med anledning av prop. 1991/92:94 Ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m.
Motion 1991/92:Ub57 av Hans Karlsson (s)
Ärendet är avslutat
- Motionsgrund
- Proposition 1991/92:94
- Motionskategori
- -
- Tilldelat
- Utbildningsutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1992-03-16
- Bordläggning
- 1992-03-17
- Hänvisning
- 1992-03-18
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
I propositionen föreslås att ansvaret för särskolan och vuxenutbildningen för psykiskt utvecklingsstörda förs över från landsting till kommuner. Överförandet kan ske successivt men skall vara genomfört före utgången av 1995.
Förslaget har varit föremål för ett omfattande remissarbete. Remissinstanserna är förhållandevis eniga och intar i huvudsak en positiv hållning till förslaget. Några avviker i vissa delar.
Det är bra att propositionen är mycket tydlig beträffande särskolan som egen skolform. De försök med mera omfattande integreringar som gjorts har ofta haft till följd att elevernas utvecklingskurva blivit negativ efter en tid. En integrering måste naturligtvis alltid ske med utgångspunkt ifrån elevens behov och vad som ger eleven bästa möjliga förutsättningar för framtiden.
Som elev i en särskola ges möjlighet att få utvecklas efter egen förmåga. Den möjligheten är mycket mindre i den vanliga ungdomsskolan. Möjlighet till kamratskap och kompisar är också mycket större för en psykiskt utvecklingsstörd i särskolan än i vanliga skolan.
En kommunalisering av särskolan innehåller givetvis såväl risker som möjligheter. Det finns naturligtvis en risk att ojämlikheten ökar för dessa elever. Kommunerna kommer att ha olika förutsättningar att motsvara de berättigade krav som kan ställas på särskolan. Mindre kommuner kan ha svårare att erbjuda den bredd som erfordras för att alla elever ska kunna få den hjälp och det stöd som just hon/han behöver. Ambitionsnivån kan också vara olika hos olika kommuner.
Det kan för den oinvigde förefalla som om de psykiskt utvecklingsstörda är en relativ homogen grupp med förhållandevis likartade behov av särskilda resurser och kompetenser. Men så är det inte. Gruppen är istället mycket hetrogen. Dessa elever har inte sällan, var och en, specifika behov av särskilda kompetenser och särskilda hjälpmedel i utbildningen. Kompetenser och hjälpmedel som ofta betingar stora ekonomiska kostnader för den enskilda skolan.
I Örebro län finns det särskolor i de flesta kommuner. I Örebro kommun finns flera särskolor. I anslutning till habiliteringen vid Halltorp (Adolfsbergsskolan) finns en särskola med speciella resurser såväl personellt som tekniskt. En elev som inte kan få lämplig utbildning i hemkommunen eller i den närmast varande särskolan kan då få bli placerad vid Adolfsbergsskolan.
Det är naturligtvis nödvändigt att det även efter en kommunalisering finns möjlighet att gå i den särskola som bäst motsvarar behoven, oavsett om detta medför avsevärt högre kostnad för den egna kommunen. Och oavsett om det medför extra resor eller kostnader för boende utanför hemmet.
Propositionen är otydlig bland annat när det gäller elev och vårdnadshavares rättigheter. Eleven och vårdnadshavaren måste ges ett avgörande inflytande på val av skola och när det gäller att avgöra om eleven skall gå i särskola eller integreras i den vanliga undervisningen.
Naturligtvis ska den kompetens som medverkat i utredningar om eleven ifråga komma till tals. Men elevens behov måste alltid väga tyngst och i regel är det vårdnadshavare och elev som bäst kan avgöra vad som är det lämpligaste skolalternativet.
Även på en annan punkt är propositionen otydlig. Och det är personalfrågan. Det får enligt min mening i beslutet inte råda någon tvekan om kommunernas ansvar att ta över lärare och annan personal från landstingen.
Det handlar naturligtvis om rimlig rätt till anställningstrygghet och rätten att tillgodoräkna sig den tid man varit anställd hos landstingen och utfört arbete i särskolan. Men framförallt handlar det om elevernas rätt att få bästa möjliga utbildning av bästa möjliga kompetens i vid mening. Därför måste lärare och övrig personal vid särskolan erbjudas övergång till kommunen vid kommunaliseringen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdnadshavares och elevs rättighet att få ha ett avgörande inflytande på val av särskola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas skyldighet att erbjuda berörd personal anställning vid kommunaliseringen.
Stockholm den 13 mars 1992 Hans Karlsson (s)
Yrkanden (4)
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdnadshavares och elevs rättighet att få ha ett avgörande inflytande på val av särskola
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = återförvisning
- 1att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdnadshavares och elevs rättighet att få ha ett avgörande inflytande på val av särskola
- Behandlas i
- 10002att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas skyldighet att erbjuda berörd personal anställning vid kommunaliseringen.
- Behandlas i
- 10002att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas skyldighet att erbjuda berörd personal anställning vid kommunaliseringen.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = återförvisning
Intressenter
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
