med anledning av prop. 1992/93:226 En ny skogspolitik

Motion 1992/93:Jo74 av Harald Bergström (kds)

För första gången i svensk historia får vi nu en
skogsvårdslag som jämställer produktion och miljö. Det blir
skogsägarna som får bära ansvaret för uppnåendet av båda
målen och så långt är allt väl. Det är däremot beklagligt att
se hur propositionen saknar ordentlig ansats till en analys av
skogsnäringens möjligheter att bära kostnader för en mer
miljöinriktad skogsskötsel.

Vi kan konstatera att svensk skogsnäring till skillnad
från t.ex. tysk i stort sett klarar sig utan statligt stöd. Vi kan
konstatera att andra viktiga trävaruproducenter som t ex
Kanada och Ryssland har i det närmaste försumbara
kostnader för råvarorna. Trots detta har svensk
skogsnäring, genom att rationalisera och bli ytterst effektiv,
klarat sin ekonomi och samtidigt försett Sverige med ett
handelsbalanstillskott på 50 och 60 miljarder per år. Det
innebär inte att svensk skogsindustri, sett över en
konjunkturcykel, är särskilt lönsam. Därför framstår det
som viktigt att i samband med talet om sektorsansvar väga
in alla dessa faktorer. Vi får inte äventyra ekonomin för
Sveriges antagligen viktigaste näringsgren.

De areella näringarna har genom hårt ställda krav på
låga produktionskostnader tvingats rationalisera i en sådan
utsträckning att miljöfrågorna dessvärre kommit i kläm.
Skogs- och jordbruket har inte fått ekonomi att driva
näringen på ett sådant sätt att värdefulla biotoper kunnat
skyddas. Det har inneburit att stora miljövärden gått
förlorade och att många arter hotas av utrotning. Genom att
jämställa produktions- och miljömål söker nu propositionen
rätta till detta.

Det är riktigt att ställa krav på långtgående
miljölagstiftning i skogen men jag hävdar bestämt att skall
vi klara av att nå de mål som ställs upp så måste vi ha
skogsägarna med oss och inte mot oss. Skogspolitiska
kommitténs förslag bygger på samförstånd mellan
skogsägare och myndigheter. Avregleringen innebär att
skogsägarna får ett större ansvar. Ökat förtroende skapar
ansvar medan brist på förtroende minskar viljan att ta
ansvar. Det är svårt att förena dessa ståndpunkter vilket
dessvärre andas i propositionen. Det handlar om
värderingar och generellt sett om ökade kunskaper och att
människor blir bärare av goda värderingar.
Straffsanktionering måste vara en sista utväg som är
förbehållen dem som vanvårdar den resurs som skog och
natur innebär. Det är beklagligt att den ton av samförstånd
som majoriteten i skogspolitiska kommittén anslår i sitt
betänkande med samförståndslösningar som bästa vägen till
ett bra genomförande av skogspolitiken delvis försvinner i
propositionen.

Det var helt riktigt med skogspolitiska kommitténs
förslag om att satsa på skogsägarnas miljöintresse.
Skogsägarna har, som sägs i propositionen, lyckats nå
produktionsmålen och det har skett med hjälp av
information, rådgivning och utbildning. Skogspolitiken
måste gå ut på att samma medel måste vara användbara när
det gäller att nå miljömålen.

Det småskaliga privata skogsbruket har svarat för
bevarandet av en större mångfald. Det hade därför varit
angeläget att understryka just det småskaliga skogsbrukets
förtjänster utifrån ett naturvårds- och miljöperspektiv.

En viktig fråga som inte finns med i propositionen och
som gäller generellt för alla myndigheter och verk är kravet
på att meddela ägaren före besök på gården för utförande
av myndighetsuppgift. Det är viktigt att respekten för
äganderätten upprätthålls och det är viktigt att
människovärdet respekteras så att inte enskilda människors
känsla för ansvar störs.

Jag föreslår att myndigheter och verk åläggs att alltid
underrätta ägare om besök och ägarna skall ges möjlighet
att delta vid besök för inventeringar etc på enskilt ägd mark.
Det här gäller även skogsvårdsstyrelsens inventeringar av
skyddsvärda biotoper som skall genomföras under den
närmaste tiden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i den framtida diskussionen
om skogsnäringens sektorsansvar beakta skogsnäringens
stora betydelse för svensk ekonomi och näringens svåra
konkurrenssituation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skogspolitiska kommitténs
förslag om samförstånd och kunskapsuppbyggnad skall vara
det viktigaste medlet till att nå såväl produktions- som
miljömålen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att myndigheter och
verk åläggs att alltid underrätta markägare och även ge
denne möjlighet att delta vid besök för inventeringar etc. på
enskild mark.

Stockholm den 24 mars 1993

Harald Bergström (kds)