med anledning av prop. 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrätten

Motion 1996/97:Ju22

Inledning

Under de senaste åren har en mängd olika s.k. reformer
genomförts som i huvudsak syftar till en mer
kostnadseffektiv verksamhet inom rättsväsendet. Besparingar
genom olika åtgärder drabbar polisväsendet,
åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården och
kronofogdemyndigheterna.

Många av de förslag som har genomförts eller kommer att föreslås
riksdagen ställer frågan om på vilket sätt vi i dagens Sverige skall bibehålla
och helst förbättra rättssäkerheten för de enskilda medborgarna. Som
utvecklingen varit hittills måste nog tyvärr konstateras att rättssäkerheten
tycks stryka på foten till följd av statens behov att spara pengar. Denna
tendens är oroande!

Prövningstillstånd i
hovrätten

Regeringen föreslår att tre domare i hovrätten alltid skall
göra en förprövning av om ett överklagande skall prövas fullt
ut. Meddelas inte prövningstillstånd ligger tingsrättens
avgörande fast. Tillståndsprövningen föreslås i huvudsak
vara skriftlig.

Regeringens förslag innebär att Sverige kommer att bli det första land i
Europa som får strikt krav på prövningstillstånd i alla mål som förs upp i
andra instans. Miljöpartiet de gröna avslår regeringens proposition och som
grund härför anförs följande:

Miljöpartiet anser att ett av de mest väsentliga beståndsdelarna i vårt
rättssystem är rätten att i såväl brottmål som tvistemål och besvärsmål erhålla
en fullständig prövning i åtminstone två instanser. Vi menar att det inte är
möjligt att skapa ett rättssäkert och effektivt processuellt regelsystem utan
att
det finns möjlighet till omprövning av ett domstolsavgörande. I Sverige har
detta för de flesta fall lösts på så sätt att ett avgörande i tingsrätt kan
överklagas till hovrätt och Högsta domstolen. Grunden för ett instanssystem
är enligt den gamla och väletablerade uppfattningen att hög rättssäkerhet
kräver möjlighet till omprövning av ett avgörande hur skickliga tingsrätterna
än kan anses vara.

Regeringens förslag kan inte karaktäriseras som en reform (förändring till
det bättre) utan snarare som en oviss nydaning. I avsaknad av utredning om
tingsrätternas nya funktion i ett mer eller mindre eninstansförfarande lider
det framlagda förslaget av så grundläggande brister att det enligt vår mening
inte kan läggas till grund för lagstiftning.

Det är omöjligt att göra en fullständig bedömning av regeringens förslag
samtidigt som en omfattande utredningsverksamhet pågår avseende såväl
rättegångsbalkens regler om främst tingsrättsförfarandet som den
organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet.

Cirka 85 % av tingsrätternas domar överklagas inte, dvs. endast ca 15 % av
domarna överklagas till hovrätt. Ändringsfrekvensen ligger på ca 30 %. Av
detta kan man dra slutsatsen att få tingsrättsdomar överklagas men relativt
många av de överklagade domarna ändras. Med dessa siffror ifrågasätter vi
en så genomgripande ändring som regeringen föreslår.

Trots förslagets olika dispensregler går det inte att utesluta risken att
felaktiga tingsrättsavgöranden inte fångas upp och överprövas fullt ut utan i
stället blir bestående.

Regeringens förslag utgår från hovrättens huvuduppgifter att, efter en
kontroll av den materiella riktigheten av ett tingsrättsavgörande, rätta
eventuella felaktigheter i detta avgörande samt att kontrollera hand-
läggningen och ha ett ansvar för rättsbildningen. Vi håller med Lagrådet om
att den överprövning som sker i hovrätten inte alltid låter sig inordnas i
sådana kategorier. Så t.ex. är huvudfrågan i många mål beroende av en
skälighetsprövning av sådant slag att det är svårt att beteckna en viss
bedömning som den enda riktiga. En stor grupp av mål som ofta har denna
karaktär utgörs av sådana brottmål där överklagandet avser tingsrättens
straffmätning.

För den enskilde individen betyder möjligheten till att få sin sak prövad i
en andra instans en möjlighet till bekräftelse av tingsrättens dom, oavsett om
den är riktig eller inte. Allmänhetens bedömning av rättssystemet måste
beaktas. Det finns redan tydliga tecken på att förtroendet sviktar betänkligt.
Hur kommer allmänheten att reagera när den får klart för sig vad regeringens
förslag innebär?

Varken i utredning, regeringens förslag eller i den pågående debatten om
prövningstillstånd i hovrätt har frågan om brottsoffrens situation belysts.
Detta är en klar brist som inte kan godtas.

