med anledning av prop. 1996/97:131 Prövningstillstånd i hovrätten

Motion 1996/97:Ju21

Inledning

Rätten till fullständig prövning i två instanser har sedan lång
tid varit ett fundament i det svenska rättsväsendet. 1993 och
1994 genomfördes regler om prövningstillstånd i hovrätt,
men dessa reformer innebar bara tämligen begränsade
inskränkningar i rätten till fullständig tvåinstansprövning.
Det nu föreliggande förslaget - ett generellt krav på
prövningstillstånd i ledet mellan tingsrätt och hovrätt -
innebär ett radikalt brott med hittills gällande principer.

Propositionen

Propositionens förslag innebär att det alltid skall krävas
prövningstillstånd för mål eller ärenden som överklagas från
tinsrätten. Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern och
riksåklagaren skall dock undantas från kravet på
prövningstillstånd. De regler för prövningstillstånd som
föreslås får anses som generösa. Tre hovrättsdomare skall
delta i dispensprövningen.

Vänsterpartiets inställning

Ett rättsväsende som fungerar väl och har allmänhetens
förtroende är ett av demokratins fundament. Det är tyvärr
alltför lätt att i vår omvärld hitta exempel på vad brister i
detta avseende kan leda till. Även om det inte saknats
problem i det svenska domstolsväsendet har det ändå
fungerat ganska väl ut rättssäkerhetssynpunkt och det
omfattas av ett hyggligt om än sjunkande allmänt
förtroende. Det måste vara en av våra lagstiftares viktigaste
uppgifter att värna om detta förtroende och inte genom
snabba och ogenomtänkta förändringar riskera att rasera vad
som mödosamt byggts upp under lång tid. Lagrådet uttrycker
i sitt yttrande oro över vad förslaget kan innebära för
allmänhetens förtroende för rättskipningen och anser att det
kan finnas skäl för särskilda åtgärder om utvecklingen går i
den befarade riktningen. Vänsterpartiet anser att dessa
farhågor utgör ett tillräckligt skäl för att avvisa förslaget.
Allmänhetens tilltro till rättsväsendet får helt enkelt inte
riskeras.

De föreslagna förändringarna innebär att inget överklagande skall tas upp
av hovrätten utan att denna först beviljat prövningstillstånd. Visserligen skall
grunderna för beviljande av prövningstillstånd vara generösa, men det finns
alltid risk att tillståndsprövningen påverkas av hovrättens arbetssituation.
Framför allt har prövningstillstånd den svagheten att utgöra ett avsteg från
den grundläggande principen om muntlighet i rättegången. Muntlighet är av
avgörande betydelse för rättssäkerheten och säkerligen också för
allmänhetens förtroende för rättsskipningen. Man kan ju jämföra med den
kritik för bristande rättssäkerhet i prövningsförfarandet som riktas mot
Invandrarverket och Utlänningsnämnden. Den har bl.a. just gällt de stora
svårigheterna att få till stånd muntlig handläggning.

Rättegångsbalken 49 kap 13 § föreslås i lagrådsremissen inledas:
"Prövningstillstånd får meddelas endast om - - -". Lagrådet menar att
paragrafens inledning - prövningstillstånd "får" meddelas - ger intrycket att
hovrätten inte alltid behöver meddela prövningstillstånd när någon av
dispensgrunderna föreligger. Formuleringen kan också genom ordet "endast"
ge intrycket att tillämpningen skall vara restriktiv. Nu har regeringen i sista
ögonblicket ändrat den föreslagna lydelsen för att ta hänsyn till Lagrådets
starka kritik på denna viktiga punkt.

Rätten till omprövning i brottmål har internationellt uppfattats som så
viktig att den slagits fast i grundläggande konventioner om mänskliga
rättigheter som Sverige åtagit sig att följa. Det är fråga om artikel 2 i det
sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen om de mänskliga
rättigheterna och artikel 14:5 i 1966 års FN-konvention om medborgerliga
och politiska rättigheter. Det finns inget avgörande av den europeiska
domstolen för de mänskliga rättigheterna som behandlar frågan om en
möjlighet att ansöka om prövningstillstånd är tillräckligt för att uppfylla
tilläggsprotokollets krav på omprövning. I propositionen hänvisar man till att
uttalanden i motiven till tilläggsprotokollet och av Europakommissionen ger
betryggande säkerhet för att systemet med generellt krav på
prövningstillstånd är förenligt med Europakonventionen.

