med anledning av prop. 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrätten

Motion 1996/97:Ju23

Sammanfattning

Folkpartiet liberalerna motsätter sig regeringens förslag, att
bara den som får hovrättens tillstånd till detta skall få sin sak
överprövad i hovrätten, främst av två skäl: respekt för vikten
av medborgarnas tillit till rättssystemet och högt ställda krav
på rättssäkerhet.

Vi avvisar regeringens förslag för det första därför att det föreligger en
alldeles uppenbar risken att medborgarnas förtroende för rättssystemet
raseras. Om medborgarna tappar förtroendet för rättsmaskineriet spelar det
ingen roll att avgörandena är "rättdömda".

För det andra för att rättsäkerheten inte får äventyras för förmenta
effektivitetsvinster med - enligt vår uppfattning - förhållandevis obetydliga
besparingar i statsbudgeten. Rättssäkerhet måste få kosta och en väl
fungerande demokrati förutsätter inte bara ett väl fungerande rättssystem
utan också att medborgarna har förtroende för det.

Socialdemokratiska
regeringens förslag

I propositionen föreslås att det alltid skall krävas
prövningstillstånd för mål och ärenden som överklagas från
tingsrätten och för beslut från andra myndigheter. JO, JK och
RÅ skall dock inte behöva prövningstillstånd för att få en
brottsmålsdom överprövad av hovrätten.

Så snart det finns anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens
avgörande skall prövningstillstånd meddelas (ändringsdispens). Om det inte
utan en prövning av målet i sak går att bedöma om tingsrättens avgörande är
riktigt eller inte, skall detta också vara ett skäl för prövningstillstånd
(granskningsdispens). Vidare skall hovrätten meddela prövningstillstånd om
det behövs för ledning av rättstillämpningen (prejudikatsdispens) eller om
det annars finns synnerliga skäl (extraordinär dispens).

Det föreslås att tre hovrättsdomare skall delta vid tillståndsprövningen och
att prövningstillstånd skall meddelas så snart en av dessa röstar för det.

Folkpartiet liberalernas
inställning

Massiv remisskritik

För oss liberaler är det självklart att i främsta rummet sätta
rättssäkerheten. Den synen delar vi med många viktiga
remissinstanser som inte bara uttrycker starka tvivel mot den
föreslagna reformen utan direkt motsätter sig att den
genomförs. Här märks bland andra JO, JK, Svenska
Advokatsamfundet, Hovrätten för Övre Norrland, Svenska
avdelningen av Internationella Juristkommissionen och de
flesta av dem som uttalade sig för de juridiska fakulteterna
vid Stockholms, Uppsala och Lunds Universitet. Det är ur
rättssäkerhetssynvinkel vi liberaler anser att regeringens
förslag måste ses.

Förtroendet för rättsstaten främst

En väl fungerande demokrati förutsätter inte bara ett väl
fungerande rättssystem utan också att medborgarna hyser ett
gott förtroende för rättsstaten. Om medborgarna tappar
förtroendet för rättsmaskineriet spelar det ingen roll att
avgörandena är materiellt riktiga.

Med dagens regler ändrar hovrätten nästan var tredje brottsmålsdom. Med
generellt krav på prövningstillstånd medger regeringen att det finns risk att
en dom, som med dagens system skulle ha ändrats av hovrätt, inte kommer
att få prövningstillstånd (sid. 45 y). Att reformen med generellt krav på
prövningstillstånd i hovrätten - som regeringen genomgående hävdar -
skulle öka rättssäkerheten torde även för den mest framgångsrike pedagog
vara svårförklarligt för flertalet medborgare och riskerar därmed att rasera
medborgarnas tillit till rättssystemet.

Enligt vår uppfattning är det alldeles uppenbart att medborgarna förväntar
sig att det skall finnas en ovillkorlig rätt till prövning av icke
bagatellartade
mål i två instanser. Med regeringens förslag är det faktiskt så att den som
anser sig ha dömts felaktigt av tingsrätten - vare sig det gäller en dom att gå
från hus och hem eller en dom av icke-jurister till livstids fängelse för mord
- inte har rätt att få sin sak prövad av högre instans.

Enligt vår uppfattning bör propositionen avslås redan på grunden att
medborgarnas tillit till rättssystemet äventyras.

Värna rättssäkerheten

Redan idag har rätten att ovillkorligen få sin sak prövad i två
instanser inskränkts. I bl.a. tvistemål om mindre värden samt
i bötes- och utsökningmål gäller att prövningstillstånd först
måste beviljas av hovrätten för att en överprövning av det
överklagade avgörandet skall komma till stånd. Vid den
senaste reformen, då kravet på prövningstillstånd i hovrätten
utvidgades, uttalade den borgerliga regeringen följande:

Man kan naturligtvis inte totalt utesluta att dispens avslås i något fall där
det,
om målet hade tagits upp till fullständig prövning, skulle ha visat sig att det
funnits skäl att ändra det överklagade avgörandet. Dessa farhågor bör varken
underskattas eller överdrivas. Det manar dock till försiktighet och innebär att
det inte kan komma ifråga att införa prövningstillstånd för alla måltyper i
hovrätten. (prop. 1992/93:216 sid. 47 y, kurs. här)

Vi står kvar vid den uppfattningen att det inte kan komma
ifråga att införa prövningstillstånd för alla måltyper i
hovrätten.

