i grund och
botten är mycket bra, till stor del skulle kunna undvikas om regeringen i
vidare bemärkelse beaktat vad som i konventionssammanhang tillmäts stor
vikt och uttrycks i termen "equality of arms" som ett element i begreppet
"fair trial".

Regeringen har dock valt att behålla den nuvarande ordningen som befriar
JO, JK och RÅ från kravet på prövningstillstånd med motiveringen att det
inte föreligger något konventionskrav som tvingar oss till en annan ordning.
Regeringens argumentation väcker minst sagt förvåning. Är det verkligen
regeringens uppfattning att Sverige som demokrati och rättsstat endast med
konventionstvång kan förmås värna om grundläggande fri- och rättigheter?
Det är en uppfattning som Moderata samlingspartiet tar bestämt avstånd
ifrån.

Att socialdemokratin av tradition förringat värdet av att grundläggande
mänskliga fri- och rättigheter åtnjuter fullgott skydd i lagstiftningen, för att
istället låta politikernas makt vara obegränsad, är i sig ingen nyhet men
väcker likväl bestörtning i det här fallet. Det är naturligtvis inte i första
hand
på grund av tvång som Sverige t.ex. har införlivat Europakonventionen med
svensk rätt utan det huvudsakliga skälet är - i vart fall för oss moderater -
att
vi är övertygade om betydelsen av att grundläggande mänskliga fri- och
rättigheter inte kränks genom lagstiftning.

Även om regeringen i propositionen aviserar att den i ett senare
sammanhang kan komma att föreslå ändringar i linje med utredningens
förslag så anser vi att det är en brist att kravet på prövningstillstånd vid
tiden
för reformens ikraftträdande bara skall gälla för enskilda och det i en
situation där den enskilde redan från början torde uppleva att han befinner
sig i underläge i förhållande till motparten.

Enligt vår mening har regeringen underskattat risken för att reformen kan
komma att uppfattas som orättvis. Vi hyser också betänkligheter mot den
situation som kan uppstå i t.ex. ett tryck- eller yttrandefrihetsmål där juryn
fäller men domarna friar. Med reformens föreslagna utformning kommer JK
att utan krav på prövningstillstånd kunna överklaga domen till hovrätten
medan den enskilde som fått sin tryck- eller yttrandefrihet ifrågasatt inte har
samma rätt.

Kritik för att reformen uppfattas som orättvis kan enligt vår mening
undvikas genom vissa smärre - men för den enskilde betydelsefulla -
justeringar av regeringens förslag. En sådan justering är just att låta även JO,
JK och RÅ omfattas av kravet på prövningstillstånd i hovrätt. Med denna
utgångspunkt är det angeläget att även ompröva den nuvarande ordningen
där dessa tre parter också i Högsta domstolen intar en numera omotiverad
särställning.

Krav på utvärdering av
reformen

En annan brist med regeringens förslag är att det inte berör
frågan om behovet av en utvärdering av reformen. Enligt vår
uppfattning är det angeläget att en sådan kommer till stånd.
Vi föreslår således att reformen blir föremål för utvärdering
efter tre år.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de resurser som frigörs genom reformen i sin helhet skall
behållas inom domstolsväsendet,

2. att riksdagen avslår regeringens förslag för det fall att yrkande 1 inte
bifalls,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett generellt
krav på prövningstillstånd i hovrätt skall omfatta även JO, JK och RÅ i
enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utvärdering
av reformen skall ske efter tre år i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 18 mars 1997

Gun Hellsvik (m)

Göthe Knutson (m)

Anders G Högmark (m)

Maud Ekendahl (m)

Jeppe Johnsson (m)

Åke Sundqvist (m)

Christel Anderberg (m)

Liselotte Wågö (m)

Lars Björkman (m)