med anledning av prop. 1991/92:111 Statens ansvar för skador som orsakas av polishundar m.m.

Motion 1991/92:L16 av Anders Svärd (c)

I proposition 1991/92:111 föreslås att statens strikta
skadeståndsansvar för skador som orsakats av polishundar
skall upphöra att gälla. Nu gällande bestämmelser innebär
att staten är skyldig ersätta uppkommen skada även om
både hundförare och hund fullgjort sina uppgifter på ett
oklanderligt sätt. Detta faktum innebär enligt uppgift att
poliser ibland tvekar inför användandet av hund. Därför är
propositionens förslag i denna del väl motiverat.

Emellertid innehåller regeringens förslag ett mindre
välbetänkt undantag: ''Undantaget från det strikta ansvaret
skall utformas så att bara tjänstehundar omfattas av det.
Om en polisman har använt någon annan hund för att
genomföra en tjänsteåtgärd, skall undantaget inte vara
tillämpligt.''

Enligt min uppfattning måste undantaget från det strikta
ansvaret konstitueras av att kvalificerad hundförare bedömt
hundinsats motiverad. Hundföraren måste också vara den
som avgör om en speciell hund har lämpliga kvalifikationer
för att kunna lösa aktuell uppgift. Inte ens tjänstehundar
kan, utan åtskillnad, användas för alla typer av
arbetsuppgifter.

Om en hundförare bedömer en hund -- alltså även icke
tjänstehund -- lämplig för en uppgift och hund och förare
löser uppgiften på ett oklanderligt sätt borde undantaget
från det strikta ansvaret gälla generellt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen antar regeringens förslag med den
ändringen att undantaget från det strikta ansvaret även skall
gälla då polisman använt annan hund än tjänstehund för att
lösa en uppgift, om i övrigt inga anmärkningar föreligger.

Stockholm den 18 mars 1992

Anders Svärd (c)