På flera ställen i propositionen framhåller regeringen att man anser sig ha
föreslagit ett system som skapar tillräckliga garantier för att
prövningstillstånd inte nekas i de fall där tingsrättens avgörande är materiellt
felaktigt. Som Lagrådet emellertid har påpekat är det förenat med svårigheter
att på förhand med större mått av säkerhet bedöma hur systemet med
generellt prövningstillstånd kommer att utfalla. Vi kan alltså inte dela
regeringens optimism.

Till vad som nu har sagts måste tilläggas att ett generellt krav på
prövningstillstånd i hovrätten rimmar mycket illa med viktiga fundament för
rättsstaten som muntlighetsprincipen - dvs. en av de bärande principerna i
den processordning som infördes med den svenska rättegångsbalken 1948
och som innebär att förberedelse och huvudförhandling både i brott- och
tvistemål präglas av muntlighet - men också principen om förhandlings-
offentlighet. Av de ekonomiska beräkningarna synes regeringen räkna med
att hälften av de överklagade målen skall vägras prövningstillstånd. Vägras
prövningstillstånd blir det ingen huvudförhandling och att hovrätten skulle
hålla förhandlingar i frågan om prövningstillstånd förefaller mindre troligt.
Eftersom en föredragning om prövningstillstånd i hovrätten inte är offentlig
kommer många tingsrättsavgöranden att prövas i hovrätten utan den insyn
som öppna domstolsförhandlingar ger. Problemet förstärks av det faktum att
hovrättens beslut att ej meddela prövningstillstånd inte behöver motiveras
och att frågan om prövningstillstånd avgörs utan nämndemannamedverkan.

Vad som nu har sagts talar enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning med
betydande styrka för avslag på propositionen också av rättssäkerhetsskäl.

Kamouflerat sparförslag

Regeringen påstår på flera ställen i propositionen att
reformen är en "rättsäkerhetsreform". I själva verket menar
vi att reformen är ett sparförslag. Det blir tydligt när man
ställer uttalanden i propositionen bredvid varandra. I
propositionen förklarar regeringen sålunda att "en reform av
detta slag bör [...] kombineras med en resursförstärkning för
tingsrätterna. Av de medel som genom reformen kan frigöras
genom en effektivare hovrättsprocess kan en del tillföras
tingsrätterna." (sid. 46 x, kurs. här). "Det blir inte fråga om
några stora och generella ökningar av utrymmet för mer
domarpersonal." (sid. 94 x). "Hur stora resurser som
slutligen bör stanna inom domstolsväsendet kan man i detta
skede inte med säkerhet uttala sig om". (sid. 96 m).

Men tillförlitligheten i tillståndsprövningen (dvs. graden av rättsäkerhet) är
dels avgörande av hur omfattande och ingående den görs, dels ock att ett
stort antal mål beviljas prövningstillstånd, dels att det i dessa mål blir fråga
om prövning i två tillfällen i hovrätten. Vi är för vår del därför inte
övertygade om storleken på de effektivitetsvinster och de möjligheter till
besparingar som därvid kan uppstå i hovrätterna om tillämpningen av de
föreslagna tillståndsreglerna skall få ett rättssäkert resultat.

Om någon osäkerhet kan sägas råda om vilka effektivitetsvinster som kan
uppstå i hovrätterna är vi däremot övertygade om att reformen leder till en
ökad arbetsbörda vid tingsrätterna. Eftersom parterna inte kan vara säkra
på att tingsrättens avgörande kommer att överprövas i högre instans kommer
parternas talan att utvecklas mer grundligt och ytterligare bevisning kommer
att förebringas. Även om det redan idag finns begränsningar av
möjligheterna att "spara krut" till hovrätten, kommer ett generellt krav på
prövningstillstånd i hovrätten helt säkert att innebära att processmaterialet
"sväller" vid tingsrätterna jämfört med idag.

Det är också vår övertygelse att tingsrätterna i större utsträckning kommer
att få utföra "trippelarbete" i den meningen att rättens sammansättning vid
tvistemål oftare kommer att vara enligt rättegångsbalkens huvudregel:
nämligen den att tingsrätten är domför i tvistemål med tre lagfarna domare.
Trots denna huvudregel avgörs idag i själva verket de allra flesta tvistemål i
sak av en lagfaren domare. Vi är för vår del övertygade om att parternas
benägenhet att acceptera endomarsits klart kommer att minska om man inte
har en ovillkorlig rätt till en omprövning i sak i hovrätten. Härigenom
belastas domarna i tingsrätterna ytterligare.