Ett system med generellt krav på prövningstillstånd innebär mycket
långtgående förändringar jämfört med den hävdvunna rätten att i såväl
brottmål som tvistemål vara tillförsäkrad prövning i åtminstone två instanser.
Att införa ett generellt krav på prövningstillstånd bryter mot en djupt rotad
rättstradition. Finns det några av samhällets åtgärder mot enskilda som är
mer ingripande än att åtalas och dömas till straff?

Konventionsåtaganden

Regeringens bedömning vad gäller konventionsåtaganden
måste ifrågasättas. Artikel 2 i Europakonventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna erkänner
rätten för varje person som dömts för brott att få skuldfrågan
eller straffet omprövat av högre domstol. Andra stycket av
artikeln medger undantag från rätten till omprövning vad
avser mindre grova gärningar samt i de fall då vederbörande
har dömts i första instans av Högsta domstolen eller har
dömts i högre instans sedan en frikännande dom överklagats.
Ett viktigt kriterium när det gäller att avgöra om brottet är
mindre grovt är om fängelsestraffet kan komma i fråga eller
inte. Regeringens förslag med prövningstillstånd även i
brottmål där den tilltalade dömts till fängelse är med största
sannolikhet inte förenlig med konventionen. Till denna
slutsats kom även Fri- och rättighetsutredningen (SOU
1993:40, del B s. 102).

Den andra frågan som regeringen tycks ha missbedömt gäller hur
förfarandet vid en tillståndsprövning kan behöva utformas för att inte komma
i konflikt med rätten till en "fair and public hearing" i samband med
domstolsprövning. Denna frågeställning är inte begränsad till brottmål.
Varken utredning eller regeringsförslag har beaktat Europadomstolens
avgöranden angående Österrikes system för överprövning av avgöranden av
mindre brottmål. Domstolen har i sex fall ansett att Österrikes system strider
mot artikel 6 § 1 i Europakonventionen (23 okt. 1995 nr 519, SvJT 1996 s.
71-72).

Möjlighet till sammanträde

Regeringens förslag innebär i praktiken att vi går tillbaka till
tiden före 1948 då nuvarande rättegångsbalk infördes.
Förslaget innebär en återgång till skriftlighet och ett steg 50
år bakåt i tiden. Endast om särskilda skäl föreligger kan en
part höras muntligen innan frågan om prövningstillstånd
avgörs. Risken måste trots förslagets utformning anses stor
att en klagande som har svårt att uttrycka sig i skrift
missgynnas av ett krav på prövningstillstånd om han skulle
sakna juridiskt biträde. Det är en grundläggande svaghet i
förslaget när man föreställer sig att hovrätterna i ett skriftligt
förfarande skall kunna avgöra i vad mån ett
tingsrättsavgörande är felaktigt eller i vart fall tvivelaktigt i
någon mening. Praktisk erfarenhet visar att möjligheterna att
bedöma sådana saker på handlingarna är starkt begränsade.
Avgöranden som på papperet framstår som helt korrekta blir
ganska ofta ändrade efter ett muntligt förfarande. Mot den
bakgrunden får tingsrätternas skicklighet en helt annan
betydelse. Deras felaktiga avgöranden kommer kanske aldrig
att bli upptäckta i hovrätten vilket naturligtvis drabbar
medborgarna som en bristande rättssäkerhet.

Det skriftliga förfarandet innebär också att nämndemännens medverkan i
hovrätt kommer att inskränkas.

Beslutets utformning

Regeringen har överlämnat frågan huruvida beslut att
meddela prövningstillstånd bör motiveras till
rättstillämpningen. Mot bakgrund av det nuvarande systemet,
där det endast undantagsvis förekommer att ett beslut i en
tillståndsfråga motiveras, måste detta förslag ifrågasättas.
Tanken med regeringens förslag är ju bl.a. att minska
arbetsbördan i hovrätterna. Är risken då inte stor att
hovrätterna även fortsättningen låter bli att motivera beslut
om att meddela prövningstillstånd?

Ekonomiska konsekvenser
av förslaget

Om regeringens förslag genomförs har man beräknat att 100
mkr per år kommer att frigöras, varav 40 mkr i huvudsak
skall fördelas på tingsrätterna. Vi tror inte att det blir någon
besparing. Resursfrågan har inte på ett godtagbart sätt
klarlagts. I detta sammanhang kan påpekas att kostnaderna
för domstolsväsendet är relativt blygsamma. Endast några få
promille av statens utgifter är anslagna till domstolarna. Det
är alltså oklart om förslaget verkligen kommer att få sådana
resurssparande effekter som regeringen utgår från. Det är
också osäkert om de resurser som möjligen frigörs verkligen
kommer att få användas (ens delvis) inom domstolsväsendets
ram.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1996/97:131
Prövningstillstånd i hovrätten.

Stockholm den 18 mars 1997

Kia Andreasson (mp)

Peter Eriksson (mp)

Bodil Francke Ohlsson (mp)

Annika Nordgren (mp)

Yvonne Ruwaida (mp)