med anledning av prop. 1994/95:80 Vissa ändringar i kyrkolagen

Motion 1994/95:K3 av Anders Svärd (c)

Prästgårdarna

Fast egendom eller tomträtt där tjänstebostad är anvisad åt
en kyrkoherde eller komminister är prästgård och utgör
kyrklig jord -- kyrkolagen (1992:300) 41 kap. l § andra
stycket, p 2.

Om tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård blir
denna enligt nuvarande lydelse av 41 kap. l § sista stycket
kyrkolagen löneboställe.

Enligt det av riksdagen den 2 december 1993 antagna
förslaget (prop. 1993/94:73) till nya bestämmelser för
förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet (SFS
l993:1323) skall kyrklig jord som vid utgången av år l994
utgör löneboställe fr o m den l januari l995 utgöra
prästlöneboställen och förvaltas av egendomsnämnden.

I regeringens skrivelse till 1993 års kyrkomöte om
förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet
(Reg.Skr 1993:1) fanns upptaget ett förslag om att de
pastorat som så önskade med full äganderätt skulle få överta
prästgårdarna i pastoratet. Förslaget accepterades i princip
av kyrkomötet men resulterade inte i någon ändring i
kyrkolagen. Om förslaget hade genomförts skulle det ha
inneburit att prästgårdarna fr.o.m. den l januari 1994 skulle
övergå från att vara kyrklig jord till att bli kyrkokommunal
egendom. Förslaget innehöll även en övergångsbestämmelse
med viss retroaktiv verkan. Tidigare prästgårdar, som
kvarstod under pastoratens förvaltning, men som inte längre
används som prästbostäder, skulle få överföras till pastoraten
om de förändrats till löneboställen efter den l januari 1989.

I regeringens skrivelse till 1994 års kyrkomöte (Reg Skr
1994:l) angående vissa ändringar i kyrkolagen föreslogs att
en prästgård på vilken en tjänstebostad inte längre är anvisad
istället för löneboställe blir församlingskyrkas fastighet.
Förslaget innehöll inte någon övergångsbestämmelse med
retroaktiv verkan som motsvarade förslaget i 1993 års
regeringsskrivelse till kyrkomötet i denna fråga.

Kyrkomötet godtog i huvudsak regeringens förslag men
begärde att en övergångsregel skulle införas. Den begärda
övergångsregeln skulle innebära att en tidigare prästgård
som upphört att vara tjänstebostad efter den 1 januari 1932
och som vid utgången av år 1994 är kyrklig jord blir
församlingskyrkas fastighet.

Regeringen har i sin proposition bara delvis gått
kyrkomötet tillmötes genom att sätta gränsen vid den l
januari 1989. Mot kyrkomötets förslag har regeringen anfört
följande (s. 9):

''Att sätta gränsen vid den 1 januari 1932 kan dock inte
anses försvarligt med hänsyn till investeringarnas livslängd.
Det är inte heller lämpligt av praktiskt-administrativa skäl''.

Historiskt sett har prästgårdarna en nära anknytning till
församlingskyrkorna. Det är därför naturligt att en prästgård
som upphör att vara tjänstebostad åt en präst blir
församlingskyrkas fastighet så att förvaltningen stannar kvar
hos pastoratet och inte förs över till egendomsnämnden.

Ett stort antal prästgårdar har under senare decennier
uppphört att vara tjänstebostäder. De har byggts om till
församlingshem, församlingsgårdar och sockenstugor m.m.
Stora investeringar med kyrkokommunala medel har gjorts i
dessa fastigheter som i formell mening har övergått från att
vara prästgårdar till att vara löneboställen. Vid ett
överlämnande av förvaltningen till egendomsnämnderna
skulle dessa fastigheter därför komma att ingå i
prästlönefastighetsbeståndet.

Med hänsyn till den historiska bakgrunden och till den
nuvarande användningen av dessa fastigheter måste gränsen
sättas långt tidigare än den l januari 1989 som föreslås i
propositionen. Regeringens motiv för denna tidsgräns är inte
möjligt att förstå. Jag föreslår därför att gränsen sätts vid den
l januari 1961.

Arbetsgivarföreträdare i fråga om prästtjänster

I propositionen föreslås vidare ändringar i 32 kap 11 § i
kyrkolagen. Förslagen till ändringar i denna paragraf är
föranledda av att riksdagen tidigare beslutat om att den s.k.
ställföreträdarlagen skall upphöra vid 1994 års utgång.

