med anledning av prop. 1994/95:155 Investeringar i arrendejordbruket m.m.

Motion 1994/95:L27 av Lennart Brunander och Marianne Andersson (c)

Arrendenämnder

En fråga som inte lösts tillfredsställande i prop.
1994/95:155 är frågan om vem som fastställer en skälig
höjning av arrendeavgiften då jordägaren utfört en
investering. Enligt 1990 års arrendekommitté vars
slutbetänkande ligger till grund för propositionen föreslås att
arrendenämnden ska fastställa en eventuell arrendehöjning.
I propositionen har dock regeringen ändrat detta till
fastighetsdomstolen.

Enligt nuvarande regler i jordabalken 9:17 a,
9:18 ska arrendenämnden besluta om de av arrendatorn
yrkade åtgärderna ska utföras eller inte. Om investeringarna
enligt arrendenämnden ska utföras eller inlösas av
jordägaren tvingas denne att genom stämningsansökan vid
fastighetsdomstolen få frågan prövad angående eventuell
arrendehöjning. Eftersom arrendenämnderna i övrigt
fastställer arrendeavgifterna är det märkligt att
fastighetsdomstolen här ska avgöra en eventuell
arrendehöjning. Det måste dessutom anses
otillfredsställande att parterna vid
arrendenämndsprövningen inte får besked om en eventuell
arrendehöjning som för parterna har stor betydelse.
Prövningen kan heller inte anses vara rationell då två
instanser måste sätta sig in i hela frågan som mycket enkelt
kunnat lösas av arrendenämnden.

Enligt propositionens förslag ska frågan huruvida en
investering ska utföras eller inte avgöras av arrendenämnden.
Det torde också då vara naturligt att arrendenämnden även
får avgöra tvister om inlösensskyldighet och inlösensvillkor
istället för som regeringen anser fastighetsdomstolen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen med ändring av regeringens förslag beslutar
att tvister om inlösensskyldighet och inlösensvillkor skall
avgöras av arrendenämnd.

Stockholm den 3 april 1995

Lennart Brunander (c)

Marianne Andersson (c)