med anledning av prop. 1992/93:14 Skolskjuts m.m.

Motion 1992/93:Ub28 av Björn Samuelson m.fl. (v)

I propositionen föreslås bl.a. att fristående skolor skall
få bidrag från varje elevs hemkommun och att bidraget skall
relateras till det stadium eleven tillhör. För varje elev skall
lämnas ett belopp som motsvarar den genomsnittliga
kostnaden per elev i hemkommunens grundskola det
närmast föregående kalenderåret på det stadium som
eleven tillhör. Kommunen får göra ett avdrag på bidraget
som uppgår till högst 15 procent av den framräknade
genomsnittskostnaden.

Det är ett steg framåt ur rättvisesynpunkt att regeringen
nu föreslår att det kommunala bidraget till fristående skolor
skall vara stadierelaterat. Vi anser dock att detta inte är
tillräckligt. I Vänsterpartiets motion med anledning av
proposition 1991/92:95 om valfrihet och fristående skolor
påpekade vi att ett fastställande av en viss procentsats då det
gäller bidraget till fristående skola är en inskränkning av
den kommunala självbestämmanderätten. Denna
detaljstyrning innebär dessutom att staten försvårar för
kommuner som har fristående skolor inom kommungränsen
att effektivt fördela resurser på ett behovsrelaterat sätt.

Nivån på bidraget (85 procent av den genomsnittliga
stadierelaterade elevkostnaden) har också kritiserats bland
annat från kommunalt håll. I debatten har många
sakkunniga angett 70 procent som en rimligare nivå för att
nå ekonomisk rättvisa mellan fristående och kommunala
skolor.

Vi menar att de argument som förts fram för ett
sänkande av den genomsnittliga bidragsnivån till 70 procent
väger tungt. Bland annat har den högre bidragsnivån
kunnat leda till överkompensation. Om det nu
överhuvudtaget skall finnas en procentsats för bidragen till
fristående skola så menar vi att denna nivå bör sänkas till 75
procent. Därutöver skall den fristående skolan ha samma
rätt som kommunala skolor till vissa förstärkningsresurser i
mån av elevrelaterat behov.

När det gäller bidragsberäkningen som vilande på
närmast föregående kalenderår så har vi svårt att inse
fördelen med en sådan beräkningsgrund. Denna modell kan
innebära att en fristående skola förlorar eller blir
överkompenserad beroende på om kommunen ökar eller
minskar sina anslag till grundskolans olika stadier. Det
borde inte stöta på några praktiska hinder att låta bidraget
till den fristående skolan mera direkt följa kommunens
faktiska skolkostnad.

Mot bakgrund av vad vi nu anfört menar vi att skollagens
9 kap 4 a § borde lyda:

-- -- -- För varje elev skall lämnas ett belopp som
motsvarar den beräknade genomsnittliga kostnaden per
elev i hemkommunens grundskola för innevarande
kalenderår på det stadium som eleven tillhör. Vid
tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som uppgår till
högst 25 procent av den framräknade
genomsnittskostnaden. -- -- --

Av regeringen föreslagen lydelse:

-- -- -- För varje elev skall lämnas ett belopp som
motsvarar den genomsnittliga kostnaden per elev i
hemkommunens grundskola det närmast föregående
kalenderåret på det stadium som eleven tillhör. Vid
tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som uppgår till
högst 15 procent av den framräknade
genomsnittskostnaden. -- -- --

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att 9 kap. 4 a § skollagen skall ha
följande lydelse:

-- -- -- För varje elev skall lämnas ett belopp som
motsvarar den beräknade genomsnittliga kostnaden per
elev i hemkommunens grundskola för innevarande
kalenderår på det stadium som eleven tillhör. Vid
tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som uppgår till
högst 25 procent av den framräknade
genomsnittskostnaden. -- -- --

Stockholm den 20 oktober 1992

Björn Samuelson (v)

Lars Bäckström (v)

Berith Eriksson (v)

Johan Lönnroth (v)

Elisabeth Persson (v)