med anledning av prop.1990/91:51 Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Motion 1990/91:Sf8 av Roland Larsson och Hugo Andersson (c)

I årets Dagmaruppgörelse har parterna inte
lyckats uppnå enighet vad gäller beloppet av den
allmänna sjukvårdsersättningen till
sjukvårdshuvudmännen. Den höjning som föreslås
i den nu aktuella propositionen är endast 0,7
procent, motsvarande 100 miljoner för år 1991.
Med denna mycket måttliga uppräkning kommer
inte sjukvårdshuvudmännen att kunna möta de
växande behoven av en god vård.

Sjukvårdens huvudmän står inför stora
ekonomiska prövningar i framtiden. Forskning och
medicinsk-teknisk utveckling ökar möjligheterna
till framgångsrik behandling av sjukdom, men leder
också till krav på ökade ekonomiska resurser.

Hos allmänheten finns stora förväntningar på
förebyggande hälsovårdande insatser, som i många
fall inte ger positiv ekonomisk effekt förrän efter
flera år.

Personalen inom sjukvården har ett mycket
ansvarsfullt och krävande arbete. Anspråken på
bättre arbetsvillkor, mer personal och högre löner
är därför högst berättigade.

Samtidigt har den kommunala sektorn under
senare år drabbats av regeringens indragningar i
sådan omfattning att de reserver som tidigare
funnits nu tömts.

Höjningar av de kommunala skatterna bör
undvikas av fördelningspolitiska skäl och för att de
avsedda effekterna av skattereformen inte helt
skall utebli. Det finns därför anledning att söka
andra vägar att tillföra hälso- och sjukvården ökade
intäkter. En sådan möjlighet är, enligt vår mening,
att införa en särskild hälso- och sjukvårdsavgift på
sprit och tobak.

Trots att Sverige ställt sig bakom WHO-målet
att minska alkoholkonsumtionen med 25 % under
perioden 1980--2000 har konsumtionen det senaste
året ökat ännu mer än 3 %.

Samhällets kostnader för alkoholbruket har
beräknats till 80 miljarder kr. Man uppskattar att av
akutsjukvårdens platser utnyttjas ca 20--30% för
vård av alkoholberoende. Ca 40% som skrivs ut
från psykiatriska sjukhus har diagnosen alkoholism
eller alkoholpsykos. Mellan 300 000 och 500 000
människor i Sverige missbrukar alkohol. Ca 80% av
all misshandel utföres av alkoholberusade
personer.

Även tobaksbruket förorsakar sjukvården höga
''onödiga'' kostnader.

Vi anser det vara logiskt och konsekvent att den
konsumtion som förorsakar stora kostnader för
sjukvården belastas med en särskild
konsumtionsavgift som tillfaller hälso- och
sjukvården.

Mot bakgrund av socialstyrelsens förslag till en
kraftig höjning av priserna på alkohol vore det
rimligt att en del av höjningen fick uttas som en
sjukvårdsavgift som direkt fördelades till
sjukvårdshuvudmännen.

En 5-procentig sådan avgift skulle gott och väl,
även efter den önskvärda minskning av
konsumtionen som följer av en prishöjning, ge en
miljard kr per år i ökat tillskott till hälso- och
sjukvården. Om detta sedan i sin tur skulle leda till
en nedgång av alkohol- och tobakskonsumtionen,
vilket är avsikten, kommer sjukvårdens kostnader
proportionellt sett att sjunka ännu mer och skapa
utrymme för de förbättringar som eftersträvas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av en 5-
procentig hälso- och sjukvårdsavgift på alkohol och
tobak.

Stockholm den 14 november 1990

Roland Larsson (c)

Hugo Andersson (c)