med anledning av prop. 1995/96:173 Förstärkt tillsyn över finansiella företag

Motion 1995/96:N35 av Per Bill (m)

Propositionen behandlar behovet av en översyn av lagen om
kreditmarknadsbolag. Regeringen föreslår att det nuvarande
undantaget i lagen som gör det möjligt för vissa
kreditmarknadsbolag att bedriva finansieringsverksamhet
förlängs till slutet av detta år. Sannolikt innebär detta att
lagen om kreditmarknadsbolag kommer att fungera med
undantagslösningen i ytterligare flera år.

Det är beklagligt att inte regeringen tar ett mer omfattande grepp om denna
fråga. Det faktum att det saknas en långsiktig lösning vad gäller lagstift-
ningen för finansieringsverksamhet gör att företagsamheten på området inte
kan utvecklas. Regeringen borde ha föreslagit grundläggande förändringar av
lagen vad gäller synen på vanliga företags och kreditmarknadsföretags
möjligheter att bedriva finansieringsverksamhet.

Det har påtalats från många håll att möjligheterna för vanliga företag att
finansiera verksamhet genom att låna pengar av varandra är kraftigt
inskränkta med nuvarande lagstiftning. Därtill är det inte möjligt att etablera
nya mindre kreditföretag som förmedlar sådan finansiering. Konsekvensen är
dels inskränkningar i företagens rätt att disponera sin egen likviditet, dels
att
konkurrensen och effektiviteten på kreditmarknaden försämras genom att
bankerna eller befintliga kreditmarknadsbolag tillgodogör sig den ränte-
marginal som företagen annars kunde ha delat på.

Enligt den tolkning av lagen som Bankinspektionen (nuvarande Finans-
inspektionen) gjort är utlåning av likviditet annat än i marknadspapper,
placeringar i institut under Finansinspektionens eller Försäkringsinspek-
tionens tillsyn, placering på daglånemarknaden samt placeringar på
depositionsmarknaden kortare än ett kvartal förhindrat. Finansministern har i
ett frågesvar antytt att lagen inte bör tolkas så hårt att utlåning mellan
företag
inte är tillåten så länge som det endast är en sidoverksamhet. Sammantaget
innebär detta att det råder oklarhet om vilka regler som gäller.

Det bör i sammanhanget påtalas att försäljning mot faktura är tillåten
genom att lagen inte kräver tillståndsplikt "om finansieringsverksamheten
avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som erbjuds
eller varor som framställs eller säljs av företaget".

För att svenskt näringsliv skall fungera på ett så effektivt sätt som möjligt
krävs att tillgången på produktionsfaktorer är god och inte hindras i onödan
av regleringar. Med nuvarande utformning av lagen om kreditmarknadsbolag
läggs stora hinder i vägen för svenska företag när det gäller försörjningen av
en produktionsfaktor: kapital. Följden blir att svenska företags möjligheter
att konkurrera med andra länder försämras. De regleringar som lagstiftaren
infört fungerar därmed som ett hinder för tillväxt och full sysselsättning.

I EU:s regler finns ingenting som hindrar att den svenska lagen utformas
så att företag ges större rätt att disponera sin likviditet. EU:s
banksamordningsdirektiv föreskriver att endast finansieringsföretag som
refinansierar sin verksamhet genom att ta emot insättningar från allmänheten
behöver omfattas av reglering. Den svenska regleringen omfattar i dag
samtliga företag som bedriver sådan verksamhet, oavsett verksamhetens
storlek eller hur den finansieras.

Den långtgående regleringen i lagen om
kreditmarknadsbolag samt och osäkerheten i samband med
nuvarande undantagslösning leder till en rad negativa
effekter:

- Utslagning av existerande och etableringshinder för mindre nya
finansieringsföretag. Lagens formkrav med bl a storlek på aktiekapital gör
att existerande små finansieringsföretag slås ut och att nya har svårt att
bildas.
-
- Sämre konkurrens bland finansieringsföretag i Sverige. Finansierings-
företagens räntemarginal kan öka på låntagarnas bekostnad.
-
- Oligopolisering av kreditmarknaden hotar. Om de mindre finansierings-
företagen slås ut kommer ett fåtal stora finansieringsföretag att kvarstå.
Dessa kan maximera sina vinster genom en homogen prissättning med
högre räntemarginaler.
-
- Mindre utbud av riskvilligt kapital. Vissa investeringar och vissa
affärsprojekt kommer ej att kunna genomföras.
-
- Konkurrensnackdel gentemot andra länder. Andra EU-länder har ej
samma långtgående reglering. Därmed har företagen i dessa länder bättre
möjligheter till kapitalanskaffning än företagen i Sverige. En reglering av
en produktionsfaktor leder till sämre förutsättningar för alla företag inom
landet, inte bara för de direkt berörda företagen.
-
- Begränsning av möjligheterna att på bästa sätt förvalta kapitalet.
Inskränkningen i företagens möjligheter att själva förvalta likviditeten
passar dåligt in i ett öppet och demokratiskt samhälle.
-
- Förmögenhetsöverföring till banker och kreditinstitut. Bankerna
tillgodogör sig räntemarginaler som annars hade kunnat stanna i
företagen, vilket innebär att en förmögenhetsöverföring sker på företagens
bekostnad.
-
- Svårigheter för vissa branscher att erhålla krediter. Restauranger, små
åkerier, närbutiker m.fl. branscher där det i dag är svårt att få krediter
skulle få bättre möjligheter att erhålla krediter av små lokalt förankrade
finansieringsbolag med personlig anknytning eller kännedom om
branschen.
-
- Bättre möjligheter för invandrarägda företag. Invandrare har i dag svårt att
erhålla finansiering genom det etablerade kreditväsendet. Invandrare
finansierar ofta sin verksamhet med lån från andra invandrare eller från
invandrarägda företag, vilket försvåras med nuvarande lagstiftning.
-
- Risk för illegal kreditmarknad. Branscher och företag som inte kan få lån
genom de etablerade stora företagen på kreditmarknaden kan tvingas välja
finansiering via den illegala kreditmarknaden. Som en följd av detta
uppstår även en illegal inkassomarknad.
-
Regeringen bör se till att det snarast skapas ett klarare
regelverk på detta område i syfte att underlätta
finansieringsverksamhet. Regeringen bör i sammanhanget
beakta EU:s regler - banksamordningsdirektivet - där
finansieringsföretag som inte bedriver inlåning från
allmänheten inte omfattas av regleringen. Därmed skapas en
mer ändamålsenlig utformning av regleringen som inte
lägger hinder i vägen för svenska företag jämfört med de
regler som fastställts av EU och som exempelvis gäller i
Danmark.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regler för finansieringsverksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att beakta direktiv vad gäller
finanseringsverksamheten.

Stockholm den 17 april 1996

Per Bill (m)