Ställföreträdarlagens innebörd är en lagreglering av
arbetsgivarverkets uppgift att företräda pastorat och
stiftssamfälligheter vid förhandlingar om kollektivavtal för
dessa präster.

Inom församlingsområdet finns nu ca 23 500 hel- och
deltidsanställningar som följer kyrkokommunala
anställningsavtal. Under senare år har ett stort antal
anställningar vid tidigare domkapitel och stiftsnämnder förts
över till kyrkokommunala anställningar vid
stiftssamfälligheterna. Vidare har kyrkomusikerna förts över
till det kyrkokommunala kollektivavtalsområdet.
Sammanlagt har sedan år 1989 ca 4 000 anställningar
överförts på detta sätt. Kvar återstår ca 3 000
prästanställningar i pastorat och stiftssamfälligheter.

Biskoparna har statliga anställningar och omfattas således
ej av ställföreträdarlagen.

I samband med ikraftträdandet 1994-07-0l av
arbetsgivarverkets omorganisation till en uppdrags- och
medlemsorganisation förutsattes att pastorat och
stiftssamfälligheter skulle vara medlemmar i den
organisationen under ställföreträdarlagens giltighet under
senare delen av 1994.

Det är olämpligt att på det kyrkokommunala avtalsområdet
röra sig med såväl statliga som kyrkokommunala
kollektivavtalskomplex. Den nuvarande ordningen främjar
inte en effektiv och god löne- och personalpolitik inom
pastorat och stiftssamfälligheter. Argumenten i detta
sammanhang är av samma karaktär som de som gällde för
läraranställningarna innan dessa för några år sedan fördes
över till det kommunala avtalsområdet.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, som
är församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas
arbetsgivarorganistion, har i ett flertal sammanhang begärt
att prästanställningarna skall föras över till det
kyrkokommunala avtalsområdet.

Regeringen anför som skäl för sitt förslag att kyrkomötet
begärt sådana ändringar i kyrkolagen vilka skulle göra det
möjligt även efter ställföreträdarlagens upphörande 1994-
12-31 för Arbetsgivarverket att förhandla om
avlöningsförmåner för prästerna m.m.

Regeringen har i propositionen angett att
Kyrkoberedningen i sitt slutbetänkande Staten och
trossamfunden (SOU 1994:42) inte lagt fram något förslag i
frågan och att denna har ett sammanhang med en ev. reform
på kyrka--stat-området.

Frågan om vilka kollektivavtal som skall gälla för de
prästerliga anställningarna är emellertid alls inte av den
karaktären att den behöver kopplas ihop med stat--kyrka-
frågan. Så har inte heller skett med vare sig anställningarna
vid domkapitlen eller kyrkomusikeranställningarna.
Avlöningsförmånerna berör inte heller arbetsgivaransvaret
för t.ex disciplinfrågor som ju regleras av andra
bestämmelser i kyrkolagen.

En annan omständighet, utöver de löne- och
personalpolitiska, som måste beaktas i sammanhanget är att
pastoraten, vid ett medlemskap i Arbetsgivarverket, har att
erlägga medlemsavgift till Arbetsgivarverket utöver den
medlemsavgift de erlägger till sin egen
arbetsgivarorganisation Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund. Det är fel att pastoraten skall erlägga
medlemsavgiften till två arbetsgivarorganisationer.

Det mellan Arbetsgivarverket och berörda
personalorganisationer nu gällande kollektivavtalet för
kyrkliga tjänster har giltighet t.o.m. 1995-06-30. Ändring i
nu gällande företrädarskap bör genomföras fr.o.m. 1995-07-
01.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att, vid antagande av regeringens
förslag till ändring i kyrkolagens övergångsbestämmelser,
punkt 4 skall ha följande lydelse:
4. Kyrklig jord som vid utgången av år 1994 utgör
löneboställe och som den l januari 1961 utgjorde prästgård
skall från och med den 1 januari 1995 utgöra
församlingskyrkas fastighet. Därvid skall 41 kap. 1 § andra
stycket andra meningen tillämpas,

2. att riksdagen beslutar att 32 kap. 11 § kyrkolagen såvitt
avser prästtjänster i pastorat och stiftssamfälligheter skall
upphöra att gälla vid 1994 års utgång varmed dessa tjänster
överförs till det kyrkokommunala området,

3. att riksdagen beslutar att som övergångsbestämmelse till
beslutet om upphörande av 32 kap. 11 § skall under tiden den
1 januari 1995 till den 30 juni 1995 gälla vad regeringen
föreslagit som lydelse av 32 kap. 11 §.

Stockholm den 21 november 1994

Anders Svärd (c)