med anledning av prop. 1995/96:119 Reformerad tandvårdsförsäkring

Motion 1995/96:Sf10

Psykiatriutredningen konstaterar att många psykiskt
långtidssjuka har ett stort och eftersatt tandvårdsbehov. Den
psykiska sjukdomen bidrar till att patienten känner rädsla för
besök hos tandläkare. Osäkerhet och initiativlöshet gör att
han inte själv söker kontakt med tandvården. Patienter med
långvariga psykiska störningar står ofta på psykofarmaka
under lång tid. Vissa av dessa ger upphov till påtaglig
muntorrhet. Till följd av muntorrheten ökar risken för karies
och andra tandsjukdomar. Både depressiv förstämning och
initiativlöshet vid psykotiska tillstånd gör att patienterna inte
orkar bry sig om sin tandhygien. Psykiatriutredningen
föreslog därför att dessa personer skulle kunna få avgiftsfri
tandvård inom tandvårdsförsäkringen.

Propositionens förslag enl. 4.5.2 Långvarigt och väsentligt ökat
tandvårdsbehov till följd av sjukdom eller funktionshinder är ett litet steg i
den riktningen.

Som propositionen säger kan premietandvården vara en ersättningsform
med stora fördelar för dessa patienter. För att få vara med i premietand-
vårdssystemet krävs dock först en nollställning av tandstatusen till
åtgärdstaxa. Psykiskt långtidssjuka har emellertid i genomsnitt mycket dålig
ekonomi, vilket också Psykiatriutredningen kunnat konstatera - sämre än
t.ex. andra handikappgrupper - och har därför ofta helt enkelt inte råd med de
stora kostnader en nollställning av tandstatusen skulle medföra. Därigenom
kan de inte komma in i premietandvårdssystemet med dess långsiktiga
fördelar.

Ett sätt att komma till rätta härmed är att för denna nollställning skall
bestämmelserna om vårdavgifter enligt hälso- och sjukvårdslagen gälla, dvs. i
princip i enlighet med förslaget i punkt 4.5.1 Särskilda tandvårdsinsatser som
ett led i en sjukdomsbehandling under begränsad tid.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nollställning av tandstatusen hos psykiskt
långtidssjuka enligt bestämmelserna om vårdavgifter enligt hälso- och
sjukvårdslagen för att anslutning till premietandvård skall kunna ske.

Stockholm den 7 februari 1996

Helena Frisk (s)