med anledning av prop. 1991/92:94 Ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m.

Motion 1991/92:Ub57 av Hans Karlsson (s)

I propositionen föreslås att ansvaret för särskolan och
vuxenutbildningen för psykiskt utvecklingsstörda förs över
från landsting till kommuner. Överförandet kan ske
successivt men skall vara genomfört före utgången av 1995.

Förslaget har varit föremål för ett omfattande
remissarbete. Remissinstanserna är förhållandevis eniga
och intar i huvudsak en positiv hållning till förslaget. Några
avviker i vissa delar.

Det är bra att propositionen är mycket tydlig beträffande
särskolan som egen skolform. De försök med mera
omfattande integreringar som gjorts har ofta haft till följd
att elevernas utvecklingskurva blivit negativ efter en tid. En
integrering måste naturligtvis alltid ske med utgångspunkt
ifrån elevens behov och vad som ger eleven bästa möjliga
förutsättningar för framtiden.

Som elev i en särskola ges möjlighet att få utvecklas efter
egen förmåga. Den möjligheten är mycket mindre i den
vanliga ungdomsskolan. Möjlighet till kamratskap och
kompisar är också mycket större för en psykiskt
utvecklingsstörd i särskolan än i vanliga skolan.

En kommunalisering av särskolan innehåller givetvis
såväl risker som möjligheter. Det finns naturligtvis en risk
att ojämlikheten ökar för dessa elever. Kommunerna
kommer att ha olika förutsättningar att motsvara de
berättigade krav som kan ställas på särskolan. Mindre
kommuner kan ha svårare att erbjuda den bredd som
erfordras för att alla elever ska kunna få den hjälp och det
stöd som just hon/han behöver. Ambitionsnivån kan också
vara olika hos olika kommuner.

Det kan för den oinvigde förefalla som om de psykiskt
utvecklingsstörda är en relativ homogen grupp med
förhållandevis likartade behov av särskilda resurser och
kompetenser. Men så är det inte. Gruppen är istället mycket
hetrogen. Dessa elever har inte sällan, var och en, specifika
behov av särskilda kompetenser och särskilda hjälpmedel i
utbildningen. Kompetenser och hjälpmedel som ofta
betingar stora ekonomiska kostnader för den enskilda
skolan.

I Örebro län finns det särskolor i de flesta kommuner. I
Örebro kommun finns flera särskolor. I anslutning till
habiliteringen vid Halltorp (Adolfsbergsskolan) finns en
särskola med speciella resurser såväl personellt som
tekniskt. En elev som inte kan få lämplig utbildning i
hemkommunen eller i den närmast varande särskolan kan
då få bli placerad vid Adolfsbergsskolan.

Det är naturligtvis nödvändigt att det även efter en
kommunalisering finns möjlighet att gå i den särskola som
bäst motsvarar behoven, oavsett om detta medför avsevärt
högre kostnad för den egna kommunen. Och oavsett om det
medför extra resor eller kostnader för boende utanför
hemmet.

Propositionen är otydlig bland annat när det gäller elev
och vårdnadshavares rättigheter. Eleven och
vårdnadshavaren måste ges ett avgörande inflytande på val
av skola och när det gäller att avgöra om eleven skall gå i
särskola eller integreras i den vanliga undervisningen.

Naturligtvis ska den kompetens som medverkat i
utredningar om eleven ifråga komma till tals. Men elevens
behov måste alltid väga tyngst och i regel är det
vårdnadshavare och elev som bäst kan avgöra vad som är
det lämpligaste skolalternativet.

Även på en annan punkt är propositionen otydlig. Och
det är personalfrågan. Det får enligt min mening i beslutet
inte råda någon tvekan om kommunernas ansvar att ta över
lärare och annan personal från landstingen.

Det handlar naturligtvis om rimlig rätt till
anställningstrygghet och rätten att tillgodoräkna sig den tid
man varit anställd hos landstingen och utfört arbete i
särskolan. Men framförallt handlar det om elevernas rätt att
få bästa möjliga utbildning av bästa möjliga kompetens i vid
mening. Därför måste lärare och övrig personal vid
särskolan erbjudas övergång till kommunen vid
kommunaliseringen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vårdnadshavares och elevs
rättighet att få ha ett avgörande inflytande på val av
särskola,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas skyldighet att
erbjuda berörd personal anställning vid
kommunaliseringen.

Stockholm den 13 mars 1992

Hans Karlsson (s)