med anledning av prop. 1990/91:48 Tillämpning i fråga om Irak och Kuwait av lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner

Motion 1990/91:U4 av Bengt Hurtig (v)

Iraks invasion och annektering av Kuwait är ett
grovt brott mot den internationella folkrätten.
Förenta Nationernas snabba och kraftfulla
åtgärdsprogram för att tvinga Irak att respektera
den internationella folkrätten är föredömlig.

Vid en historisk tillbakablick kan man bara
önska att samma kraft visats mot olika stormakter.
Exempelvis då USA bedrev angreppskrig mot
Vietnam under 1960- och 70-talet eller invaderade
Grenada och Panama under 80-talet, eller då
Sovjetunionen invaderade Afghanistan 1979 och
med stridande trupper blev kvar i tio år. I tjugo års
tid har också palestinier i de ockuperade områdena
önskat sig ett FN-agerande med samma potens som
i fallet Kuwait.

Jag anser det viktigt att sanktionerna mot Irak
och det annekterade Kuwait upprätthålls. Det är
endast genom effektiva sanktioner och med andra
fredliga medel som konflikten kan lösas. Militärt
våld leder enbart till massförintelse och
civilbefolkningens lidande och måste därför till
varje pris undvikas.

En framgångsrik sanktionspolitik måste
effektivt blockera in- och utförsel av i synnerhet de
varor som är av avgörande betydelse för irakisk
ekonomi, teknik och militär.

Ett totalstopp för införsel av modern teknik
kommer exempelvis relativt snabbt att ge effekt. På
samma sätt förhåller det sig med en effektiv
exportblockad av olja, som är Iraks huvudsakliga
inkomstkälla.

Det är med denna inriktning som sanktionerna
kommer att ge resultat. Däremot utgör medicin och
varor av humanitär karaktär något annat.
Sanktioner omfattande dessa varor slår egentligen
bara mot civilbefolkningen, och då särskilt kvinnor
och barn. Det kan inte vara i det internationella
samfundets intresse att straffa dessa människor för
något landets diktatoriska regim bär ansvaret för.

I propositionen görs också en sådan distinktion.
I 11§ beskrivs i tre olika punkter varor som
regeringen har möjlighet att ge dispens för.

Jag anser dock att 11§ punkt 2 lydande ''för
mediciner och andra varor som skall föras in i eller
ut ur Sverige eller Irak eller Kuwait inom ramen för
humanitära hjälporganisationers arbete'' inte skall
behöva vara under dispensparagraf, utan istället
generellt undantaget.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att mediciner och andra
varor som skall föras in i eller ut ur Sverige eller
Irak eller Kuwait inom ramen för humanitära
hjälporganisationers arbete skall vara generellt
undantagna från sanktions- och
dispensförfarandet.

Stockholm den 12 november 1990

Bengt Hurtig (v)