med anledning av prop. 1995/96:108 Ändring i minerallagen (1991:45)

Motion 1995/96:N24

Det är positivt att regeringen nu föreslår att yrkesmässiga
prospekterare skall rapportera resultaten av sitt
undersökningsarbete till en statlig myndighet i de fall deras
undersökningstillstånd upphör och brytning inte påbörjas. På
så sätt kan kunskapen om mineraltillgångar i aktuella
områden komma dem till del som senare undersöker samma
områden.

Regeringen väljer att, tvärtemot vad de flesta remissinstanserna förordat,
inte införa krav på storleksbegränsning och höjda ansökningsavgifter för
undersökningstillstånd.

Miljöpartiet de gröna uppmärksammade redan under förra årets allmänna
motionstid problemen med att företag sökt tillstånd att leta efter främst
diamant på mycket stora områden, ca hälften av Sveriges areal. Den som
först inkommer med en ansökan för ett område får företräde till det, och när
denne har fått sitt undersökningstillstånd beviljat kan tillstånd inte ges till
någon annan för samma mineral inom det berörda området. Om det
föreligger särskilda skäl kan annan beviljas tillstånd för andra mineral inom
området. En prospekterare kan nu ge in ofullständiga ansökningar för stora
områden. Andra prospekterare - möjligen mer seriösa - kan då under lång
tid hindras från att starta undersökningsarbeten inom det berörda området.
Det som nu händer är att vissa företag ansöker om undersökningstillstånd för
mycket stora landytor, vilka helt blockeras för andra intressenter.

I Miljöpartiets motion 1994/95:N221 föreslår vi att minerallagen skall
förändras så att en storleksbegränsning införs för varje område för vilken
prospekteraren önskar undersökningstillstånd. Vi föreslår att för diamant,
olja eller gasformiga kolväten skall varje undersökningsområde vara 200 km2
och för övriga mineraliska ämnen 20 km2. Prospekteraren har naturligtvis
möjlighet att ansöka om undersökningstillstånd för flera sådana områden. Vi
förordar där också kraftigt höjda ansökningsavgifter.

Om en prospekterare idag underlåter att erlägga ansökningsavgift måste
denne först delges att ansökan måste kompletteras, ges respit för att fullgöra
föreläggande och därefter skall ärendet handläggas vid eventuellt
överklagande och avslag. Detta gör att området kan blockeras för andra
intressenter under lång tid. Vi föreslår att såväl ansökan som
ansökningsavgift skall ha inkommit innan företrädesrätt enligt 2 kap. 3 §
minerallagen utfärdas och att tiden för inbetalning av ansökningsavgift skall
begränsas.

Miljöpartiet de gröna anser att ett land eller en region behöver kontroll
över sina naturresurser för att kunna påverka utvecklingen. Ett spritt
småskaligt ägande som bygger på delaktighet och närhet ger de bästa
förutsättningarna för verklig demokrati. Vi förespråkar lokal, regional och
nationell kontroll över naturresurser som t.ex. jord, skog, malm och
infrastruktur. Jordförvärvslagarna måste utformas så att det är möjligt att
upprätthålla en nationell kontroll över viktiga resurser som jord, skog, malm
och vattenkraft.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ansökningsavgift skall ha inkommit innan
företrädesrätt enligt minerallagen utfärdas.

Stockholm den 6 februari 1996

Eva Goës (mp)

Per Lager (mp)

Peter Eriksson (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)