med anledning av prop. 1992/93:9 Inlandsbanan

Motion 1992/93:T6 av Erik Artur Egervärn (c) och Ulf Björklund (kds)

Regeringens proposition om inlandsbanan innebär att
staten överlåter ansvaret för järnvägsdriften längs banan
Mora-Gällivare till de berörda 14 inlandskommunerna. Det
finns naturligtvis anledning att ifrågasätta denna överlåtelse
av rent principiella grunder. Inlandsbanan är en omistlig del
av inlandets infrastruktur. Många samhällen och företag
bygger på en fungerande inlandsbana som en absolut
förutsättning för funktion och långsiktig överlevnad.
Inlandsbanan representerar alltså den typ av basinvestering
i samhället som staten normalt tagit ansvar för.

Å andra sidan kan sannolikt banan fylla sin funktion
även med kommunerna som ägare. Det koncept med ett
särskilt förvaltande bolag, Inlandsbanan AB, som
kommunerna presenterar förefaller vara en ändamålsenlig
lösning. Det system med fristående entreprenörer för att
fylla skilda trafikuppgifter som föreslås kan vitalisera banan
och öka järnvägstransporternas konkurrenskraft. Det är
alltså ett intressant koncept som presenteras och som ligger
till grund för propositionens förslag som vi i sina huvuddrag
ger vårt stöd.

Det är emellertid en för alla partier -- och först och
främst för befolkning och näringsliv i inlandet -- angelägen
uppgift att vid inlandsbanans ''privatisering'' erbjuda
sådana villkor att banans fortbestånd på bästa möjliga sätt
säkras. I detta avseende har propositionen några brister
som riksdagen bör korrigera.

1. Propositionen föreslår att banan med tillhörande
fastigheter överlämnas till kommunerna. Undantag görs
dock för fastigheterna i Mora, Sveg, Brunflo, Östersund,
Hoting, Storuman och Gällivare. Av dessa är fastigheterna
i Sveg, Hoting och Storuman uppförda i direkt anslutning
och exklusivt för inlandsbanan och bör följaktligen ingå i
överlåtelsen.

Dessutom utgör dessa sistnämnda fastigheter de som ger
ett positivt ekonomiskt resultat och på så sätt bidraga starkt
till att hålla kostnaderna för trafiken tillräckligt låga i ett
IBAB-koncept. Om dessa stationer undantas rycks en
mycket väsentlig del av totalfinansieringen bort.

2. Beträffande de ekonomiska villkoren bör följande
gälla:
-- Förutom den direkta inlandsbanan har i propositionen
gjorts tillägg av tre bandelar (Orsa--Furudal, Ulriksfors--
Strömsund, Arvidsjaur--Nordlunda.) För dessa tillägg bör
tillföras medel för upprustning respektive underhåll. För
upprustning totalt 15 mkr och för underhåll 3 mkr/år.
-- Trafikledningsbidrag (i likhet med övriga järnvägsnätet)
bör tillföras kommunerna med 5 mkr/år.

3. Avgörande för banans långsiktiga överlevnad är
givetvis den verksamhet som kan bedrivas under de
närmaste fem åren. Erfarenheterna från dessa år bör ligga
till grund för en förhandling mellan staten och kommunerna
som efter fem år bör äga rum för att summera
erfarenheterna. Därvid bör kunna övervägas om resurser
för underhåll även efter denna period skall ställas till
förfogande av statsmakterna.

4. Det material och de fordon som idag är stationerade
vid inlandsbanan för banunderhåll bör övergå till
kommunerna för att samma förutsättningar som idag skall
gälla efter ett övertagande.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar godta proposition 1992/93:9 med
de i motionen anförda kompletteringarna.

Stockholm den 20 oktober 1992

Erik Artur Egervärn (c)

Ulf Björklund (kds)