med anledning av prop. 1995/96:119 Reformerad tandvårdsförsäkring

Motion 1995/96:Sf14

Den översyn av tandvårdsförsäkringen som aviserades
1992/93 är säkert angelägen. Ett av de skäl som angavs till
att nuvarande system behövde reformeras var att tandhälsan
har blivit så mycket bättre under de senaste tjugo åren.
Sannolikt borde det vara ett starkt skäl till att fortsätta med
den huvudinriktning som tandvårdssystemet har, och låta den
aviserade översynen stanna vid justeringar och förbättringar
av ett system som förvisso har sina brister, men som har givit
det svenska folket den goda tandhälsa vi idag har. I stället
aviserar regeringen ett systemskifte.

Av de försök som inletts av Kristianstads läns landsting, Göteborgs och
Bohus läns landsting samt av Göteborgs stad hävdar de två sistnämnda att
deras försök har varit friskvårdsprojekt, och ej kan stå som modell för
premietandvård, alltså den nya tandvårdsreform som ska genomföras. Det
innebär att regeringen inte har någon analys av vad premietandvård
egentligen kommer att få för konsekvenser för de medborgare som sedan ska
ingå i systemet. Frånvaron av konsekvensanalys har även Socialstyrelsen
påtalat i sitt remissvar.

Betänkandet andas misstroende mot tandläkarna, som om dessa skulle ge
mer och dyrare vård än vad nöden kräver. Med all säkerhet kommer
premietandvårdens genomförande att medföra ökad byråkrati genom de avtal
som ska skrivas mellan vårdgivare och patient. Dessutom finns en risk för
civilrättsliga tvister inbyggda i systemet: Då avtalet mellan vårdgivare och
vårdtagare skall detaljregleras öppnar det upp för tvister vid avtalsbrott.
Dessutom ska patienten innan avtalet skrivs under ingående utfrågas om sina
vanor och ovanor, och detta kan säkert kännas kränkande för många
människor. Att en "garanti " på upp till två år läggs till systemet anser
Miljöpartiet är önskvärt, men det skulle lika gärna kunna placeras inom det
tandvårdssystem vi har idag.

Premien vid ett premievårdsavtal innefattar även under vissa omstän-
digheter specialistvård, något som troligen kommer att påverka allmäntand-
läkarnas vilja att i framtiden remittera till sådan vård. All tandvård skall
framöver utföras på lägsta möjliga nivå. Besök hos tandhygienist kommer att
ingå i premietandvården. Kostnader för behandling hos tandhygienist är
betydligt lättare att beräkna än kostnader för specialistvård, och därför
ställer
sig Miljöpartiet positivt till den delen av regeringens förslag.

Idag är det ingen som vet var prisnivån för premievård kommer att hamna.
Sannolikt blir det dyrt för många. Innan premietandvårdens avtal tar vid
måste en patient vara färdigbehandlad. Det blir tandläkaren ensam som
bestämmer på vilken nivå patienten ska befinna sig för att ett avtal över
huvud taget ska vara aktuellt.

För människor som i längre eller kortare perioder blir beroende av
socialbidrag kommer det att bli omöjligt att teckna avtal om premietandvård
eftersom en sådan stor kostnad inte kommer att ingå i socialbidragsnormen.
Detta kommer i hög grad att beröra dem som för närvarande har sämst
tandstatus i vårt land.

Försäkringens högkostnadsskydd höjs, och urholkas, eftersom även den del
som överstiger summan 13 500 kronor delvis ska ersättas av patienten själv.
Detta gör tandvårdsförsäkringen mer försäkringsmässig och mindre
solidarisk.

Vid användandet av ädla metaller, främst guld, kommer patienten i
fortsättningen att få betala hela kostnaden själv. Den tid som krävs för att
bearbeta guld är lägre än jämförelsevis för titan, så besparingen blir
obetydlig. Vi är också oroade av att den nya tandvårdsförsäkringen ska
försvåra val av hälsomässigt sunda material. Propositionen skriver att "sådan
behandling som är nödvändig för att uppnå ett resultat som från odontologisk
synpunkt är funktionellt och utseendemässigt godtagbart". De åtgärder,
material och metoder som omfattas av försäkringen skall "överensstämma
med vetenskap och beprövad erfarenhet enligt Socialstyrelsens rekommen-
dationer".

Amalgamsanering kommer patienten i framtiden helt få betala själv, om
inte patienten kan uppvisa ett läkarintyg som uppvisar kraftiga reaktioner på
materialet. Enligt WHO utgör dental amalgam den största enskilda källan till
kvicksilverexponering för människor i allmänhet. 1993 rapporterade SIFO att
nästan två miljoner svenskar var missnöjda med det amalgam de har i
munnen, och att dessa håller på, eller planerar, att byta ut det. 250 000
individer hade i ovanstående hälsostörningar av sitt amalgam.

I många fall har dessa människor blivit betydligt bättre efter en sanering.
Detta får de framöver betala själva, och om de inte har råd med det kommer
stora samhällsekonomiska kostnader att bli följden av nedsättningar i
arbetsförmågan hos dessa människor.

Miljöpartiet ställer sig tveksamt till om vilken tandläkare som helst ska
kunna sluta avtal med försäkringskassan framöver. Ett ökat antal etableringar
kommer sannolikt att medföra fler konkurser, då det redan idag finns ett
överskott av tandläkare i landet. Vid en konkurs står patienten utan
tandläkare, och dessutom har patienten betalt en premie för tjänster som
han/hon inte längre kan få del av. Det föreslagna systemet gynnar
storskalighet och missgynnar små folktandvårds- eller privattandläkar-
mottagningar då dessa inte har samma möjlighet som större vårdgivare att
sprida riskerna i patientunderlaget, och därmed kunna konkurrera med lägre
premier.

Det står uttryckligen i propositionen att premietandvården skall utvecklas
successivt, risk föreligger att valfriheten mellan de båda systemen blir
kortvarig.

Miljöpartiet anser att pensionsåldern ska vara flexibel mellan 60 och 70 år.
Vi kan därför inte acceptera att tandläkare över 65 år inte ska kunna få bidrag
från försäkringskassan för sina patienter, även om vi har förståelse för att ett
resonemang runt detta måste föras p.g.a. den arbetslöshet som för närvarande
råder.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1995/96:119,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avsaknaden av konsekvensanalys,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett stort antal civilrättsliga tvister kan bli
följden av förslagets utformning.
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om högkostnadsskyddets försämring och riskerna
därmed,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om angelägenheten i att ädla material även
fortsättningsvis subventioneras,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de stora samhällsekonomiska kostnader som blir
följden av ett bortprioriterande av amalgamsanering från
tandvårdsförsäkringen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det är önskvärt att även tandläkare över 65 år
ges möjlighet att få bidrag för sina patienter,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att friheten för alla verksamma tandläkare att
skriva avtal med försäkringskassan bör inskränkas för att inte ett stort
antal konkurser, med ekonomiska förluster för patienter, skall följa
därav.

Stockholm den 6 februari 1996

Ragnhild Pohanka (mp)

Eva Goës (mp)

Ewa Larsson (mp)

Barbro Johansson (mp)

Gudrun Lindvall (mp)

Birger Schlaug (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Thomas Julin (mp)

Gunnar Goude (mp)