med anledning av prop. 1996/97:128 Ny växtförädlarrättslag

Motion 1996/97:L13 av Yvonne Ruwaida och Gudrun Lindvall (mp)

Anslut inte till UPOV 1991
...

De trender som nu råder inom växtförädlingens område
ligger inte i linje med långsiktigt hållbart jordbruk. En allt
starkare kommersialisering och monopolisering har lett till
att få växtsorter odlas på stora arealer och till ekologisk
sårbarhet.

För att få ett ekologiskt uthålligt system krävs en återgång till större
genetisk mångfald och bättre lokal anpassning. Detta kräver att lantbrukarna
återfår ett större inflytande över inriktningen inom växtförädlingen genom att
åter bli mer aktiva inom utsädesodling.

I UPOV 1991 stärks växtförädlarens ensamrätt, något som kan hota
tillgängligheten till den biologiska mångfalden, framför allt för tredje
världen. Även på FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro 1992 belystes detta,
och i den konvention som följde slås fast att alla stater har rätt till sin
biologiska mångfald. Problemet är att en stor del av de växtgenetiska
resurserna finns i tredje världen medan företag och forskare som ägnar sig åt
växtförädling finns i i-länder. Risken är alltså stor att genetiska resurser
från
tredje världen utnyttjas som bas för växtförädlare och att ensamrätten sedan
gör det omöjligt för de fattiga länderna att nyttja de förädlade grödorna.

Därför anser vi att lagstiftningen inte ytterligare ska förstärka de tendenser
till centralisering och kommersialisering som föreligger, och inte heller
försvåra för lantbrukare världen över som har ett engagemang i
utsädeshantering och val av sorter. Det är viktigt att lantbrukarnas kunskap
och erfarenhet beträffande lokala sorter och utsädesproduktion inte försvagas
ytterligare.

Den internationella konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter,
UPOV-konventionen, reviderades 1991. Den reviderade UPOV-
konventionen innehåller en i många avseenden alltför kraftig förstärkning av
växtförädlarnas ställning på bekostnad av lantbrukarnas. Eftersom 1991 års
reviderade konvention innehåller förslag som vi är starkt kritiska till anser vi
inte att Sverige skall godkända den utan fortsätta att vara medlem i UPOV
1978. Därmed föreslår vi att riksdagen inte skall ansluta sig till 1991 års
UPOV-konventionen.

... men följande ändringar i
växtförädlarrätten är bra

Eftersom 1991 års revidering av UPOV-konventionen
innehåller förbättringar på flera punkter anser vi att
växtförädlarrättslagen skall anpassas efter dessa såsom gjorts
i följande fall.

Vi är positiva till att införa det förädlarbegrepp som föreslås i 1991 års
konventionstext, med en starkare betoning av kravet på egen
utveckling av den skyddade sorten.

Att begreppet växtsort definieras i konventionstexten från 1991 är även
det en förbättring.

Vi anser också att det är rimligt att alla släkten och arter kan skyddas
på lika villkor så som föreslås i UPOV 1991.

I konventionstexten från 1991 föreslås även en klarare betoning av
nyhetskravet. Vi anser det bra att definitionen av nyhetskravet enligt
UPOV 1991 införs i växtförädlarrättslagen.

Följande vill vi ändra i
regeringens förslag

I UPOV 1991 vidgas möjligheten till ensamrätt för samtliga botaniska
taxor. Det framgår dock inte klart att ensamrätt inte kan fås för vilda
arter. I konventionstexten står att förädlare är en person som förädlat
eller upptäckt och förädlat en sort. I lagförslaget används den
formuleringen. Enligt propositionen anses det garantera att en vild art
inte kan komma i fråga för förädlarrätt. Miljöpartiet anser emellertid i
likhet med Naturvårdsverket att detta bör klargöras tydligare i den
svenska lagtexten.

Vi kan inte acceptera att växtförädlarrättsskyddet utvidgas till att även
omfatta skördat material. Om detta skulle införas skulle det komma att
innebära att företag som exporterar skördat material från länder som
inte ratificerat konventionen till UPOV-länder skulle tvingas att betala
en licensavgift. Vi anser inte att Sverige skall medverka till
internationell utpressning på detta sätt.

Vi anser inte heller att inskränkningar beträffande jordbruksundantaget
(farmer´s privilege) och legorensningen är motiverade. Grundprincipen
är idag att endast yrkesmässig framställning eller försäljning är
skyddad av växtförädlarrätten. Detta måste fortsätta att gälla även i
framtiden och får inte urholkas. Även utsädesrensningen måste
omfattas av undantaget. Om rätten till legorensning skulle försvinna, i
konsekvens med UPOV 1991, så skulle jordbruksundantaget endast
vara tillämpligt för stora lantbruk som har möjlighet att driva en egen
rensningsanläggning.

Vi anser att växtförädlarrättens giltighetstid är för lång. Det är inte ens
rimligt att de företag som tar fram nya sorter har en ensamrätt att
utnyttja sorten i 20 år, som i dagens lagstiftning, än mindre 25
respektive 30 år, enligt regeringens förslag till ny växtförädlarrättslag
och som en anpassning till EG-växtförädlarrätten. Vi yrkar i första
hand att växtförädlarrättens giltighetstid i den svenska växtförädlar-
rättslagen skall förkortas till tio år. I andra hand yrkar vi att växt-
förädlarrättens giltighetstid i den nya växtförädlarrättslagen inte skall
förlängas jämfört med dagens. Vi föreslår också att regeringen inom
EU skall verka för att växtförädlarrättens giltighetstid i rådets
förordning om EU:s växtförädlarrätt skall sänkas till tio år.

Principen om regional konsumtion, som tillämpas inom EU, utgör
handelshinder gentemot länder utanför EU. Vi föreslår att Sverige
inom EU skall verka för att principen om global konsumtion tillämpas.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget att godkänna 1991 års reviderade UPOV-
konvention för skydd av växtförädlingsprodukter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förädlarbegreppet förtydligas så att det inte blir möjligt att
skydda vilda arter,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall verka för ett internationellt regelsystem som
gör det möjligt att överföra växtförädlarrätt till medborgare i alla stater,

4. att riksdagen beslutar att växtförädlarrättens giltighetstid i
växtförädlarrättslagen skall förkortas till tio år,

5. att riksdagen, om yrkande 4 inte bifalls, som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att växtförädlarrättens giltighetstid inte
skall förlängas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen inom EU skall verka för en sänkning av
växtförädlarrättens giltighetstid,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen
inom EU skall verka för att principen om global konsumtion skall gälla.

Stockholm den 3 april 1997

Yvonne Ruwaida (mp)

Gudrun Lindvall (mp)