med anledning av prop. 1995/96:119 Reformerad tandvårdsförsäkring

Motion 1995/96:Sf17

Propositionen om reformerad tandvårdsförsäkring har till
syfte att underlätta för patienten. En viktig del i den nya
premietandvården är att stimulera förebyggande vård. Det
gör man bl.a. genom att erbjuda tandläkare och patient
möjlighet att upprätta ett vårdavtal. Ett gott förebyggande
arbete leder till färre kariesangrepp och därmed lägre
kostnader. Det tjänar både tandläkare och patient på.

För att patienter med stora kariesangrepp inte ska behöva betala alltför
höga kostnader föreslås ett högkostnadsskydd. Därtill finns stöd till särskilda
patientgrupper för vilka särskilda tandvårdsinsatser kan ses som en del i en
sjukdomsbehandling.

Till den senare gruppen räknas patienter med avvikande reaktion mot
dentala material. Det är bl.a. patienter som är allergiska eller på annat sätt
överkänsliga mot amalgam, guld, titan m.m.

I propositionen står: "I samband med långvariga sjukdomssymtom kan i
vissa fall utbyte av amalgamfyllningar bli aktuellt som ett led i en medicinsk
rehabilitering även om ett säkerställt samband mellan sjukdomsyttringar och
fyllningar inte kan fastställas." I propositionen konstateras vidare att dessa
grupper skall betala vårdavgifter enligt de regler som gäller i hälso- och
sjukvården för sin tandbehandling.

Därmed kommer patienterna att inordnas i hälso- och sjukvården och de
tidigare paragraferna om gratis sanering (9§) eller sanering enligt den
normala tandvårdstaxan upphör att gälla. Det låter bra.

Men det står också i propositionen: "I de fall, där utbyte av amalgam inte
är ett led i en sjukdomsbehandling och inte har sin grund i avvikande reaktion
eller långvariga sjukdomssymtom, bör patienterna stå för hela kostnaden."

Med tanke på svårigheten att i dag inom sjukvården blir erkänd som
amalgamsjuk eller överkänslig mot kvicksilver, titan, guld eller andra dentala
material är det tveksamt om dessa skrivningar är tillräckligt tydliga för att
patienter med sådana besvär verkligen ska kunna inordnas under hälso- och
sjukvården.

Jag anser att riksdagen skall tydliggöra att alla som av någon anledning är
oroliga för att tandvårdsmaterial påverkar hälsan skall ha rätt att byta det
enligt normal åtgärdstaxa. Detta för att undvika det godtycke som i dag finns
i bedömningen från försäkringskassor och sjukvård.

Det är också viktigt att mycket känsliga patienter får rätt att välja
tandvårdsmaterial som uppfyller högt ställda krav. Propositionen behandlar
inte alls denna aspekt. Propositionen skriver att försäkringsersättning bör ges
för "sådan behandling som är nödvändig för att uppnå ett resultat som från
odontologisk synpunkt är funktionellt och utseendemässigt godtagbart". De
åtgärder, material och metoder som omfattas av försäkringen skall "överens-
stämma med vetenskap och beprövad erfarenhet enligt Socialstyrelsens
rekommendationer".

Socialstyrelsens definitioner om vad som är "vetenskap och beprövad
erfarenhet" är mycket omdiskuterade. Jag anser att patientens egen
uppfattning om vad som från hälsosynpunkt är riktigt skall gälla. Särskilt
angeläget är detta hos patienter som upplever sig själva som sjuka och
mycket känsliga. Fel material kan få förödande konsekvenser för dessa.

Riksdagen gav 1990 regeringen till känna att det var rimligt att den som på
grund av sjukdomsbesvär ville byta ut sina amalgamfyllningar skulle kunna
göra det på ett enkelt sätt och till en rimlig kostnad. Jag anser att det
tillkännagivandet skall behållas i den nya tandvårdsförsäkringen. Detta för att
garantera att patienterna själva ges rätt att välja material och tandvård. Det
gäller inte bara amalgam utan även andra tandvårdsmaterial som från
hälsosynpunkt kan vara besvärliga.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tandvårdsmaterial.

Stockholm den 6 februari 1996

Lena Klevenås (s)