med anledning av prop. 1992/93:126 Valuta- och kreditreglering

Motion 1992/93:Fi86 av Sten Söderberg (-)

I propositionen föreslås att lagen (1974:922) om
kreditpolitiska medel (LKM) och lagen (1990:749) om
valutareglering (VRL) skall ersättas med en ny lag om
valuta- och kreditreglering med i huvudsak samma innehåll
som VRL, men med kompletterande bestämmelser om att
vissa kreditregleringsinstrument får användas då
valutaregleringen är i kraft. Dessa instrument föreslås vara
i huvudsak desamma som i LKM. Valutareglering får enligt
nuvarande lagstiftning, efter förordnande av regeringen,
tillämpas i krig eller krigsfara eller vid allvarliga störningar
till följd av utomordentligt stora kortfristiga kapitalrörelser.
I lagrådsremissen föreslås att valutareglering i fredstid
endast får tillämpas om det råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av en allvarliga olycka,
våldshandling, epidemi eller liknande eller av
utomordentligt stora kortfristiga kapitalrörelser och det är
uppenbart att andra åtgärder inte är möjliga.

I propositionen föreslås vidare att Riksbanken, efter
förordnande från regeringen, får tillgripa kreditreglerande
medel om så behövs för att stärka effektiviteten i
valutaregleringen. Kreditregleringar får därmed endast
användas då valutareglering är i kraft. Följande
kreditregleringar föreslås kunna användas:Riksbanken
får fastställa högsta belopp för utlåning
(utlåningsreglering).Obligationer och andra
fordringsrätter får inte ges ut utan tillstånd av Riksbanken
(emissionskontroll). Riksbanken får fastställa högsta
eller högsta genomsnittlig utlåningsränta (räntereglering).
Riksbanken får fastställa att en viss andel av
kreditinstitutens totala placeringar eller av förändringen av
dessa skall göras i vissa särskilt angivna tillgångar
(placeringskrav).

Slutligen föreslås att Riksbanken skall administrera
valuta- och kreditreglering enligt de allmänna regler som
finns i Riksbankslagen. Bestämmelserna om valutastyrelsen
och valutadirektionen enligt nuvarande VRL föreslås
därför slopade.

Allmänna synpunkter

Den gamla typen av valutareglering ger ett bättre skydd
för vår finans- och penningpolitik. Den föreslagna valuta-
och kreditregleringen underlättar för ondsinta krafter
utanför landet. Vi måste ha ett fullgott skydd mot plundring
av vårt land. Risken för detta är uppenbar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1992/93:126.

Stockholm den 11 november 1992

Sten Söderberg (-)