med anledning av prop. 1992/93:77 Väpnad styrka för tjänstgöring utomlands

Motion 1992/93:Fö1 av Robert Jousma (nyd)

Propositionen går ut på att regeringen ges möjlighet att
utan riksdagens hörande ställa en väpnad styrka till
förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands --
förutom på begäran av FN -- efter beslut som fattas av ESK.

Regeringen har inte ansett det lämpligt att i detta
lagstiftningsärende ta upp frågan om yrkesofficerare bör
kunna beordras att delta i den väpnade styrkan, vilket
föreslagits av en del remissinstanser, däribland
Överbefälhavaren.

Det är naturligtvis av avgörande betydelse att de svenska
soldaterna ställs under kompetent militär ledning. Den
nuvarande ordningen innebär, såvitt nu är i fråga, att
yrkesofficerare rekryteras på frivillig grund och inte
beordras att tjänstgöra i en väpnad styrka utomlands. Det
torde för närvarande inte föreligga några nämnvärda
rekryteringssvårigheter. Om det däremot visar sig vara
förenat med betydande svårigheter att rekrytera
kompetenta officerare till styrkorna måste frivilligheten
ifrågasättas och omprövas. Med hänsyn till sakens särskilda
beskaffenhet förefaller det mest ändamålsenligt att frågan
utreds snarast.

Gunnar Jervas, docent och laborator vid FOA och
ledare för ett större forskningsprojekt om FN, har i
Aftonbladet den 26 oktober 1992 framfört viss kritik mot
Sveriges nuvarande bidrag till FN:s fredsbevarande insatser
men också, mot bakgrund av de pågående striderna i
Bosnien-Hercegovina, kommit med ett förslag om
inrättande av s k snubbeltrådsstyrka.

Så här skriver Gunnar Jervas bl a:

De senaste åren har ett stort antal konflikter som bekant
stigit till ytan också på andra håll i Europa. Det skulle vara
en tragedi om vi inte gjorde annat än satt och väntade på att
de inblandade skulle nå fram till den utmattningspunkt där
FN och/eller ESK med framgång kunde sätta in
fredsbevarande operationer.

För att verkligen få ned våldsnivån måste nya metoder
utvecklas, särskilt av förebyggande typ. Låt mig därför få
föreslå tillskapandet av en liten, snabbrörlig s k
snubbeltrådsstyrka -- ''kopplad'' till en betydligt större och
starkare styrka i vänteläge. Om FN hade placerat en sådan
snubbeltrådsstyrka i Kuwait så snart Saddam Hussein
marscherat upp mot landets gräns skulle hans invasion
förmodligen aldrig ha blivit av. Skälet är att den som ger sig
på snubbeltrådsstyrkan vet att han med all sannolikhet
kommer att utlösa ett motanfall av den riktigt stora styrkan.
Snubbeltrådsstyrkan är ju hopkopplad med den stora
styrkan, även om denna inledningsvis befinner sig i ett
lämpligt vänteläge en bit bort från konfliktcentrum.

Avskräckningseffekten torde bli överväldigande. I nio
fall av tio torde det därför aldrig bli något krig. Risken för
att en snubbeltrådsstyrka skall bli angripen är därför
knappast större än för en fredsbevarande styrka av
traditionell typ.

Sammanfattningsvis befinner sig Sveriges
fredsbevarande insatser i en kraftig utförsbacke. Ett
nytänkande måste till om vi skall kunna återta våra
förlorade positioner. Annars riskerar nedgången snart att
övergå i ett fritt fall...

Jag delar i allt väsentligt Gunnar Jervas uppfattning och
finner det angeläget att frågan om inrättande av s k
snubbeltrådsstyrka utreds.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att närmare utreda
förutsättningarna för att svenska yrkesofficerare skall
kunna beordras att delta i en svensk väpnad styrka för
tjänstgöring utomlands,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för
inrättande av s.k. snubbeltrådsstyrka inom ramen för FN,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för
inrättande av s.k. snubbeltrådsstyrka inom ramen för ESK.

Stockholm den 11 november 1992

Robert Jousma (nyd)