med anledning av prop. 1995/96:38 Länsindelningen i Skåne och Västsverige m.m.

Motion 1995/96:Bo9 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

Länsväsendet i vårt land har gamla anor och den ännu
bestående länsindelningen har sitt ursprung i 1634 års
regeringsform.

Nu föreligger behov av förändringar för att anpassa den till nutidens
samhällsstruktur. Det handlar också om maktstrukturer och den demokratiska
styrningen av gamla och nya geografiska indelningar.

Vänsterpartiet förordar en utveckling mot demokratiskt valda regionala
parlament, där statens uppgift blir att fördela resurserna till regionerna och
att via länsstyrelsen vara ett kontrollorgan. Hur resurserna sedan används blir
en fråga för det regionala parlamentet. Vi anser att landstinget är det
regionala parlamentets naturliga utbredningsområde, men om det finns en
bred lokal förankring för att förändra den nuvarande landstingsindelningen
så kan den genomföras.

Att slå samman länsstyrelserna i Kristianstads län och Malmöhus län är bra
om det blir ett led i en fortsatt utveckling mot ett regionalt valt parlament.
Enigheten i länet är stor om den utvecklingen. Däremot råder oenighet om
Malmö eller Kristianstad skall vara residensstad. Genom att peka ut Malmö
som den blivande residensstaden frångår regeringen regionberedningens
förslag. Det har medfört att många nu är tveksamma till sammanslagningen.
Bland kommunerna har Kristianstad ett starkt stöd, liksom hos Sydsvenska
handelskammaren, som representerar näringslivet i regionen. Därför bör inte
regeringen i nuläget framhålla Malmö som residensstad, utan hålla frågan
öppen för den särskilde utredaren att i samarbete med alla berörda parter
genomlysa frågan förutsättningslöst.

I Västsverige däremot råder oenighet om utbredningsområdet av det nya
länet. Kommuner i östra och norra delen av Skaraborgs län är direkt negativa
och den norra delen av Älvsborgs län är tveksamma. Sammanslagningen i
Västsverige bör behandlas med stor försiktighet. Att redan nu utgå från att
Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län och Skaraborgs län bör ingå i ett
gemensamt västsvenskt län bör inte skrivas in som ett direktiv till den
utredare som skall jobba med frågan. Förutsättningslösa diskussioner med
berörda parter bör ligga till grund för förslag till lösningar, där även andra
alternativ undersöks, t.ex. ett län bestående av bara Göteborgs och Bohus län
och Älvsborgs län. Att köra över enskilda kommuner i en sådan här fråga är
olyckligt. Det hade naturligtvis varit lämpligt att i sammanhanget se över
hela Sveriges regionala indelning för att få alla pusselbitar att falla på
plats.

I propositionens sammanfattning skriver regeringen att det i
Skåne under en längre tid funnits stor enighet om att hela
landskapet skall utgöra ett län. Beskrivningen är korrekt,
men kan misstolkas, eftersom huvudfrågan från skånskt håll
är att det regionala utvecklingsansvaret skall föras över till
ett regionalt politiskt förankrat organ, där länsgränsen är
borta och Malmö stad ingår i ett landsting för hela Skåne.
Detta har förberetts av den politiskt tillsatta Skånestyrelsen.
Även arbetet med en gemensam huvudman för sjukvården är
väl förberett och en ansökan om att slå ihop de båda
landstingen finns hos regeringen.

Det viktiga är alltså att regionala uppgifter som idag ligger på läns-
styrelserna, på statliga verk och myndigheter och som kräver mer samordning
än vad kommunerna själva klarar förs över till ett direktvalt organ,
gemensamt för det nya Skånelänet. Den statliga myndighetsutövningen skall
naturligtvis även i fortsättningen skötas av länsstyrelsen. Regionberedningen
kallar de regionala parlamenten för landsting, Vänsterpartiet har valt
begreppet länsting. Vi vill med detta begrepp ytterligare stärka den regionala
demokratin och ge möjligheter för regionen att besluta över statliga anslags
användning på det lokala planet. Vi vill gå längre än regionberedningens
förslag i fråga om utökat ansvarsområde för de regionala parlamenten för att
de effektivt skall använda de medel som regionen förfogar över, och på ett
bättre sätt ta till vara lokal kompetens och initiativförmåga. I propositionen
sägs väldigt lite om denna viktiga fråga.

