med anledning av prop. 1990/91:44 Ytterligare försöksverksamhet för förnyelse av den offentliga sektorn
Motion 1990/91:K6 av Ragnhild Pohanka och Kaj Nilsson (mp)
Ärendet är avslutat
- Motionsgrund
- Proposition 1990/91:44
- Motionskategori
- -
- Tilldelat
- Konstitutionsutskottet
Händelser
- Hänvisning
- 1990-10-05
- Inlämning
- 1990-10-25
- Bordläggning
- 1990-11-05
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Sjukvården är i kris, landstingen har en skuld på 8 miljarder kronor och nya modeller inom sjukvården finns det all anledning att pröva. Nu är det ju inte så, att Sverige har exceptionellt hög andel av BNP, som går till sjukvården. De senaste åren har andelen t.o.m. sjunkit med några tiondelar. Trots detta har de flesta landsting svåra ekonomiska problem.
När Dalamodellen först skulle introduceras var det tyngst vägande skälet man gick ut med, att det skulle ge ekonomiska besparingar.
Den senaste ''siffran'', som lagts fram angående kostnader för Dalamodellens genomförande är 47 miljoner. I denna siffra ingår ej de miljonbelopp, som satsats på olika konsulter.
Miljöpartiet de gröna anser att det förslag om, att betalningsansvaret ska läggas ut på Dalarnas 15 kommuner är positivt, likaså att kunna lämna över primärvårdsuppgifter till kommunerna.
Men varför är det så bråttom? Varför anser landstinget i Dalarna och socialministern att det är så bråttom, att lagen måste ändras så, att man kan avbryta mandatperioden och upplösa sjukvårdsstyrelsen ett halvår före nästa val? Miljöpartiet anser, att denna viktiga fråga om sjukvårdens förändring i Kopparbergs län skulle ha lagts fram, så att väljarna kunnat ta ställning i ett val. Varför har det varit så bråttom, att personalen varken hunnit tillfrågas eller informeras tillfredsställande?
Miljöpartiet anser, att de ingående diskussioner som propositionen redogör för, också skulle ha innefattat personalen. Ett års senareläggning av reformen hade möjliggjort, att både personal och väljare fått deltaga.
Att representanter för pensionärs- och handikapporganiationer ska få närvarorätt i särskilda organ är ett steg i rätt riktning.
Delegeringsrätten ska utökas. Det ska finnas långtgående möjligheter att delegera ärenden både från landstinget till nämndnivå och från nämnderna till de anställda och det ska inte enbart gälla rutinärenden. Det finns i vidaredelegeringen en risk för tjänstemannavälde, som inte ska förbises.
Med endast drygt ett halvår kvar till valet upplöses de sex sjukvårdsstyrelserna och 15 nya områdesstyrelser tillsätts, en för varje kommun.
Den nuvarande organisationen bör sålunda bestå tills efter valet, vilket innebär att lagändringarna inte bör träda i kraft före valet. Det är därför lämpligt att genomförandet skjuts ett år framåt i tiden.
Vad beträffar antalet ledamöter i områdesstyrelserna har detta valts så att småpartierna inte får delta av egen kraft utan endast med det i dag dominerande partiets goda minne. I praktiken hålls också småpartierna utanför styrelserna, dock har v genom samverkan med s fått plats i ett par styrelser. Miljöpartiet hålls helt utanför. Väljarnas i val uttryckta vilja bör respekteras. Dessutom strider det mot demokratins grundläggande principer att skapa sådana styrelser att vissa partier fråntas möjlighet till representation i samtliga styrelser. Principen om samarbete som hittills varit vägledande för landstingskommuner och primärkommuner sätts nu åt sidan till förmån för ett partis dominans.
En sådan utveckling bör inte godtas. Ett sätt att förhindra maktmissbruk eller att begränsa att ett visst intresse får ett alltför dominerande inflytande är lagstiftning. Genom lagstiftning bör det således vara möjligt att föreskriva att samtliga partier bör vara representerade i exempelvis varje områdesstyrelse eller i vart fall att sådan representation bör eftersträvas. Regeringen bör ges i uppdrag att utreda förutsättningarna för detta och återkomma till riksdagen med förslag i så god tid att lagändringen kan träda i kraft den 1 januari 1992.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att de med propositionen avsedda lagarnas ikraftträdande uppskjuts till den 1 januari 1992,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar så att det i motionen framförda syftet med representativa styrelser uppnås.
Stockholm den 26 oktober 1990 Ragnhild Pohanka (mp) Kaj Nilsson (mp)
Yrkanden (4)
- 1att riksdagen beslutar att de med propositionen avsedda lagarnas ikraftträdande uppskjuts till den 1 januari 1992
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen beslutar att de med propositionen avsedda lagarnas ikraftträdande uppskjuts till den 1 januari 1992
- Behandlas i
- 2att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar så att det i motionen framförda syftet med representativa styrelser uppnås.
- Behandlas i
- 2att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar så att det i motionen framförda syftet med representativa styrelser uppnås.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
