med anledning av prop. 1991/92:55 Ändring i prisinformationslagen

Motion 1991/92:L10 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c)

I prop. 1991/92:55, ändring av prisinformationslagen,
anges att den särskilda bestämmelsen om
artikelprismärkning av dagligvaror som tillhandahålls
genom självbetjäning i den prisinformationslag (1991:601)
som träder i kraft den 1 januari 1992 slopas.

Enligt 11 § prisinformationslagen, som i prop.
1991/92:55 föreslås upphävas, skall priset på dagligvaror
som butiker av självbetjäningstyp tillhandahåller i regel
anges på varan eller dess förpackning. Bestämmelsen i 11 §
prisinformationslagen överensstämmer med det förslag som
konkurrenskommittén lade fram i sitt betänkande (SOU
1990:106) Prisinformation till konsumenter.
Remissbehandlingen av betänkandet fick ett blandat
mottagande, men majoriteten av remissinstanserna
tillstyrkte förslaget. De som var kritiska till betänkandet
ansåg att förslaget ledde till högre kostnader och högre
priser.

En god konsumentpolitik ska bidraga till att skapa
förutsättningar för enskilda personer att medvetet och
effektivt kunna hushålla med resurser och kritiskt välja
bland utbudet av varor. Kunniga och medvetna
konsumenter kan därigenom i hög grad förbättra sin och sin
familjs ekonomi genom rationellt utnyttjande av sina
ekonomiska resurser. I tider av ekonomisk åtstramning och
stor skattebelastning på nödvändigvaror är det särskilt
viktigt att konsumenterna kan göra rationella avvägningar
inför inköp.

Klara och lättillgängliga prisuppgifter är nödvändiga för
att konsumenterna skall ha möjlighet att bedöma varors
priser och göra jämförelser mellan varor av olika märken
och inte minst olika förpackningsstorlekar. Prisuppgifterna
kombinerat med jämförprismärkning bidrar till bättre
prismedvetenhet och därmed lägre kostnader för den
enskilde konsumenten.

Dagligvarorna är oftast den största hushållsutgiften i en
familjebudget och kraven på god och lättillgänglig
information på dessa är därför extra angelägna.
Konsumenternas önskemål om klara prisuppgifter framgår
bl a av en SIFO-undersökning 1990 enligt vilken 76% ansåg
att prisinformationen blev sämre vid borttagandet av
prislapp på varje vara.

Prislappen på varan ska enligt vår mening uppfylla flera
olika krav. I första hand ska den på ett klart och enkelt sätt
klargöra vad varan kostar! Den ska emellertid också
möjliggöra för konsumenten att göra en summering innan
man kommer till kassan. Slutligen ska den kunna användas
när konsumenten kommer hem och gör sin kontroll att man
fått betala rätt pris för sina varor. Enbart
hyllkantprismärkning och detaljerade kassakvitton
tillgodoser inte kravet på viktig efterpriskontroll. För det
fordras ett bibehållande av kravet på artikelprismärkning.

Vi är medvetna om att artikelprismärkning innebär
ökade kostnader för handeln och därmed också för
konsumenten. För att hålla kostnaderna nere på bl a
dagligvaror anser vi att handeln bör avstå från extrapriser
och rabattkuponger istället. Enligt konsumentekot kostar
bara rabattkupongsystemet en miljard kronor per år, något
som konsumenten indirekt betalar.

En översyn av marknadsföringslagen (MFL) har nyligen
påbörjats. Näringslivet har ställt sig bakom denna översyn.
I avvaktan på att denna översyn sker anser vi att 11 § i
prisinformationslagen bibehålls.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen i avvaktan på en översyn av
marknadsföringslagen avslår propositionens krav att
upphäva 11 § prisinformationslagen.

Stockholm den 20 november 1991

Karin Starrin (c)

Ingbritt Irhammar (c)