Regional framtid

Vänsterpartiet anser att detta är en stor brist och att
regeringen i den aviserade majpropositionen av ärendet
skyndsamt bör lägga fram förslag om ändrad
arbetsfördelning och organisation av länets statliga verk,
myndigheter, länsstyrelse och det direktvalda, regionala
organet för Skånelän. Detta i enlighet med
regionberedningens förslag om Regional Framtid,
kompletterat med de synpunkter som framförts av
Skånestyrelsen i sitt remissvar till nyss nämnda beredning.
Regeringen bör också i detta sammanhang presentera en
tidsplan för förändringen, där målet skall vara att det
direktvalda regionala organet skall kunna väljas vid de
allmänna valen 1998.

Eftersom länsstyrelsen i vårt förslag får en helt ny roll, med i huvudsak
myndighetsutövning, så bör detta kunna klaras av ett statligt regionkontor,
under ledning av en "regionchef". Landshövdingeämbetet kan med fördel
avskaffas i den nya organisationen och vi anser att det kan ske på försök i det
nya Skånelänet.

I ett särskilt yttrande till regionberedningens förslag, Regional framtid,
beskrivs länsstyrelsearbetet för den landstingsvalda styrelsen. Enligt lekman-
nastyrelsen i Malmöhus län, bereds och fattas beslut för regionen i viktiga
politiska frågor med ett klart demokratiskt underskott och någon med ett
regionalt eller lokalt politiskt mandat deltar inte i beslutsprocessen. En
förändring där myndighetsfunktionen utövas av den administrativa organi-
sationen och där frågor av politisk natur handläggs och beslutas i ett annat
organ vilket har ett politiskt mandat eftersträvas. Det är ytterligare ett skäl
att
förändra både verksamhetsinriktningen för länsstyrelsen och dess lednings-
funktion.

Lekmannastyrelsens roll

Landshövdingarna i Malmöhus län och Kristianstads län
avgår i och med sammanslagningen och skall ersättas av en
ny ledning. I avvaktan på beslut om ett direktvalt parlament i
Skåne län föreslår Vänsterpartiet att den sammanslagna
länsstyrelsens arbete leds av dess lekmannastyrelse med en
regionalt vald ordförande, som väljs på samma sätt som
övriga styrelseledamöter, via landstingsfullmäktige. Därefter
godkänns ordföranden av regeringen. Därmed återbesätts inte
någon av de tidigare landshövdingeposterna.
Lekmannastyrelsen får fatta beslut av politisk karaktär och
länsstyrelsen tar hand om myndighetsbesluten.

Enligt statskontorets beräkningar bör sammanslagningen av de två
länsstyrelserna i Skåne kunna innebära en besparing på ca 30 miljoner
kronor. Länsstyrelserna själva räknar med en personalminskning med ca
20 %. Lokalkostnadsdelen kvarstår dock, eftersom längre hyreskontrakt är
tecknade. Att säga upp personal kostar också pengar och skall genomföras på
ett personalpolitiskt anständigt sätt. Den nya länsledningen måste också på
ett godtagbart sätt kunna sköta de uppgifter som staten ålagt den att utföra
utan en kvalitetsförsämring. Detta bör beaktas inför arbetet med stats-
budgeten i den del som omfattar länsstyrelserna. Besparingskravet på 30
miljoner kronor bör därför vara en målsättning och inte ett uttalat krav.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regionala parlament och länsstyrelsernas roll,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Malmö eller Kristianstad som residensstad,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om länsindelningen i Västsverige,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vad kommande proposition bör innehålla om
regionalfrågorna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lekmannastyrelsernas roll,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om besparingskravet i samband med
sammanslagningen av länsstyrelserna i Skåne.

Stockholm den 13 mars 1996

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Tanja Linderborg (v)

Björn Samuelson (v)

Eva Zetterberg (v)

Owe Hellberg (v)