med anledning av prop. 1992/93:82 Kapital för nya företag, m.m.

Motion 1992/93:N21 av Ulla Pettersson (s)

Att de små och medelstora företagen utgör en
synnerligen viktig del av vårt näringsliv torde alla vara
överens om. Lika självklart är att dessa företag i hög grad
har utsatts för stora svårigheter i det rådande
konjunkturläget. Det extremt höga ränteläget har, liksom
förändringarna på fastighetsmarknaden och den kris
bankväsendet genomgått och genomgår, försatt i synnerhet
de mindre företagen i en utomordentligt svår situation på
lånemarknaden.

Det är naturligt att statsmakterna bidrar till att de små
och medelstora företagens rimliga finansieringsbehov
säkerställs. Med tanke på bankväsendets akuta svårigheter
och allmänna förändringsbehov kommer behovet av
riskvilligt kapital från annat håll att vara stort under ganska
lång tid framåt.

Det är dock av stor vikt att de statliga insatserna görs på
ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Jag vill därför peka på
ett par punkter där regeringens förslag framstår som mindre
kloka.

Att den nuvarande Industrifonden byter namn och
utökas med kapital från Småföretagsfonden har jag ingen
invändning emot. Däremot framstår inriktningen på enbart
nya och unga företag samt förslaget att besluten i huvudsak
bör fattas centralt som mindre välbetänkta.

Nystartade företag -- och nya företagare -- kan behöva
tid på sig att mogna. Ingenting talar för att effekten blir
mindre om även företag som inte kan betecknas som varken
nya eller unga kan komma ifråga för stöd från den nya
Industrioch nyföretagarfonden. Tillväxteffekten av
investerade medel torde snarare vara större i etablerade
företag än i nystartade. Således anser jag att fonden bör
kunna inrikta sin verksamhet även mot befintliga företag
som befinner sig i en utvecklings- eller nystruktureringsfas.
Eventuellt borde även namnet ändras i konsekvens med
detta.

Enligt regeringens förslag bör ''en statlig organisation för
stöd till nyföretagande bygga på befintliga strukturer och
organ.'' Enligt min mening bör de regionala
utvecklingfonderna räknas till de befintliga organ som med
fördel kan användas i detta syfte. Den kunskap om det
regionala näringslivet, de kontakter med banker och
företag i regionerna och det demokratiska inflytande som
finns hos utvecklingsfonderna bör passa in utmärkt väl i den
verksamhet som regeringen beskriver för den föreslagna
Industri- och nyföretagarfonden.

Gotlands näringsliv är till stora delar uppbyggt på
mindre företag. Större företag är det däremot ont om. I
länet har utvecklingsfonden kontakt med stora delar av
näringslivet och en kundrelation till omkring 80 %
av företagen inom tillverknings- och
servicesektorerna. Därigenom har man samlat en genuin
kunskap om länets näringsliv och dess behov och
möjligheter. De korta handläggningstider och det nära
samarbete detta resulterat i har visat sig vara en stor tillgång
för länet.

Utvecklingsfonderna bör således få handläggaransvaret
för den regionala hanteringen av Industri- och
nyföretagarfondens insatser i stället för att den
centralisering och onödiga parallellorganisation som
regeringens förslag i detta avseende medför.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att den föreslagna Industri- och
nyföretagarfondens medel kan användas till insatser i såväl
nya som befintliga företag,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen
till känna vad i motionen anförts om de regionala
utvecklingsfondernas roll i hanteringen av de medel som
kommer att ställas till Industri- och nyföretagarfondens
förfogande.

Stockholm den 19 november 1992

Ulla Pettersson (s)