Särskilt om tryck- och
yttrandefrihetsmål

Mål som gäller brott mot tryck- eller yttrandefriheten har en
särställning i svensk rätt på grund av yttrandefrihetens
betydelse för det fria samhällsskicket. Sålunda ingår
jurymedverkan i tryck- och yttrandefrihetsmål för att
förstärka tryck- och yttrandefriheten.

Regeringen föreslår nu att kravet på prövningstillstånd också skall omfatta
denna typ av mål. Det innebär att tyngdpunkten förskjuts. Om nämligen
juryn och de lagfarna domarna i ett tryck- eller yttrandefrihetsmål fäller en
åtalad finns ingen ovillkorlig rätt för denne att få sin sak prövad i hovrätten.
Friar däremot de lagfarna domarna - sedan juryn har fällt - har de i denna
typ av mål särskilda åklagarna JK och JO (i fråga om meddelarbrotten) rätt
att utan krav på prövningstillstånd få sin ansvarstalan prövad av hovrätten.

Detta är enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning inte en acceptabel
ordning.

Samlad reform av rättsväsendet

Om ytterligare begränsningar av medborgarnas möjlighet att
överklaga till hovrätten skall genomföras, måste detta enligt
vår uppfattning ske mot bakgrund av ett väl analyserat behov
och genom ett mer samlat grepp. Lagrådet, vars kritik snabbt
förbigås av regeringen, formulerar det sålunda:

En fullständig bedömning av förslagets ändamålsenlighet underlättas inte,
som Lagrådet ser det, av att remissen är inriktad i stort sett enbart på
hovrättens prövningstillståndssystem, samtidigt som en omfattande
utredningsverksamhet pågår avseende såväl rättegångsbalkens regler om
främst tingsrättsförfarandet som den organisatoriska strukturen inom
domstolsväsendet. Eftersom en så genomgripande förändring av
hovrättsprocessen som den föreslagna fokuserar intresset i hög grad också på
tingsrätternas förutsättningar att träffa riktiga avgöranden och att motivera
dem väl - med förslaget åsyftas ju inte minst att ytterligare förskjuta
tyngdpunkten i dömandet till första instans - skulle det enligt Lagrådets
mening ha varit en klar fördel om prövningstillståndsproceduren hade kunnat
ses i belysning av ett utarbetat förslag beträffande tillämnade förändringar
för tingsrätternas del.

Inom rättsväsendet pågår för närvarande en omfattande och
ingående reformering. Vissa förändringar är redan beslutade,
som rättshjälpen. Andra är pågående, som prövningstillstånd
vid överklagande och minskning av antalet nämndemän i
många mål. Ytterligare förändringar utreds, som
domstolsorganisationen. Alla dessa reformer som har
genomförts och planeras påverkar rättssäkerheten och
allmänhetens förtroende för rättsstaten.

Vi förnekar inte att det föreligger ett reformbehov av rättsväsendet. Men
reformarbetet företer en splittrad bild. En reform på ett rättsområde påverkar
oftast verksamheten inom ett annat rättsområde. Utgångspunkten måste
därför vara att ta ett samlat grepp över reformarbetet. Delreformer äventyrar
lätt helhetsresultatet. Handläggningen av frågan om prövningstillstånd
framstår som ett skolexempel på detta.

Regeringen tycks allvarligt ha underskattat ett viktigt problem i
sammanhanget. Ett generellt prövningstillstånd i hovrätten påverkar
ofrånkomligen tingsrätterna. Detta påpekar också många remissinstanser.
Ändå vill regeringen nu snabbinföra reformen - trots att det samtidigt pågår
en genomgripande utredning om domstolarnas framtida organisation, som
faktiskt kan innebära - även om Folkpartiet liberalerna motsätter sig det -
både sammanslagning av tingsrätter med länsrätter och en drastisk minskning
av antalet domstolar i första instans.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1996/97:131
Prövningstillstånd i hovrätten,

2. att riksdagen - vid avslag på yrkande 1 - beslutar om en sådan ändring i
lagförslaget att Justitiekanslern (JK) och Riksdagens ombudsmän (JO) också
omfattas av krav på prövningstillstånd i tryck- och yttrandefrihetsmål i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 20 mars 1997

Lars Leijonborg (fp)

Anne Wibble (fp)

Isa Halvarsson (fp)

Eva Eriksson (fp)

Kerstin Heinemann (fp)

Elver Jonsson (fp)

Lennart Rohdin (fp)

Siw Persson (fp)

Bengt Harding Olson (fp)

Ola Ström (fp)