med anledning av prop. 1992/93:109 Ändring i rättshjälpslagen m.m.

Motion 1992/93:Ju11 av Karl Gustaf Sjödin (nyd)

I motionen föreslås att utlänningars och asylsökandes
möjligheter att få rättshjälp begränsas, att rättshjälpens
timkostnadsnorm sänks, att den tilltalades skyldighet blir
större i fråga om att till staten återbetala kostnader för
offentlig försvarare och andra kostnader som utgått av
allmänna medel för hans försvar, allt i syfte att minska
statens utgifter.

Rättshjälpssystemet kostar för mycket

Riksrevisionsverket (RRV) har i sin granskningsrapport
över rättshjälpssystemets effektivitet uttalat sig om
orsakerna till kostnadsutvecklingen. En viktig förklaring till
kostnadsökningen är, menar RRV, utvecklingen av
timkostnadsnormen, dvs den beräkningsgrund som i
allmänhet används för att ersätta de juridiska ombuden.
Normens ökning förklarar ungefär hälften av hela
kostnadsökningen. RRV har också konstaterat att den tid
som ombuden debiterar för ett ärende har ökat.

En annan viktig förklaring till kostnadsökningarna är
enligt RRV att en kraftig ökning av antalet ärenden har
skett när det gäller rättshjälp genom offentligt biträde.
Detta beror dels på ändringar i lagstiftningen, dels på en
kraftig ökning av antalet asylsökande.

RRV konstaterar att rättshjälpstagarna som får allmän
rättshjälp har en klar låginkomsttagarprofil. Ersättningen
till ombudet är i flertalet fall ca 5 000 kr. RRV har också
funnit att systemets konstruktion medför bristande
kostnadsmedvetande och att billigare lösningar inte
uppmuntras samt att det brister i uppföljningen och
kostnadskontrollen.

RRV:s kritik mot rättshjälpssystemet är allvarlig,
särskilt om man ser till kostnadsökningarna.

Enligt Domstolsverkets anslagsframställning för
1992/93--1994/95 beräknades kostnaderna för innevarande
budgetår bli 257,6 miljoner kronor för allmän rättshjälp,
298,3 miljoner kronor för rättshjälp åt misstänkt i brottmål,
152,4 miljoner kronor för rättshjälp genom offentligt
biträde eller sammanlagt över 700 miljoner kronor. Enligt
Domstolsverkets anslagsframställning för budgetåret
1993/94 beräknas belastningen på rättshjälpsanslaget till
över 800 miljoner kronor för innevarande budgetår.

Något radikalt måste alltså göras för att minska statens
kostnader för rättshjälpen.

RRV har för sin del beskrivit tre möjligheter att minska
kostnaderna för rättshjälpen:en ytterligare avgränsning
av rättshjälpens målgrupp,en överföring av ansvaret för
den allmänna rättshjälpen till privata försäkringsbolag,
olika insatser för att minska kostnaderna.

Min bedömning

Jag delar i allt väsentligt den kritik som
Riksrevisionsverket fört fram.

Det är uppenbarligen så att priset för rättsligt biträde är
för högt, vilket möjligen kan förklaras av advokaternas och
Advokatsamfundets dominerande ställning och att det inte
förekommer någon konkurrens i fråga om pris och
kompetens på den rättsliga tjänstemarknaden på det sätt
som finns i andra branscher. Att vara advokat eller att ge
allmänheten rättsligt biträde innebär i allt väsentligt att leva
i en skyddad värld utan insyn och kontroll av sedvanliga
marknadsmekanismer.

Det finns allt från dåliga advokater och andra jurister
som tillhandahåller allmänheten rättsligt biträde och
rådgivning till mycket skickliga, men märkligt nog jämställs
de som regel i fråga om ersättning enligt rättshjälpslagen
eller beträffande ersättning som utgår av allmänna medel
till offentlig försvarare. En dålig advokat får lika mycket
betalt som en bra advokat. Det kan faktiskt vara så att den
sämre advokaten får mera betalt än den bättre. Dessutom
förekommer det att biträden och ombud begär i stort sett
lika mycket betalt och får det, trots att arbetsprestationerna
skiljer sig mycket åt. Det lär också förekomma onödiga
överklaganden eller rena okynnesöverklaganden, t ex
i asylärenden, i syfte att få ytterligare ersättning från
staten.

Advokatverksamhet och annan juridisk verksamhet som
innebär att man tillhandahåller rättsliga tjänster åt
allmänheten förekommer i skyddad sektor, utan insyn och
konkurrens. Konkurrens och marknadsföring av kompetens
(specialitet) är givna förutsättningar för att konsumenten
skall få en rimlig chans att göra ett riktigt val i fråga om
rättsligt biträde. Så är det inte idag.

Det torde inte vara möjligt att snabbt genomföra ett
system med pris- och kompetenskonkurrens som skulle
kunna medföra sänkta kostnader för staten och för den
rättssökande allmänheten.

I avvaktan på en genomgripande förändring bör
timkostnadsnormen sänkas. En sådan sänkning kan också
komma att sänka kostnaderna för rättsskyddet hos
försäkringsbolagen som kan anpassa kostnadsersättningen
till den lägre timkostnadsnormen.

Bland de asylsökande finns många som uppenbarligen
inte kommer att få stanna i Sverige. Jag tänker bl a på s k
ekonomiska flyktingar. Det finns inget rimligt skäl till att
sådana asylsökande skall erhålla rättshjälp.

I förslaget till ändring av rättshjälpslag begränsas
möjligheten att befrias från att betala grundavgift och
tilläggsavgift. En motsvarande begränsning bör införas i
fråga om en tilltalads skyldighet att betala för statens
kostnader för hans försvar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
rättshjälpslagen att utlänningar som varken är eller tidigare
varit bosatta här endast får beviljas allmän rättshjälp om
synnerliga skäl därtill föreligger,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
rättshjälpslagen att asylsökande eller annan utlänning
beviljas rättshjälp i form av offentligt biträde endast om det
föreligger synnerliga skäl för det,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att timkostnadsnormen måste
sänkas,

4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 31 kap. 1

§ rättegångsbalken att vad den tilltalade skall betala får
jämkas eller efterges om det är uppenbart att han saknar
betalningsförmåga.

Stockholm den 17 november 1992

Karl Gustaf Sjödin (nyd)