med anledning av prop. 1995/96:14 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag

Motion 1995/96:Ju2 av Kia Andreasson (mp)

Denna lag ger säkerhetspolisen utökade befogenheter i
jämförelse med bestämmelserna i rättegångsbalken.
Samtidigt är insynen i hur lagen används synnerligen
begränsad.

Säkerhetspolisen avger en skrivelse år efter år till regeringen med samma
innehåll. I denna fastställs att lagen är av utomordentlig vikt, en nödvändig
grund för säpos arbete samt att lagen utnyttjas i stor omfattning.

Eftersom behovet är stort har mp i tidigare utlåtanden förordat att
bestämmelserna i så fall skall ingå i rättegångsbalken. Tidsbegränsning av
lagar bör användas med försiktighet och endast då det är oundgängligen
nödvändigt. Den bör inte användas slentrianmässigt eller som ett enkelt sätt
att slippa undan politiska konfrontationer eller med en inte uttalad avsikt att
giltighetstiden ändå kommer att förlängas i framtiden. Om ett behov av lag
befinns föreligga, som inte är av övergående art, bör lagen inte tidsbegränsas.
En lag om tvångsmedel bör självfallet grundas på sakliga förhållanden som
kan godtas i ett demokratiskt samhälle. Det årliga förlängningsförfarandet
kan karaktäriseras som omsättning av lag.

Tillämpningen av lagen kan innebära stora risker för integritetskränkningar
av oskyldiga personer, och bedömningar om vad som är allmänfarliga brott
kan vara vida. Lagen kan därför även utgöra ett hot mot rättssäkerheten.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1995/96:14.

Stockholm den 13 oktober 1993

Kia Andreasson (mp)