med anledning av prop. 1992/93:82 Kapital för nya företag, m.m.

Motion 1992/93:N35 av Sten Söderberg (-)

Motionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till bl.a. riktlinjer för och
organisation av statens medverkan vid finansiering av
företagsetableringar och utvecklingsprojekt i unga företag.
Verksamheten förutsätts bedrivas inom ramen för befintliga
resurser.

Stiftelsen Industrifonden föreslås i fortsättningen rikta
sin finansiering till utvecklingsprojekt i unga företag.
Vidare föreslås ett nytt system med lån vid etablering av nya
företag, efter tysk förebild. Förslaget innebär att
företagaren eller företaget vid en nyetablering kan få lån
med fördelaktiga ränte- och amorteringsvillkor under de
första åren.

Handläggningen av nyföretagarlånen samordnas enligt
förslagen med Industrifondens finansiering av
utvecklingsprojekt. Verksamheten bedrivs i stiftelseform.
Industrifonden byter namn till Industri- och
nyföretagarfonden. Besluten fattas i huvudsak centralt
inom organisationen, men regeringen ges möjlighet att
lägga ut beslutanderätt avseende mindre ärenden till
regional nivå. Regionala utvecklingsfonder men även vissa
andra regionala organ förutsätts kunna medverka vid
beredning av ärenden avseende i första hand
nyföretagarlånen.

Verksamheten finansieras med resurser från två källor.
Industrifonden har för närvarande ett kapital på 1.200
miljoner kronor. I stiftelsen Småföretagsfonden finns ett
kapital på ca 1.200 miljoner kronor som bör överföras till
Industri- och nyföretagarfonden.

I propositionen aviseras en utredning rörande
utvecklingsfondernas framtid.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen beslutar om
lämpliga åtgärder för att statens engagemang i och ansvar
för Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) helt
avvecklas under år 1993.

Slutligen lämnas i propositionen redogörelser för dels
arbetet med regelförenkling och avreglering, dels arbetet
med att underlätta småföretagens Europakontakter.

Allmänna synpunkter

Jag är positiv till regeringens ambitioner att stimulera
nyföretagandet. Det alldeles dominerande därvidlag är ett
kostnadsläge som gör lönsamheten på produktiva
investeringar högre än avkastningen på statsobligationer.
Statliga stimulanser utan denna förutsättning blir lätt ett
substitut i stället för ett komplement till en normalt
fungerande marknadsekonomi.

Med den föreslagna omfattningen av EKH-lånet
kommer inte låneformen att förbättra
finansieringssituationen för särskilt många nyetablerare.
Dessutom kan villkoren förbättras. Men förslaget om EKH-
lån bör inte ses isolerat utan sättas in i ett sammanhang där
den totala lönsamheten i näringslivet måste förbättras.

Vad gäller själva förslaget om EKH-lån vill jag tillägga
följande:1,2 miljarder kronor i total utlåningsvolym
räcker endast till ca 840 lån per år à 200.000 kronor, dvs en
årlig utlåningsvolym på knappt 170 miljoner kronor. Det är
en summa som borde kunna höjas avsevärt.
Ansökningsförfarandet och administrationen bör bli
enklare och mindre byråkratiskt.Ägarens beskattning
vid betalning av amortering och ränta måste ses över.

Allmänt

Nyföretagandets betydelse för näringslivets utveckling
och den ekonomiska tillväxten förnekas inte av någon.

Idag har Sverige en relativt sett mindre
småföretagssektor än jämförbara länder i Europa.
Samtidigt finns inom de flesta EG-länder omfattande
program för stöd till och stimulans av små och nystartade
företag. Nya konkurrenskraftiga företag är nödvändiga.
Sverige har ur detta perspektiv i praktiken inte något val.
Vi kan inte vara sämre.

Kapitalbehovet

Finansieringen av nyföretagarlånen utgörs av medel som
dragits in från utvecklingsfonderna, totalt 1,2 miljarder
kronor. Några nya pengar tillförs alltså inte. Lånas i
genomsnitt 200.000 kronor ut beräknas beloppet räcka till
840 lån per år i hela landet. Endast ca tre procent av
nyföretagarna kommer att beviljas lån. Betydligt fler berörs
däremot av förslaget genom att de inte för närvarande kan
finansiera sitt projekt på kapitalmarknaden.

En större satsning på nyföretagandet kräver att mer
medel ställs till förfogande, uppåt 3--5 miljarder kronor.

