med anledning av prop. 1992/93:82 Kapital för nya företag, m.m.

Motion 1992/93:N24 av Karin Starrin (c)

Många som funderar på och planerar att starta ett eget
företag stöter för närvarande på betydande problem på
grund av bankernas restriktioner när det gäller att bevilja
nya krediter. Nya finansieringsformer för nya företag är
därför mycket välkomna.

Det är angeläget att det finns finansieringsmöjligheter
att tillgå i samband med de förändringar den offentliga
sektorn står inför. Många verksamheter som tidigare drivits
i kommunal regi övergår nu till privat verksamhet. I
propositionen konstateras att nyföretagarlån kan bidra till
denna omvandling på ett positivt sätt.

Majoriteten av de anställda inom den offentliga sektorn
är kvinnor. Många kvinnor kan komma att bli egna
företagare i samband med omvandlingen av den offentliga
verksamheten. De är med andra ord en stor potentiell
målgrupp för nyföretagarlån.

Bland befintliga företag är kvinnliga företagare främst
företrädda inom handels- och tjänstesektorn.
Undersökningar som gjorts i Sverige, inom EG, USA och
även i andra världsdelar visar tydligt att kvinnor har en
företagskultur som skiljer sig från männens. Det är viktigt
att alla som sysslar med rådgivning och finansiering till
företagare och potientiella företagare har kunskap om
skillnaderna i manlig och kvinnlig företagskultur.

Många kvinnliga företagare upplever brist på kapital i
sina företag. Kvinnor har också svårare än män att få lån i
bank. Detta visas bland annat i en nyligen publicerad studie
av Nutek om kvinnligt företagande. Kvinnor är ofta
försiktigare än män när det gäller att ta lån och startar i
mindre skala. Deras behov av kapitalinsatser är ofta lägre
än för män som startar ett företag.

Nutek har i studien om kvinnligt företagande bland
annat studerat hur finansiellt stöd som ges till företag
fördelats mellan företag ledda av män respektive kvinnor.
Av detta framgår att 13 % av de företag som tog del av
lokaliseringsstöd, glesbygdsstöd eller sysselsättningsstöd
1990/91 var ledda av kvinnor. Genomsnittsbeloppet för
stöden var lägre för kvinnor än för män.

Av dem som tog del av starta-eget-bidrag var en
tredjedel kvinnor.

Med anledning av vad som ovan anförts är det angeläget
att nyföretagarlån inte oavsiktligt diskriminerar potentiella
kvinnliga företagare. Lånen bör därför utformas så att de
passar kvinnliga företagares behov. Den föreslagna
minimigränsen för lån om 100 000 kronor bör därför sänkas
och anpassas även till kvinnliga företagares lånebehov.

För att säkerställa att lånen kommer kvinnor till del, och
mot bakgrund av hur finansiella stöd och bidrag tidigare
fördelats mellan män och kvinnor, bör en kvotering göras
av de lånemedel som ställs till förfogande. Detta är särskilt
viktigt då nyföretagarlånen kan komma att utnyttjas för
omvandlingen av den offentliga sektorn.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om minimigränser för
nyföretagarlån och kvotering av nyföretagarlån.

Stockholm den 19 november 1992

Karin Starrin (c)