med anledning av prop. 1995/96:108 Ändring i minerallagen (1991:45)

Motion 1995/96:N23

Svenska och utländska privata företag har de senaste åren
fördubblat sina insatser när det gäller malm- och
mineralprospektering. Denna positiva utveckling skapar
möjligheter för en fortsatt livskraftig gruvnäring i Sverige.
Ökningen av de privata företagens prospekteringsinsatser
motsvarar väl de prospekteringskostnader som tidigare
belastade svenska skattebetalare.

Den starkt ökande privata prospekteringen har möjliggjorts tack vare regler
som skapat ett gynnsamt och stabilt klimat för företagen. Genom
prospektering investerar företagen i värdefull kunskap som ligger till grund
för fortsatta satsningar på gruvdrift. Regler som ger företagen själva
möjlighet att förvalta, använda eller handla med sin dyrbara kunskap banar
vägen för riskvilligt kapital till nya prospekteringar och säkrad gruvdrift.

Det förslag regeringen nu lagt fram kommer emellertid att försämra
klimatet för prospektering. Om prospektörer åläggs att rapportera resultatet
av sitt arbete till staten öppnas möjligheter för andra att kostnadsfritt ta del
av resultaten. Det är uppenbart att detta kommer att få starkt negativa
konsekvenser på prospekteringsinsatserna. Därmed riskerar förslaget att
utarma gruvnäringen.

Regeringens förslag skapar i vissa situationer en stark obalans mellan olika
prospektörer. Då undersökande företag har en karenstid på tre år innan nytt
undersökningstillstånd får sökas kommer villkoren inte att bli jämbördiga
mellan alla företag att erhålla ett nytt undersökningstillstånd för det
undersökta området. Om sekretesstiden för undersökningsresultaten förlängs
till sex år i stället för föreslagna tre år skulle dock villkoren bli
jämbördiga.

Ett tvång för prospektörerna att ge bort undersökningsresultaten är
dessutom ett intrång i äganderätten och är närmast att likna vid konfiskation
av immateriell egendom. Förslaget innebär inte heller att kunskaperna om
malm- och mineraltillgångar sprids bättre, eftersom det redan i dag
förekommer att prospekteringsföretag efter affärsmässiga förhandlingar
köper och säljer resultat av utförda undersökningar.

Genomförs förslaget kan det frammana ett skadligt beteende i branschen
där få prospekteringsföretag är villiga att riskera kapital i undersökningar. I
stället gynnas företag som bevakar andra företag i syfte att komma åt dyrbara
kunskaper gratis. Det kan också ifrågasättas om det är lämpligt att nu besluta
om ändring av enskilda punkter i minerallagen, samtidigt som regeringen
tillsatt en utredare med uppgift att se över statens roll på detta område och
vars resultat beräknas finnas klart före sommaren. Förslaget bör därför
avslås.

Enligt vår mening bör däremot riksdagen uppmana regeringen att införa en
maximiareal vid ansökan om undersökningstillstånd, i likhet med det förslag
som Bergmästaren i norra distriktet lagt fram. Regeringen bör utreda var
gränsen för en sådan maximiareal skall sättas. Vidare bör företrädesrätten
inträda först då ansökningsavgiften har erlagts.

Regeringen har överdrivit svårigheterna när det gäller detta förslag. Det är
rimligt att tro att utländska prospektörer som gjort en ansökan om
undersökningstillstånd och därmed skaffat sig kunskap om det svenska
regelsystemet har tillräckliga kunskaper för att i tid erlägga en
ansökningsavgift. De flesta utländska prospektörer samarbetar dessutom med
svenska konsulter som är väl insatta i det svenska regelsystemet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av
minerallagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om företrädesrätt och maximiareal vid ansökan om
undersökningstillstånd.

Stockholm den 5 februari 1996

Karin Falkmer (m)

Göran Hägglund (kds)