Men det finns också sådant som pekar i motsatt riktning och som inte
redovisas i propositionen. I P. van Dijk och G.J.H. van Hoofs stora verk om
Europakonventionen "Theory and Practice of the European Convention on
Human Rights" (Second Edition, Kluwer) sägs på sidan 509:

Some countries have a system according to which persons who wish to
appeal to a higher tribunal must in certain cases first apply for leave of
appeal, which may be granted or refused. According to the explanatory
memorandum such a procedure is in itself to be regarded as a form of review
within the meaning of this Article. It may, however, be doubted if this
interpretation is in conformity with the text of the article. The decision may
be based upon reasons of expediency and does not necessarily imply a
review of the conviction or sentence as Article 2 would seem to guarantee,
but rather block such a review. Moreover, one may wonder whether such a
decision can be said to always amount to a review " by a higher tribunal". In
our opinion, the Strasbourg organs should be guided by the text and purpose
of Article 2 rather than by the restrictive interpretation given thereto in the
Explanatory Memorandum.

FN:s kommitté för mänskliga rättigheter upprättade hösten
1995 en rapport om Sveriges tillämpning av FN-
konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
Kommittén uttalade att det under vissa förhållanden kan
uppkomma fråga om de år 1993 införda reglerna om
prövningstillstånd i vissa brottmål står i överensstämmelse
med artikel 14:5 i FN-konventionen. Regeringen förklarar i
propositionen att Sverige lämnat ett missvisande underlag till
kommittén och utgår från att ingen kritik kommer att riktas
mot Sverige när uppgifterna från Sverige rättats.

Lagrådet säger i sitt yttrande att det "kan antas" att den föreslagna ord-
ningen är förenlig med de internationella konventioner Sverige anslutit sig
till.

Vänsterpartiet anser att Sverige inte bör genomföra sådana ändringar av
lagstiftningen som föreslagits och som mycket väl kan visa sig stå i strid med
våra åtaganden att respektera de grundläggande mänskliga rättigheterna eller
i vart fall ligga på gränsen till att bryta mot våra bindande konventions-
åtaganden.

Muntliga förhandlingar vid rättegångar hör till kärnan i vårt rättssystem.
Det är nödvändigt att domstolen lyssnar på parternas argument och att
vittnen hörs. Det är mycket svårt att bedöma trovärdigheten utifrån vad som
bara finns i skrift. Tingsrätternas domskäl är ofta så kortfattade att det är
omöjligt att bilda sig en tillförlitlig uppfattning om tingsrätten gjort en
riktig
bedömning genom att bara läsa domen. I vissa fall skall hovrätten skaffa in
förhörsutskrifter eller bandupptagningar från förhören i tingsrätten när
prövningstillståndsfrågan avgörs. Men det är inte de domare som avgör
frågan om prövningstillstånd som lyssnar på banden. Det är i stället en
föredragande som får lyssna och sedan referera innehållet för domarna. Det
är självklart att detta system kommer att innebära en väsentlig försämring av
rättssäkerheten.

Om hovrätten verkligen kommer att genomföra tillståndsprövningen så
generöst som man tänker sig i propositionen är det tveksamt om det
verkligen blir något av den tänkta arbetsbesparingen. Handläggningstiderna
lär tvärtom komma att förlängas genom den dubblerade prövningen. Om å
andra sidan dessa höga ambitioner inte kan upprätthållas - tyvärr det
troligaste scenariot - kommer ett antal mål, där hovrätten efter en fullständig
prövning skulle ha ändrat tingsrättens dom, att vägras prövningstillstånd.
Effekten kommer att bli en dramatiskt ökad misstro mot rättsväsendet. Det
kan i sin tur få ödesdigra verkningar för medborgarnas tilltro till samhället.

En annan konsekvens av förslaget som med säkerhet kan förutses är en
stor ökning av antalet rättshaverister. Det kommer att betyda både ett svårt
och långvarigt psykiskt lidande för många människor och samtidigt ökade
kostnader för samhället. Många människor som inte kan acceptera en dom
som gått dem emot i första instans är ändå beredda att foga sig i sitt öde efter
att också ha förlorat målet efter en fullständig prövning med muntlig
förhandling i andra instans. En skriftlig tillståndsprövning kommer aldrig att
ge den enskilde samma subjektiva känsla av att ha fått "en andra chans".
Antalet JO-anmälningar, anmälningar mot Sverige till europeiska
kommissionen för mänskliga rättigheter o s v kommer att öka starkt. Men
viktigast av allt, förtroendet för Sverige som rättsstat kommer att minska.

Det saknas en grundlig utvärdering av 1993 års prövningstillståndsreform
som hade varit av stor vikt i detta lagstiftningsärende. Inte heller tycks någon
utvärdering ha gjorts av det successivt utbyggda prövningstillstånds-
förfarandet i kammarrätt. Det är också olyckligt att genomföra denna reform
just nu när det pågår ett omfattande utredningsarbete avseende såväl rätte-
gångsbalkens regler om främst tingsrättsförfarandet som den organisatoriska
strukturen inom domstolsväsendet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1996/97:131
Prövningstillstånd i hovrätten.

Stockholm den 6 mars 1997

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Owe Hellberg (v)

Tanja Linderborg (v)

Eva Zetterberg (v)

Alice Åström (v)