med anledning av prop. 1995/96:148 Lokal samverkan mot arbetslösheten

Motion 1995/96:A28 av Frank Lassen m.fl. (s)

Propositionen har väckt ett mycket stort intresse ute i
kommunerna. Redan i dag tar kommunerna ett stort ansvar
för den lokala arbetsmarknadspolitiken och mer än hälften av
de konjunkturberoende åtgärderna sker i kommunal regi. Det
finns givetvis effektivitetsvinster att göra om man tillåter
kommuner och arbetsförmedlingar att agera friare.

För att hitta de effektivaste lösningarna på lokal nivå i kampen mot
arbetslösheten och för ökad sysselsättning, har den arbetsmarknadspolitiska
kommittén föreslagit att de nuvarande arbetsförmedlingsnämnderna kan
ombildas till styrelser för arbetsförmedlingar. Vidare skall man i en
försöksverksamhet få prova att arbeta något mindre regelstyrd.

Kommunernas stora intresse för att effektivisera och förbättra den lokala
arbetsmarknadspolitiken visas av den mängd ansökningar om att få bli en av
försökskommunerna. Det är därför olyckligt om riksdagen beslutar att
begränsa försöksverksamheten, inte bara till innehållet, utan även till antalet
kommuner som tillåts deltaga. En begränsning till 10 kommuner är ett slöseri
med tid, då vi alla synes vara överens om att ekonomin och arbetslösheten är
dagens allvarligaste problem, vilka kräver snabba och nya, okonventionella
lösningar. Vi måste ha modet att pröva nya vägar. Det är därför en olycklig
tidsfördröjning att sätta ett par hundra kommuner på väntelistan i avvaktan
på att tio kommuner skall hinna utvärdera och redovisa just sina lösningar
och erfarenheter. Är det inte just mångfalden i ett försök som snabbast för
oss fram till de bästa lösningarna?

Kommunerna har under 1990-talet fördubblat sina insatser för sysselsätt-
ningsfrämjande åtgärder. 90 procent av kommunerna driver samarbetsprojekt
med arbetsförmedlingar och drygt var tredje kommun med försäkrings-
kassan, lokala fackföreningar och/eller näringslivet. Kommunerna ser alltså
det lokala samarbetet som oerhört värdefullt. Det framgår dock också i en
undersökning från 1995 att nästan alla kommuner önskar förbättrade och för-
ändrade möjligheter för detta samarbete.

Regelsystemet inom det arbetsmarknadspolitiska området är så komplice-
rat att det krävs specialkunskap för att förstå tillämpningen. Att reglerna
också ständigt förändras och omtolkas, och tolkas olika i olika delar av
landet, är ytterligare ett problem.

På sikt är det därför önskvärt med ett förenklat regelsystem som kan fri-
göra delar av de resurser som i dag går åt att administrera detta och
kontrollera tillämpningen. Under tiden är den i propositionen föreslagna
försöksverksamheten ett steg i rätt riktning.

De arbetshandikappades behov av särskilda åtgärder för att kunna få och
behålla ett lämpligt arbete behöver särskilt uppmärksammas. Det är viktigt
att den kännedom om en enskildes funktionshinder och begränsningar i
möjligheter att klara vissa miljöer, arbetsuppgifter eller moment inte utgör
den enda utgångspunkten vid planering av åtgärder. Den enskildes kompe-
tens, förutsättningar och anlag behöver uppmärksammas och matchas mot
det differentierade utbud av arbetsuppgifter, miljöer, utbildnings-möjligheter
och sysselsättningsskapande verksamheter som finns lokalt. Detta talar för
att just insatser för de arbetshandikappade lämpar sig speciellt väl för en
utökad samverkan och delegation vad gäller möjligheter till ett friare
disponerande av medel för arbetslöshetsbekämpning.

Mot bakgrund av det stora intresse som de lokala parterna visat och visar
för ett utökat och mindre regelstyrt samarbete, är det dock olyckligt om dessa
ambitioner inte tas tillvara fullt ut. Det finns ingen anledning att betvivla
parternas kompetens eller vilja att finna optimala lösningar, anpassade till de
lokala förhållandena. En generösare tillståndsgivning till försöksverksam-
heter torde därför knappast innebära någon risk för försämringar i verksam-
heten. Försöksverksamheten kan omfatta ytterligare kommuner eller kommu-
ner i ett sammanhållet länsprojekt.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om antalet kommuner i försöksverksamhet mot
arbetslösheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försöksverksamhet med ökad lokal samverkan
för att stärka de arbetshandikappades möjligheter på
arbetsmarknaden.

Stockholm den 26 mars 1996

Frank Lassen (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s)

Sofia Steiner (s)

Jarl Lander (s)

Torgny Danielsson (s)

Ann-Kristine Johansson (s)