Finansiering

För att finansiera en ökning av utlåningsmedlen bör
utredas om lånet skulle kunna självfinansieras genom
upplåning på kreditmarknaden. Lånetiden skulle då behöva
förlängas från 15 till 20 år. Beräkningar gjorda av NUTEK
antyder att detta med nuvarande skillnad mellan
upplånings- och utlåningsränta vore möjligt. Skulle
räntemarginalen minska i framtiden bör staten vid denna
tidpunkt vara beredd att ta ställning till om mer pengar skall
skjutas till för det fall behov alltjämt föreligger.

Typ av verksamhet

Möjligheten att erhålla lån begränsas i vissa fall enligt
promemoriaförslaget. Företaget skall till exempel ha en
uttalad vilja att växa, det får inte erhålla annan statlig
finansiering eller selektivt regionalpolitiskt stöd.

Jag anser att dessa begränsningar i princip är
motiverade. Andra lånemöjligheter bör i första hand gälla
för andra slags företag.

Många företagare startar genom att de tar över ett redan
existerande företag. Sådana företag bör kunna få EKG-lån
om tillväxtpotentialen bedöms som god. Alternativet hade
ofta varit att verksamheten lagts ned av den tidigare ägaren
men genom att nytt kapital och/eller nya idéer tillförs
överlever företaget. Köps inte företaget i sig, dvs aktierna,
torde kringgåenden i alla fall lätt kunna ske genom att
tillgångarna eller delar därav ändå överlåts till
nyetableraren.

Möjligheten att erhålla lån i dessa situationer bör inte
uteslutas på förhand. En prövning bör ske i varje enskilt
fall.

Företagsformer

Låneformen bör omfatta även andra företagsformer än
aktiebolag. Därefter får en bedömning göras i det enskilda
fallet.

Villkor

Med nuvarande utformning kommer en kraftig
likviditetspåfrestning att uppstå åren 6--9. För ett lån på
100.000 kronor skall, med 15 procents ränta, 15.000 kronor
netto betalas i ränta och 10.000 kronor amorteras bara på
nyföretagarlånet år sex. Effekten beror till stor del av det
höga svenska ränteläget.

Även om ränteläget inte beaktas kan övervägas om
villkoren för lånet kan förbättras genom att
amorteringsfriheten förlängs till tio år. För att finansiera en
ökad utlåningsvolym samtidigt som amorteringsfriheten
förlängs bör även som ovan nämnts möjligheten att förlänga
lånets löptid till 20 år noggrant utredas. En sådan modell
skulle även ligga närmare den tyska förebilden.

Organisation

Ett krav för att låneformen skall fylla den avsedda
funktionen är att ansökningsförfarandet är enkelt och
handläggningstiden kort. Den föreslagna organisationen
kring lånet riskerar att inte uppfylla dessa krav. Antalet
personer som skall granska och godkänna ansökan, i
kombination med sannolikheten att erhålla lån, kan få
många ambitiösa entreprenörer att tveka om det är rätt att
lägga ned tid på ansökan.

Ansökningsprocessen kan således bli utdragen.
Sannolikt längre än de i promemorian angivna 4--6
veckorna. Omkostnaderna kommer knappast att stå i
proportion till lånebeloppet.

Beslut bör fattas på regional nivå. Att bygga upp
kompetens och beredskap härför inom samtliga
utvecklingsfonder kan leda till godtycke och skapa onödig
byråkrati. För att undvika detta bör därför övervägas om
inte handläggningen av lånen kan skötas av ett mindre antal
beslutsfattare, till exempel inom ramen för de sex nyligen
etablerade regionala riskkapitalbolagens verksamhet. Det
bör stå företagen fritt att välja riskkapitalbolag, oavsett
verksamhetsort.

Skattefrågor

Avsnittet i promemorian om skattefrågor visar att
skattesystemet inte är anpassat för lån som ges till
privatpersoner i avsikt att satsas i företag och sedan betalas
tillbaka med beskattade pengar. Skattekilen blir för stor när
sammanlagt knappt 140.000 kronor måste betalas i skatt på
ett lån om 200.000 kronor.

Konsekvensen av den höga skattebelastningen blir att
flertalet nyetablerare kommer att välja alternativet med lån
direkt till företaget. Räntorna blir då avdragsgilla i bolaget
och amorteringarna kan finansieras med enkelbeskattade
medel. Denna lånevariant medför emellertid att
aktiekapitalet inte stärks genom lånet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kapital för nya företag, m.m.

Stockholm den 19 november 1992

Sten Söderberg (-)