med anledning av prop. 1992/93:127 Vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst

Motion 1992/93:Sk18 av Peter Kling (nyd) och Sten Andersson i Malmö (m)

Avdrag av hobbyverksamhet

I propositionen föreslås att bestämmelserna för
hobbyinkomster av bl a trav- och galopphästar ändras på så
sätt att avdragsrätten för kostnader i hobbyverksamheten
som betalas före beskattningsåret utvidgas tidsmässigt till
fem år som närmast föregått beskattningsåret (dvs total
avdragsrätt sex år). Propositionen är förvisso ett litet
framsteg avseende förbättrade avdragsmöjligheter vilket
främst är en förbättring för hästuppfödare. Den är däremot
på sikt helt otillräcklig när det gäller att bibehålla den stora
näringsgren som trav- och galoppsporten är för svenska
skattebetalare.

Fakta om kostnader och prispengar för hästägarna

Hästägarnas kostnader inom trav- och galoppsporten för
träningsavgifter, foder, transporter och veterinärkostnader
uppgår till ca 1,8 miljarder/år. I denna kostnad är ej
kapitalkostnader för inköp av hästar medtagna. Den totala
prissumma som dessa hästägare tävlar om är den
''fantastiska'' summan av 550 miljoner. Dessa siffror talar
för sig själva, men vi vill ändå påpeka att den totala
förlusten för Sveriges hästägare inom trav- och
galoppsporten är 1,8 miljarder -- 550 miljoner, alltså 1
miljard 250 miljoner; då exkluderar detta underskott inte
kapitalkostnaderna, dvs inköp av hästar.

År 1991 fördelades prispengarna inom svensk travsport
enligt följande: 2 %
av varmblodiga travare tjänade 250.000 kronor eller
mer, 6 %
tog hem mellan 100.000 och 250.000, 14,4 %
sprang in mellan 40.000 och 100.000 kronor samt 15,2 %
tjänade mellan 500 och 40.000 kr. Kostnaden för en
tävlingshäst är mellan 40.000 och 150.000 kr/år (då är
körpremierna inräknade för kusken). Orsaken till att
årskostnaden varierar mellan 40.000 och 150.000 för en
trav- eller galopphäst beror på att hästarna tränas hemma
hos amatörerna på deras gårdar runt om i landet eller hos
professionella tränare på våra tävlingsbanor samt på
tränarnas träningskamper.

Endast en mycket liten del av tävlingshästarna går med
vinst

I oktober 1992 fanns det 8.600 hästar i A-träning dvs i
professionell träning samt 12.700 hästar i B-träning dvs i
amatörträning. Omkring 70 %
av dessa är ägda av fysiska personer (hobbyhästägare)
och 30 %
av juridiska personer (företag). Av dessa 21.300
sprang endast omkring 40 %
in något av priskakan på 550 miljoner. Det betyder att
minst 60 %
av våra hästägare enbart har kostnader för sin häst
eller har ett underskott på sin verksamhet. Som nämndes
ovan var det endast 2 %
som tjänade över 250.000 kronor och ytterligare 6 %
sprang in mellan 100.000 och 250.000 kronor. Detta
innebär att ca 8 %
av våra tävlingshästar går ihop eller får ett överskott
på sitt tävlande. Omkring 15--25 hästar/år tjänar stora
belopp, dvs från 5--600.000 till flera miljoner kronor.
Endast 5--8 av dessa 15--25 hästar tjänar över miljonbelopp.
Det kan ifrågasättas om nuvarande regler för hästägande
ger någon som helst skatteinkomst netto till staten.

Varför är det då så viktigt att införa skattefri hobbyhäst?

Jo, därför att ge människor som är intresserade av att
köpa en tävlingshäst den morot, stimulans, dröm att
eventuellt få en av de mycket få tävlingshästar som vinner
flera miljoner kronor. Ger man inte trav- och galoppsporten
det incitament som skattefritt hobbyhästägande om
maximalt två hästar per person innebär så riskerar denna
sport att ytterligare urholkas. En stor del av de 60.000
människor som arbetar direkt och indirekt inom denna
näring (omsätter ca 14 miljarder) kommer då att mista sina
arbeten och därmed orsaka stora skatteförluster för staten i
förlorade arbetsgivaravgifter och uteblivna skatter på löner.
Därtill kommer också neddragningar inom
veterinärvården, minskade inköp av foder (näringen köper
jordbruksprodukter för ca 700 miljoner om året), minskade
hästtransporter, minskat stöd från ATG (Aktiebolaget Trav
och Galopp) till friidrotten, Flyinge stuteri, Wången,
Strömsholm, samt minskade anslag till forskning och
utbildning inom veterinärvården. Här får givetvis staten (vi
skattebetalare) göra större insatser om dessa bidrag från
ATG minskar.

Minskade inkomster för staten på minskat spel

Staten får in omkring 650 miljoner kronor på
totospelet/år. Om nu spelet minskar, vilket det kommer att
göra när kvaliteten på löpen försämras, då tappar staten
ytterligare inkomster. Sedan hobbyhästägandet togs bort
för något år sedan har försäljningen minskat drastiskt i
Sverige. Därtill kommer en kraftig utslaktning av
tävlingshästar och avelsston som ytterligare förvärrar
situationen. Trav- och galoppsporten kommer att försämras
kraftigt såvida inte riksdagen beslutar sig för att återinföra
det skattefria hobbyhästägandet. Beaktas bör även det
stora PR-värde som travsporten ger oss i Sverige i egenskap
av en av världens främsta travnationer.

Till sist en vädjan att riksdagen tar sitt förnuft tillfånga.
Det finns bara vinnare på ett återinförande av det skattefria
hobbyhästägandet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar om lagändring så att det skattefria
hobbyhästägandet återinförs med maximalt två hästar per
person.

Stockholm den 25 november 1992

Peter Kling (nyd)

Sten Andersson (m) i Malmö